Katatoni

Klinisk diagnos som baseras på vissa speciella fynd i status. Tillståndet ses av och till på akuten och på medicinavdelning men är vanligare hos psykiatriska patienter. Symtomen kan växla snabbt och ibland gå över i hyperaktivitet.

Klinisk bild

Tre av nedanstående räcker för diagnos.

Vanliga tecken.

  • Stirrande (fixerad) blick och nedsatt motorisk aktivitet.
  • Stupor. Ingen muskelaktivitet och inga motoriska svar på stimuli.
  • Mutism, eventuellt tyst oförståeligt tal.
  • Positionering. Bibehållande av särskild/ovanlig ställning under minuter-timmar.

Mindre vanliga kliniska tecken

  • Negativism. Motsatt uppträdande än föreslaget.
  • Stereotypi. Repetitiva icke meningsfulla rörelser.
  • Rigiditet. Ökat muskelmotstånd vid passiva rörelser.
  • Grimasering och andra icke meningsfulla rörelser.
  • Agitation, hyperaktivitet, maner med flera.

Orsaker – differentialdiagnos

  • Akut psykos
  • Förgiftning (cannabis, kokain, serotonerga medel)
  • Abstinenssyndrom (alkohol, bensodiazepiner, opioider)
  • Malignt neuroleptikasyndrom
  • Epilepsi
  • Metabola tillstånd (till exempel hypoglykemi, leversvikt)
  • Autoimmun encefalit (NMDA receptor encefalit)
  • Delirium. Autism. Demens
  • Infektion, infektiös encefalopati, särskilt hos äldre
  • Underliggande psykiatrisk sjukdom (schizofreni med flera)

Utredning

Rutinprover för att utesluta misstänkt medicinskt tillstånd.

DT hjärna. MR hjärna. EEG.

Diagnostiskt test: Inj Lorazepam 1–2 mg iv. Ofta god men övergående effekt på symtomen vid akut katatoni.

Behandling

Klinisk bild och underliggande orsak avgör behandling och vårdnivå. Följ blodtryck, temperatur och vätskebalans. Bensodiazepiner, bäst studerat är Lorazepam som kan behöva ges i hög dos upp till 16 mg/dag. ECT ska övervägas vid bristande effekt.

ICD-koder: F06.1