Främmande kropp i esofagus

Bakgrund

Esofagus har tre anatomiskt trånga områden där främmande kroppar lättast fastnar: vid cricofaryngeusmuskeln (proximalt), arcus aortae och nedre esofagussfinktern. Främmande kroppar kan fastna på grund av mekaniskt hinder (Zenkerdivertikel, striktur, web, Schatzky-ring, tumör, eosinofil esofagit) eller motorikstörning i esofagus (akalasi, esofagusspasm). Ofta hittas dock ingen grundorsak, patienten har helt enkelt intagit något som är för stort för att passera esofagus.

Undersökning och utredning

Anamnes

Ofta uppenbar anamnes på stopp i matstrupen efter matintag eller accidentell nedsväljning av främmande kropp (tandprotes, mynt etc). Fråga efter tidigare känd striktur i esofagus eller Zenkerdivertikel. Många patienter har upprepade gånger drabbats av liknande problem. Efterfråga allergier (eosinofil esofagit).

Klinisk bild

Ofta relativt opåverkad patient såvida stoppet inte sitter väldigt proximalt. Då kan patienten ulka, uppleva högt andningshinder och ha svårt att svälja sin saliv. Vid penetrerande främmande kropp kan bröstsmärtor föreligga. Om man ber patienten dricka vatten kommer vätskan i retur (snabbt om främmande kropp proximalt, efter en liten stund om distalt). Patienten har oftast lättast att nivåbestämma föremål som sitter proximalt, övriga förläggs ofta till jugulum.

Status

Eventuell salivretention. Smärta vid vassa föremål eller perforation. Andningssvårigheter om stort föremål ligger mycket proximalt i esofagus. Krepiterande lungljud vid auskultation och subkutant emfysem tyder på esofagusperforation (vilket kan leda till mediastinit).

Lab, röntgen etc

Diagnos och nivåbestämning av den främmande kroppen kan ofta baseras på den typiska kliniska bilden. Vid misstanke om perforation (vasst föremål) ta CRP och LPK och gör DT esofagus/thorax med peroral kontrast. Vanlig esofagusröntgen är i regel inte nödvändig och riskerar i en del fall bara att handläggningen fördröjs.

Handläggning

Snabb handläggning vid misstanke om perforerande eller retande föremål (batterier, fisk- och kycklingben, magneter, vassa tandproteser, slemhinneretande läkemedel etc) eller vid allmänpåverkan på grund av proximal främmande kropp.

I övriga fall kan man avvakta, men den främmande kroppen bör extraheras inom 24 timmar. Medicinsk behandling av främmande kroppar varierar stort i Sverige, evidensen är låg. Prova att ge vichyvatten: patienten får då gärna stå upp och försöka svälja flera klunkar i snabb följd för att försöka ”trycka” ned främmande kroppen. Läkemedel kan också prövas i väntan på extraktion: Stesolid 1–5 mg i.v./rektalt (anpassas efter patient) eller glukagon 1–2 mg i.m. (relaxerar glatt muskulatur) eller nitroglycerin 0,5 mg sublingualt.

Extraktion
Proximalt belägen främmande kropp kan med fördel handläggas med rak esofagoskopi av ÖNH-kollega, som även kan utföra trakeoskopi eller bronkoskopi vid osäkerhet om samtidig aspiration. Övriga fall bör åtgärdas endoskopiskt med flexibel teknik för att minska risken för perforation, i vissa fall under narkos. Notera att extraktionsmetoden kan variera beroende på lokala traditioner och kompetensnivå. Patienter med främmande kropp i esofagus är i regel inläggningsfall men kan i vissa fall handläggas via akuten. Inlagda patienter bör fasta.

Vid pentererande främmande kropp bör diskussion föras mellan ÖNH/kirurg/gastroenterolog beroende på kompetens och positionering av den främmande kroppen."

Uppföljning

Vid upprepade upphakningsbesvär bör patient i första hand följas upp med gastroskopi för att utesluta organisk orsak såsom malignitet, eosinofil esofagit, striktur eller esofagusweb (till exempel Plummer-Vinsons syndrom). Esofagusröntgen med per oral kontrast görs vid misstanke om krikofaryngeusdysfunktion eller Zenkerdivertikel, samt vid misstanke om motorikstörning i esofagus då utredningen även bör kompletteras med manometri.