Postinfarktsyndrom (PMI) och postkardiotomisyndrom

Definition

Troligen immunologisk reaktion med inflammation och exudat i perikardiet och/eller pleura. Debuterar 2–10 v efter hjärtinfarkt eller hjärtoperation hos några procent. Prognosen är i regel god.

Klinisk bild

  • Trötthet, lätt feber. Konditionsnedsättning relaterad till mängden exudat.
  • Andnings- och rörelserelaterade bröstsmärtor av ”perikardittyp”.
  • Takykardi, ökad andningsfrekvens och pulsus paradoxus i uttalade fall.
  • Gnidningsljud vid hjärtauskultation är ovanligt.
  • Nedsatt andningsljud och dämpning vid pleuraexudat.

Utredning

  • Blodprover: Blodstatus, CRP, SR.
  • EKG kan visa tillstånd efter hjärtinfarkt. Generella lätta ST-höjningar stödjer diagnosen.
  • Ekokardiografi visar perikardvätska. Mindre mängder vätska är vanligt första veckorna efter infarkt eller thoraxoperation och är inte diagnostiskt.
  • Hjärt-lungröntgen visar hjärtförstoring relaterad till vätskemängden. Ofta även pleuravätska. Lunginfiltrat förekommer.
  • DT thorax visar perikardvätska och i regel även pleuravätska.

Behandling

  • Vid takykardi, blodtrycksfall och stor mängd vätska i peri­kardiet (högerkammarkollabering) rekommenderas perikard­punk­tion och dränering av vätskan. Ingreppet behöver sällan utföras akut under jourtid.
  • Smärtbehandling: Tabl paracetamol (Alvedon) 0,5–1 g x 3–4.
  • Antiinflammatorisk behandling. NSAID i första hand. I svårare fall eller vid recidiv ges steroider eller kolchicin.
  • Antikoagulantia utsättes några veckor om möjligt. Diskutera med kardiolog.

ICD-koder: Postinfarktsyndrom I24.1; Postkardiotomisyndrom I97.0