Smittskyddslagen (2004:68)

Uppdaterat

Målet med smittskyddslagen

Samhällets smittskydd ska, med respekt för alla människors lika värde och enskildas integritet, tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar. Det betyder att smittskydd är till för att skydda befolkningen mot smittsam sjukdom och att ge redan smittade personer stöd/erbjuda behandling.

Behandlande läkares skyldighet vid STI

Följande sjukdomar ingår i smittskyddslagen och kategoriseras som STI (sexually transmitted infections): klamydia, gonorré, hiv, syfilis och hepatit B. Om en behandlande läkare misstänker att patient är smittad av någon av dessa sjukdomar så måste läkaren enligt smittskyddslagen: genomföra undersökning, ta prov för att fastställa smittspårningspliktig STI och ge förhållningsregler. Om patienten är bekräftat smittad (positivt prov/mikroskopi eller annat) ska behandlande läkare – beroende på sjukdom – erbjuda behandling och ansvara för att smittspårning görs. Vid vissa sjukdomar ska patienten remitteras till specialistmottagning.

På Smittskydd Stockholms webbplats hittar du information om handläggning av sjukdomar som finns i smittskyddslagen samt andra sjukdomar som är av epidemiologiskt intresse: Sjukdomar A-Ö Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

OBS! Generellt gäller att prov alltid ska tas innan eventuell behandling erbjuds!

Klinisk smittskyddsanmälan

Konstaterade fall av följande STI-sjukdomar ska anmälas till smittskyddsläkare (så kallad smittskyddsanmälan) via Sminet:

  • Klamydia
  • Gonorré
  • Syfilis
  • Hiv/aids

Dessa infektioner anmäls med rikskod (födelseår + fyra sista siffrorna i personnumret, exempelvis 1980-1234). Har patienten ett reservnummer används födelseåret + de fyra sista siffrorna i reservnumret.

Tänk på att även nedanstående sjukdomar kan vara sexuellt överförbara och fall ska anmälas som ovan, men med fullständigt personnummer eller reservnummer:

  • Hepatit B
  • Hepatit C

Kostnadsfrihet

Om en patient söker för misstanke om anmälningspliktig STI ska undersökning, provtagning och eventuell behandling/uppföljning vara kostnadsfri för patienten. Misstanke kan exempelvis innebära att patienten har haft sexuellt umgänge (både skyddat och oskyddat) eller har fått ett partnerbrev med uppmaning att provta sig.

Informera patienten

Informera om infektionen, smittsamhet och ge praktiska råd (så kallade förhållningsregler, se nedan) för att förhindra fortsatt spridning. Förhållningsregler ska ges både i samband med provtagning och vid eventuellt positivt prov.

Skriftlig patientinformation (smittskyddsblad) på olika språk: Smittskyddsblad Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (Smittskydd Stockholm)

Förhållningsregler

Förhållningsreglerna ska ges muntligt och skriftligt så snart det är möjligt, samt skrivas in i journalen. Behandlande läkare ska så långt det är rimligt se till att förhållningsreglerna följs.

I smittskyddslagen regleras förhållningsreglerna i åtta punkter, varav tre kan vara aktuella vid anmälningspliktig STI-infektion. Dessa tre är:

  • Punkt 5: Skyldighet att informera sexualpartner om smittbärarskap.
  • Punkt 6: Skyldighet att vid sexuella kontakter iaktta ett beteende som minimerar risken för smittspridning.
  • Punkt 8: Skyldighet att hålla regelbunden kontakt med behandlande läkare.

För STI-sjukdomar som även smittar via blod kan ytterligare regler vara aktuella, beroende på anamnes.

Om patienten begär det, ska smittskyddsläkaren ompröva beslutet om förhållningsregler.

Smittspårning

Behandlande läkare är alltid ansvarig för att smittspårning utförs. Enligt smittskyddslagen kan smittspårningen överlämnas av behandlande läkare till annan hälso- och sjukvårdspersonal med särskild kompetens, till exempel kurator, barnmorska eller sjuksköterska. Om patienten remitteras till specialistmottagning så görs smittspårningen vanligtvis där.

Vissa mottagningar kan även remittera smittspårning för klamydia, se:

Sekretess vid smittspårning

Absolut sekretess råder, vilket är grunden för ett gott samarbete mellan patienten och den som utför smittspårningen. En angiven partner kan aldrig få reda på vem som lämnat uppgifterna, när smittotillfället inträffade eller var det ägde rum. Det är dock viktigt att informera patienten om att sekretessen kan brytas gentemot smittskyddsläkaren om patienten inte följer givna förhållningsregler.

Invånarens skyldigheter

Den som vet, eller har anledning att misstänka, att hen har en allmänfarlig sjukdom måste:

  • söka läkare
  • låta sig undersökas och vid behov provtas
  • skydda andra mot smittrisk
  • följa förhållningsregler
  • medverka i smittspårning om provet visar att personen har sjukdomen
  • informera om sin sjukdom i vissa fall.

Patientens rättigheter

  • Gratis undersökning och behandling/uppföljning inklusive läkemedel
  • Information om sjukdomens art
  • Skyddad identitet vid smittskyddsanmälan för positivt provsvar samt - vid smittspårning - gentemot uppgivna partners
  • Meddelade förhållningsregler prövade av smittskyddsläkaren
  • Anonym provtagning är endast möjlig vid hiv-test
  • Råd och stöd enligt Smittskyddslagen kap 4:1