Övre luftvägshinder, akut

(exkl. trauma, främmande kropp/aspiration, allergiskt utlöst)

Anatomiskt kan hindret sitta i orofarynx, larynx eller hypofarynx. Akuta symtom innebär alltid en högre risk även om långdragna besvär till slut kan ”tippa över kanten”. Inspira-torisk stridor hos vuxna och misstänkt symtomgivande luftvägshinder är allvarligt och bör bedömas av anestesiolog eller öronläkare. Akut laryngoskopi/nasopharyngoskopi ska utnyttjas om möjligt. Intubation av patient med luftvägshinder betraktas alltid som svår. Beredskap för tracheotomi ska finnas till hands. Behandling med avsvällande effekt före specialistbedömning, överväg inhalation adrenalin (1 mg) utspätt i 5 ml NaCl 9 mg/ml. Kan upprepas.

Infektion med Epiglottit eller supraglottit

Ovanligt hos vuxna. I regel infektionsorsakad (rökskada kan exempelvis vara en annan orsak). Tidigare var Haemophilus influenzae vanligast, nu oftast olika streptokocker, men även okänt agens i många fall.
Klinik: Halsont och sväljsvårigheter. Dyspné och stridor är mera ovanligt och är allvarliga tecken.
Provtagning: CRP och P-Glukos är förhöjda. Blododling.
Behandling: IVA/IMA-fall. Inj Cefotaxim 2 g x 3 iv.
Intubationsberedskap/intubation.

Submandibulär infektion/abscess

Bilateral inflammation av sublingula eller submandibulära rummet. Tungan förskjuts bakåt och obstruerar luftvägen. Orsakas av tandinfektion, sialoadenit, peritonsillär ab-scess mm.
Utredning: DT huvud/hals och eventuellt thorax.
Behandling: Kontakta ÖNH läkare. Antibiotika iv + dränering av abscess.

Hereditärt angioödem

Icke kliande svullnad av djupare delar av hud och slemhinnor. Drabbar ansikte, mun-slemhinna, luftvägar i vissa fall, ofta asymmetriskt vid icke allergiskt angioödem. Ofta upprepade episoder.
Utredning och behandling. Se kapitel.

Stämbandspares

Oförmåga hos stämbanden att abducera. Ger heshet och/eller röstförändring, problem med andningen. Många orsaker tänkbara.
Behandling: Tracheotomi kan krävas initialt.

Larynxödem

Relativt vanligt efter borttagande av endotrachealtub efter lång intubation (>1 vecka).

Subglottisstenos

Sällsynt efter långdragen eller komplicerad intubation, granulomatös polyangit eller po-lykondrit. Diagnos via laryngoskopi eller bronkoskopi.
Klinik: Stridor och eller ronki kan uppträda. Förväxlingsrisk med astma.
Behandling: Dilatationsmetoder.