Diabetes mellitus och hyperglykemi vid akuta koronara syndrom

Utredning

P-Glukos bestämmes vid ankomsten samt sedan 2-6(-12) gånger per dygn beroende på hyperglykemins svårighetsgrad och labilitet. Vid diabetes typ 1, kontrolleras urin- eller plasmaketoner. HbA1c kontrolleras rutinmässigt på alla patienter med AKS.

Behandling under akutskedet

Insulin. Kortverkande insuliner utsättes men tidigare behandling med långverkande insuliner fortsätter i regel i oförändrad dosering. Upprepade P-Glukos >10 mmol/l bör behandlas med insulininfusion eller insulinschema enligt lokalt vårdprogram. Målvärde P-Glukos 7-11 mmol/l. Insulinbehovet för tidigare insulinbehandlad patient ofta ökar 1,5-2 gånger första dygnen. P-Kalium sjunker vid insulinbehandling.

Metformin utsätts vid tecken på nedsatt njurfunktion (eGFR <60 ml/min/1,73m2). Fortsatt behandling eller återinsättning efter rutinmässig kontroll av P-Kreatinin efter 2-3 dagar och efter koronarangiografi. Metformin ges i reducerad dos vid eGFR 30-45 och utsättes vid eGFR <30.

Meglitinid, sulfonylurea, DPP4-hämmare och glitazon utsättes. Ersätts av SGLT2-hämmare och GLP1-agonister.

SGLT2-hämmare utsättes tillfälligt om patienten ska genomgå operation, har dehydrering, feber, kräkningar eller diarréer. Kontrollera rutinmässigt P-Ketoner; något ökad risk för ketoacidos även med normala P-Glukos.

GLP1-agonist fortsättes. Nyinsättning kan ofta uppskjutas till återbesök.

Handläggning efter akutskedet och vid utskrivning

Följ P-Glukos. Behandlingsmål fP-glukos <7,0 mmol/l och postprandiellt <11,0 mmol/l. Högre behandlingsmål till äldre och (svårt) hjärtsjuka patienter. Om HbA1c >53 mmol/mol finns behov att inleda eller intensifiera behandling, oberoende av tidigare terapi. Överväg remiss till diabetes-dagvård. Uppföljning på diabetesmottagning eller i primärvård. Kontakta diabeteskonsult vb.

Metformin och SGLT2-hämmare (preparat enligt lokalt vårdprogram) fortsättes eller startas oberoende av tidigare diabetesstatus. I vissa fall kan SGLT2-hämmare och GLP1-agonister ersätta insulin. Insulin har i högre dos kraftigare blodsockersänkande effekt men innebär ökad risk för hypoglykemi. SGLT2-hämmare och GLP1-agonister minskar risken för död, reinfarkt, hjärtsvikt och försämring av njurfunktion.

Insulinbehandling. Ofta behöver tidigare insulindoser justeras. Postinfarkt kan behovet vara ökat. Insättning av SGLT2-hämmare och eventuellt GLP1-agonist minskar insulinbehovet. Mål för fasteglukos <6,5 mmol/l (högre mål accepteras vid svikt, multisjukdom och hos äldre). Vid lång diabetesduration bör insulindoserna delas upp och ges som måltidsinsulin eller blandinsulin i 2-dos.

Efter utskrivningen. Normalt uppföljning hos tidigare instans (vårdcentral). Vid dålig kontroll kan det vara befogat med dagvård eller diabeteskurs.

Vid diabetes typ 2 och övervikt rekommenderas långsam upptitrering av metformin från 500 mg x 1 till 2 x 2 samt insättning av GLP1-agonist.

Livsstilsråd. Alltid råd om rökstopp, diet, motion, viktreduktion.

Peroral glukosbelastning (OGGT)

Om tveksamhet beträffande diabetesdiagnos. Utförs tidigast dag 4 eller inför återbesök. OGGT kan också övervägas hos patient med AKS utan känd diabetes mellitus och med normalt fasteglukos. Se Procedurer.

Till toppen