Anorexi hos vuxna
Anorexi är en allvarlig ätstörning som kräver medicinska och psykiatriska behandlingsinsatser. Tidig identifiering och intervention är avgörande för att förhindra långsiktiga hälsokonsekvenser och för att förbättra prognosen.
Utredning
Skattning av risk för allvarlig organsvikt och mortalitet
Medicinsk och psykiatrisk utvärdering, inklusive fysisk undersökning och laboratorietester. Utvärdera nutritionsstatus och anorexirelaterade tecken på organ-svikt samt risk för andra former av självskadehandlingar.
Hög risk, något av följande: BMI <13 och eller snabb viktnedgång (≥1 kg i 2 veckor), puls <40 slag/min, EKG-förändringar (QTc-förlängning och ST-T-förändringar), glukos <3 mmol/l, elektrolytrubbningar, temp <35,5 grader. Annat samtidigt akut medicinskt tillstånd.
Intermediär risk: BMI 13–15, puls 40–50, EKG med isolerad QTc-förlängning, temp <36 grader.
Lägre risk. Uppfyller ej kriterier ovan.
Provtagning vid risk för refeeding syndrom (RS): Blodprover: Blod-, elektrolyt- (inklusive fosfat och magnesium), leverstatus. CRP och albumin. Om avvikande prover initialt ökar risken för RS.
Differentialdiagnoser: Andra tillstånd med ofrivillig viktminskning, t ex endokrinologiska rubbningar, malignitet, malabsorption. Upptrappning av närings-tillförsel får inte försenas av utredningen.
Rekommenderad vårdnivå
Hög risk: Medicinsk avdelning med möjlighet till telemetri/NEWS kontroller.
Intermediär risk: Vård på medicinsk avdelning med möjlighet till tät kontroll av vitala parametrar samt blodprover.
Lägre risk: Kan i regel skötas i öppenvård.
Behandling
Näringstillförsel: För vuxna bör startordinationen inte vara lägre än 1500 kcal, i vissa fall 1200 kcal, med målet att gradvis öka till 3000 kcal. Upptrappningen sker med 300 kcal ungefär var tredje dag, anpassat efter patientens behov och respons. Vid tecken till annat allvarligt medicinskt tillstånd, till exempel sepsis kan dessa mål behöva sänkas. Behandlingen bör skötas i samråd med specialistklinik för anorexi och/eller dietist med specialkunskaper. Riskerna med långsam upptrappning är större än risken för RS.
Thiamin ska administreras rutinmässigt vid inläggning och innan nutritionen påbörjas för att förebygga Wernickes encefalopati.
Monitorering vid risk för refeeding syndrom: Övervaka patienten under näringsupptrappningen för att tidigt identifiera och hantera symtom på RS. Detta inkluderar regelbunden monitorering av elektrolyter (särskilt kalium, fosfat och magnesium), samt vitala parametrar. Behandling av elektrolytrubbningar, se separata vårdprogram.
Psykiatrisk behandling: Tidig psykiatrisk bedömning för ställningstagande till vård enligt LPToch för att säkerställa att nutritionsstrategin kan följas.
Uppföljning
Kontakta ätstörningsklinik tidigt i förloppet.
ICD-kod: R63.0