Diabetesläkemedel exklusive insulin – kort översikt
Uppdaterat
Nedanstående medel i monoterapi ger inte hypoglykemi. De sänker HbA1c 5-10 mmol/mol. De kan kombineras ”valfritt” med liten risk för hypoglykemi. De prioriteras före glimepirid, repaglinid och pioglitazon. Vid allvarlig sjukdom överväg utsättning av orala antidiabetika (även GLP-1 agonister) och övergå till enbart insulinbehandling.
Metformin: Basbehandling vid diabetes mellitus typ 2 och aterosklerotisk sjukdom. Sätts ut vid eGFR <30 ml/min/1,73m² eller tillfälligt vid akut sjukdom.
SGLT2-hämmare. Indikation: Diabetes mellitus typ 2, hjärtsvikt och njursvikt. Ska inte förskrivas vid diabetes mellitus typ 1. Minskar hjärtkärlrisk och mortalitet hos riskpatient. Njurskyddande effekt. Minskad risk för sjukhuskrävande hjärtsvikt. Dålig blodsockersänkande effekt vid eGFR <45. Sällsynt uppträder normoglykemisk ketoacidos som biverkan (orsak insulinbrist).
GLP-1 agonist. Använd preparat enligt lokal rutin. Dosberoende effekt på glukos och HbA1c. Ges subkutant i låg dos som ökas vb. Minskar risk vid aterosklerotisk sjukdom. Rekommenderas vid övervikt. GI-biverkningar är relativt vanliga.Sätts ut vid leversvikt och pankreatit.
Dipeptidylpeptidas-4-hämmare: Minskar inte hjärt-kärlrisk. Bra till (sköra) äldre patienter. Se FASS för dosreducering vid njursvikt. Sätts ut vid leversvikt eller pankreatit.