Förmakstakykardier
Sinustakykardi
Ofta sekundärt till annan sjukdom. Ökat hjärtmuskelarbete och syrebehov kan öka risken för hjärtmuskelskada. Behandla bakomliggande orsak såsom hjärtsvikt, chock, hypovolemi, anemi, smärta, oro och feber. Lungemboli och tyreotoxikos är också möjliga och behandlingskrävande differentialdiagnoser. Hjärtfrekvensen kan minskas med betablockad, men behandla i första hand bakomliggande orsak.
AV-nodal reentrytakykardi, AVNRT
Återkoppling mellan snabb och långsam bana i AV-noden. Ger smal regelbunden takykardi 120-280/minut.
Diagnostik: P-våg ses ofta i slutet av QRS-komplexet (r´ i V1). Överväg esofagus-EKG (VA-tid <70 msek, se avsnitt EKG-algoritm vid takyarytmier.
Akut behandling:
- Vagal stimulering som t.ex. valsalva-manöver, krystning eller karotistryck.
- Adenosin (informera patienten i förväg om adenosinbiverkningar). Kontinuerlig EKG-utskrift under adenosininjektionen.
- Betablockad iv (ex. Seloken 5 mg iv), framförallt om recidiv av takykardi efter adenosin.
- Elkonvertering om ovanstående ej givit effekt eller vid hemodynamisk påverkan.
Långsiktig behandling: Beroende på grad av symtom och patientens önskan kan man överväga expektans, läkemedelsbehandling med betablockad (eller verapamil) alternativt remiss till elektrofysiolog för ställningstagande till ablation.
Obs! Viktigt att skicka med EKG av registrerad takykardi.
Wolff-Parkinson-White, WPW
(Atrioventrikulär reentrytakykardi, AVRT)
Extra elektrisk bana utanför AV-noden, ofta lokaliserad mellan vänster förmak och vänster kammare. 2/3 har normalt EKG under sinusrytm (dolt WPW-syndrom) men 1/3 har preexcitation med typisk deltavåg. Deltavågen kan förstärkas av adenosin. Ger vanligen smal regelbunden takykardi (överledning nedåt via AV-noden) men i sällsynta fall kan takykardin vara breddökad (överledning nedåt via extrabanan). Preexciterat förmaksflimmer (överledning av FF via den accessoriska banan) kan övergå i kammarflimmer.
Diagnostik: Överväg esofagus-EKG. (Kort RP, VA-tid >70 msek, se avsnitt EKG-algoritm vid takyarytmier). P-våg ses ofta efter QRS-komplexet på yt-EKG.
Akut Behandling:
- Vagal stimulering som t.ex. valsalva-manöver, krystning eller karotistryck.
- Adenosin (informera patienten i förväg om adenosinbiverkningar). Kontinuerlig EKG-utskrift under adenosininjektionen.
- Betablockad iv (ex. Seloken 5 mg iv), framförallt om recidiv av takykardi efter adenosin.
- Elkonvertering om ovanstående ej givit effekt eller vid hemodynamisk påverkan.
Vid preexciterat förmaksflimmer rekommenderas elkonvertering i första hand och flekainid/prokainamid i andra hand.
Obs! Undvik verapamil och digoxin vid preexcitation då risken att ett preexciterat FF kan övergå i kammarflimmer ökar. Betrakta alltid oregelbunden breddökad takykardi som preexciterat FF tills motsatsen är bevisad!
Långsiktig behandling: Vid WPW-syndrom rekommenderas ablation. Asymtomatiskt preexcitation remitteras till arytmikunnig kardiolog/elektrofysiolog, för riskvärdering av den accessoriska banan.
Obs! Viktigt att skicka med EKG av registrerad takykardi.
Ektopisk förmakstakykardi, EAT
Utgår från förmaken men använder ej AV-noden som del i takykardin. Förmaksfrekvensen ligger ofta kring 160-180/minut men på grund av blockering i AV-noden ofta lägre kammarfrekvens. Vid injektion med adenosin ses övergående AV-block men takykardin bryts vanligen ej.
Akut behandling: Frekvensreglering med t.ex. iv/po betablockad alternativt elkonvertering.
Långsiktig behandling: Farmakologisk eller elektrofysiologisk behandling. Ablation framgångsrik i cirka 80-90%, varför remiss till elektrofysiolog ska övervägas.
Om innehållet
Uppdaterad: Februari 2022
Faktagranskad: Februari 2022
Faktagranskare: Mattias Törnerud och Helge Brandberg, Danderyds sjukhus