Ventrikeltakykardi (VT)

Breddökad, vanligen regelbunden takykardi med likartade (monomorfa) eller olikartade (polymorfa) kammarkomplex. Korta episoder av VT är vanligt under de första 48 timmarna efter akut infarkt och motiverar ej antiarytmisk behandling. Ihållande VT definieras ofta som duration >30 s. Betablockad vid infarkt minskar arytmirisken. Uteslut ischemi, elektrolytrubbningar eller läkemedelsutlöst arytmi. Längre VT är livshotande och kan övergå i kammarflimmer eller kardiogen chock.

Etiologi: 70 % av alla patienter med VT har ischemisk hjärtsjukdom och nedsatt EF (<45 %). Andra orsaker är dilaterad kardiomyopati (DCM), hypertrofisk kardiomyopati (HCM), RVOT-takykardi (från höger kammares utflödestrakt), arytmogen högerkammarkardiomyopati (ARVC), fascikulär VT (smal VT) och långt QT-syndrom (LQTS) med torsade de pointes (polymorf kammartakykardi).

Differentialdiagnos: Supraventrikulär takykardi med skänkelblock eller preexitation. Om osäkerhet, behandla som VT. Om patienten är relativt opåverkad överväg esofagus-EKG/adenosintest.

Talar för VT: QRS-bredd >140 ms utan grenblocksutseende. Ischemisk hjärtsjukdom. Nedsatt EF. Abnorm elektrisk axel. AV-dissociation mellan förmak och kammare är patognomont för VT men är svårt att se utan esofagus-EKG. Retrograd överledning från kammare till förmak förekommer. Adenosintest sällan motiverad, ingen effekt på arytmin.

Utredning av ihållande VT

  • Blodprover: Elektrolytstatus, troponin T. Uteslut akut hjärtinfarkt och elektrolytrubbning. Måttlig troponinstegring ses vid ihållande snabb arytmi och efter hjärtstopp och behöver inte betyda primär ischemisk genes.
  • EKG: Ischemisk hjärtsjukdom, hypertrof kardiomyopati (HCM), lång QT-syndrom eller arytmogen högerkammarkardiomyopati (ARVC).
  • Ekokardiografi: EF, HCM, ARVC, vitier och/eller volymsbelastning.
  • Koronarangiografi och PCI/CABG om signifikant stenos. Orsak till VT kan vara ärr efter myokardskada.
  • Ingen påvisad strukturell hjärtsjukdom, överväg MR, elektrofysiologi mm.

Fortsatt handläggning: Vid strukturell hjärtsjukdom (utom akut ischemi), hjärtstopp eller hemodynamisk påverkan överväges ICD (sekundärprofylax) och/eller antiarytmika (amiodaron).

Akut behandling

  • Omedelbar elkonvertering i narkos vid ihållande VT med cirkulatorisk påverkan är det säkraste sättet att återställa normal rytm. Överväg esofagus-EKG/adenosin om patienten är relativt opåverkad och diagnosen är oklar.
  • Amiodaron. Cordarone 50 mg/ml, 6 ml spädes med 14 ml Glukos 50 mg/ml och ges iv under 2 min. Ej vid bradykardiinducerad VT eller torsade de pointes.
  • Elektrolytkorrigering med kalium och magnesium i infusion. P-Kalium 4-5 mmol/l eftersträvas.
  • Vid refraktär VT kan man överväga subakut ablation.

Fortsatt handläggning: Överväg ICD (sekundärprofylax) och/eller antiarytmika (amiodaron).

Upprepade och täta tillslag av ICD på grund av SVT/FF eller VT. Applicera en extern magnet över dosan för att temporärt inhibera ICD. Telemetri. Reprogrammering eller antiarytmika är ofta nödvändigt (betablockad, amiodaron). Sedering vid behov. Behandla i samråd med arytmolog.

ICD-kod: VT av re-entrytyp I47.0; annan typ I47.2

Till toppen