Artrit – kristallartriter
Utfällning av urat- eller calciumpyrofosfat i leden. Uratkristaller ska analyseras inom någon timme. (Se procedurer). Ledvätskeanalyser visar oftast medelhög-hög inflammatorisk aktivitet. Avsaknad av kristaller kan inte utesluta kristallartrit helt.
Primär gikt på grund av hereditär enzymdefekt är ovanlig.
Sekundär gikt kan orsakas av nedsatt njurfunktion, alla diuretika ASA, ACE-hämmare samt ARB med undantag för losartan, vissa cytostatika, obesitas eller hög alkoholkonsumtion. Även transplanterade patienter löper risk.
Akut debut oftast i stortåns MTP-led med uttalad smärta, periartikulär svullnad och rodnad. Även andra leder kan drabbas som fotled, armbåge, knä mm. Generaliserad form med engagemang av många leder förekommer. Tofi, på ytteröra, vid armbåge eller på fingrar och tår, stödjer diagnosen. Hyperurikemi är inte specifikt och ca 20 % har normalt P-Urat vid attack. Ultraljudsundersökning visar kraftig inflammation med ledsvullnad, utgjutning och uratkristaller (”snöstorm”). Det kan vara svårt att skilja bilden från pyrofosfatartritSäker diagnos om analys av ledvätska visar förekomst av natriumuratkristaller.
Giktkalkylator för diagnosskattning utan ledpunktion, se MDCalc.
Pyrofosfatartrit. Asymtomatisk kronisk variant finns som ger chondrocalcinos som ses på röntgen. Den akuta formen liknar gikt. Drabbar i 50 % av fallen knäled, andra vanliga leder är handled, skuldror, axlar, anklar, fötter och armbågar. Vidare utredning av eventuell associerad sjukdom kan ske via primärvård.
Behandling akut gikt eller pyrofosfatartrit
- Intraartikulär kortisoninjektion (Depo-Medrol, Lederspan eller Kenacort 0,5–1 ml) är bästa behandlingsalternativet efter att man uteslutit septisk artrit.
- NSAID; tabl naproxen (250–)500 mg x 2 eller ibuprofen (400–)600 mg x 3 i 3–5 dagar.
- Tabl prednisolon 25 mg x 1 i 3–5 dkan ges om NSAID är kontraindicerat. Kortison ska inte användas förrän infektion är uteslutet.
- Tabl kolkicin är ett likvärdigt alternativ till punkt 1 och 2. Laddningsdos 1 mg, därefter 0,5 mg efter 1 tim, sedan 0,5 mg efter 12 tim och därefter 0,5 mg var 8:e timme till besvärsfrihet. Rekommenderad totaldos max 6 mg. Behandlingen kan förlängas i lägre dos i vissa fall och avbryts vid gastrointestinala biverkningar.
- Interleukin-1-hämmare i speciella situationer.
Profylax vid gikt (förebyggande behandling vid pyrofosfatartrit saknas)
Förebyggande behandling vid gikt med uratsänkande behandling i första hand allopurinol redan vid första anfallet övervägs vid något av följande: Ålder <40 år, P-Urat >480 µmol/l, förekomst av tofi eller uratnjursten, >2 giktattacker per år, njursvikt, kronisk ischemisk hjärtsjukdom, hypertoni, hjärtsvikt, fler drabbade leder. Kostrekommendationer i vissa fall.
Startdos Allopurinol 100 mg x 1, lägre vid njursvikt. Ökadosen med 100 mg varje månad tills (mer försiktigt vid njursvikt) målvärde för urat <360 µmol/l (vid tofi eller uratnjursten <300). Maxdos 900 mg. Attacker kan öka första 3 månaderna efter insättning av allopurinol. Under upptrappning av allopurinol bör patienten samtidigt ha lågdos NSAID (t ex naproxen 250 mg x 1–2) eller kolkicin 0,5 mg x 1. Preparatet ska inte sättas ut vid giktattack. OBS. Patienter från Korea, Kina och Thailand har ökad risk för biverkningar av allopurinol. Vid intolerans mot allopurinol rekommenderas febuxostat. Överväg remiss till reumatolog.
ICD-koder: Gikt M10.9; Pyrofosfatartrit M11.8