Akut monoartrit - översikt
Infektiös eller septisk artrit
I regel akuta och påtagliga symtom med svår smärta, svårigheter att röra i leden, rodnad, svullnad feber, ofta allmänpåverkan. Viktigt att bekräfta eller utesluta diagnosen. Tappa av ledvätska med odling samt makro- och mikroskopisk undersökning av vätskan. Den är ofta starkt grumlig, gul- eller brunfärgad. Tuberkulos och svamp kan i ovanliga fall ge monoartrit av mer kronisk karaktär.
Borreliaartrit
Anamnes på fästingbett och hudutslag. Mono- eller oligoartrit. Oftast stora leder. Persisterande eller intermittent.
Kristallartrit (gikt och pyrofosfatartrit)
Vanligaste akuta artriten, särskilt hos äldre patienter vid akut sjukdom. Ofta hög urinsyra i plasma men kan vara normalt under en pågående attack och utesluter inte gikt. Säker diagnos genom påvisande av urat- eller calciumpyrofosfatkristaller från ledvätska med polariserad mikroskopi. Avsaknad av kristaller i ledvätska utesluter inte kristallartrit (labfel förekommer). Ultraljud bra hjälpmedel för diagnos.
Reaktiv artrit
Dagar till veckor efter en infektion, där gastrointestinala infektioner, uretriter och clamydia är vanligast. Bakterien kan inte odlas fram från den drabbade leden.
Hemartros efter trauma/blödning
Patienten uppger oftast trauma som förklaring till akuta ledsymtom.
Monoartrit orsakad av systemiska eller andra reumatologiska sjukdomar
Kan orsakas av: Psoriasisartrit, inflammatorisk tarmsjukdom, sarkoidos, neoplasm, ankyloserande spondylit, familjär medelhavsfeber mm. Ovanlig debut av RA.
Artros
Degenerativa förändringar med tillfälligt inflammatoriskt inslag. Vanligtvis milda symtom men kan även kliniskt te sig som en akut artrit.
Oligoartrit
Definieras som engagemang av 2–4 leder. I första hand bör inflammatorisk ledsjukdom misstänkas. Vanligast är psoriasisartrit och spondylartrit men även tidig reumatoid artrit. Alla de tillstånd som räknas upp under ”monoartrit” ovan, kan i ovanliga fall, debutera från flera leder.
Spondylartrit innefattar reaktiv artrit, ledsymtom vid inflammatorisk tarmsjukdom och ankyloserande spondylit. Bilateral fotledsartrit ses typiskt vid sarkoidos och pseudogikt.
Polyartrit
Symtom – tecken på artrit från >4 leder. Samtliga inflammatoriska ledsjukdomar och en del inflammatoriska systemsjukdomar kan orsaka polyartrit. Misstänk i första hand:
Reumatoid artrit. Morgonstelhet mer än 1 tim. Ofta symmetriskt engagemang av metatarso- (foten) eller metakarpofalangealleder och proximala interfalangialleder men ej distala. Remiss till reumatolog vid nyupptäckt (misstänkt) RA.
Spondylartrit. Ofta även engagemang av senor och senfästen (akillestendinit och epikondylit). Svullnad av tår eller fingrar (daktylit).
Systemisk inflammatorisk sjukdom. SLE, Sjögrens syndrom, systemisk skleros, myosit, ”blandad bindvävssjukdom” (Mixed Connective Tissue Disease). Även RA hör hit.
Artros. Drabbar oftast distala interfalangealleder och första karpometakarpalleden. Benpålagring typiskt.
Utredning
Blodprover: SR, CRP, blodstatus, kreatinin, urat. Urinsticka. Ledvätskeprover: Leukocyter, ”poly/mono”, kristaller och vid misstanke om bakteriell artrit direkt-mikroskopi, odling och laktat.
Serologiska prover: Beroende på misstänkt agens, vid Borreliaartrit tas Borrelia-ak i serum. Andra specifika prover tas vid misstanke om exempelvis sarkoidos eller reaktiv artrit av uro- eller enteroartrittyp. Vid misstanke om RA eller andra inflammatoriska systemsjukdomar, CCP-ak, ANA och RF.
Övriga odlingar: Vid misstanke om bakteriell/septisk artrit tas även blod-, svalg-, NPH- och urinodling innan antibiotikabehandlingen inleds. Odlingar görs även vid misstanke om reaktiv artrit, av uro- eller enteroartrittyp.
Slätröntgen för att utesluta skelettskada eller påvisa kondrocalcinos vid pyrofosfatartrit. Lungröntgen eller DT torax för att påvisa infektion vid septisk artrit och hiluslymfom vid sarkoidosartrit.
Behandling
Ofta riktad och beror på genesen, se nedan. Mot smärta i första hand NSAID, möjligen PPI-skydd.