Epiglottit
Bakgrund
Epiglottit, struplocksinflammation, är en allvarlig halsinfektion som mycket snabbt kan leda till ett övre luftvägshinder. Tidigare drabbade epiglottit framförallt barn och orsakades av bakterien Haemophilus influenzae B (HiB). Sedan HiB-vaccinationen infördes i allmänna vaccinationsprogrammet 1993 förekommer HiB-epiglottit endast sporadiskt hos barn och vuxna (ovaccinerade). De vanligaste agens som ger epiglottit hos vuxna är pneumokocker, streptokocker grupp A/B/C och Staphylococcus aureus.
Undersökning och utredning
Anamnes
Sjukdomsförloppet av en epiglottit är antingen septiskt där en övre luftvägsinfektion snabbt, under loppet av något till några dygn, försämras med tilltagande allmän-påverkan, sväljningssvårigheter, uttalad halssmärta, uttalad smärta vid sväljning och så småningom stridor. En epiglottit kan också vara en mer lokaliserad inflammation utan septisk påverkan.
Barn drabbas i regel av ett kortare insjuknande (timmar) som snabbare leder till stridor. Vuxna har oftast ett längre förlopp (dagar) med tilltagande sväljningssvårigheter och halssmärta.
Epiglotit
Klinisk bild
Den klassiska epiglottit-patienten sitter upp, är lätt framåtlutad, har öppen mun och kan inte svälja sin saliv, se Figur 4.
Status
Vid inspektion av mun och svalg kan generell rodnad av svalget ses men ibland ses inget avvikande. Försiktig fiberendoskopisk undersökning av ÖNH-läkare via näsan eller spegling av larynx visar rodnad och svullen epiglottis, se Figur 4. Hos barn sitter larynx högre upp anatomiskt än hos vuxna, barns epiglottis kan visualiseras genom att lysa in i munnen och försiktigt trycka ned tungbasen med tungspatel.
Lab
Blodstatus, CRP, Strep-A-test, NPH-och svalgodling, blododling.
Differentialdiagnoser
Tonsillit. Tungbastonsillit. Para-/retrofaryngeal abscess. Främmande kropp. Trauma.
Handläggning
Patient med misstänkt epiglottit handläggs skyndsamt med tät övervakning av andningen och möjlighet till inspektion av luftvägen med hjälp av fiberskop. Om luftvägen bedöms vara hotad bör patienten vårdas på vårdnivå där (fiberendoskopisk) intubations- och trakestomiberedskap finns, vanligtvis på IVA. Narkos- och ÖNH-läkare kontaktas.
Vid snabb försämring av andningen går det nästan alltid att ventilera patienten på mask och blåsa tills bästa möjliga kompetens för intubation finns på plats. Vid intubering har man oftast bäst chans vid första försöket, sedan kan svullnaden efter manipulationen förvärra situationen. Vid akut luftvägsstopp kan kirurgisk öppning av luftvägen behöva genomföras (trakeostomi- eller koniotomi, se separat avsnitt om akut koniotomi).
Tilläggsbehandlingar
- Antibiotika ges eftersom epiglottit kan ha septisk komponent.
- Vuxna och barn från 12 år (>50 kg) cefotaxim 1 g x 3 i.v.
- Barn från 1 månaders ålder cefotaxim 100–150 mg/kg/dygn i.v. uppdelat på 3 doser.
Ofta övervägs en bredare antibiotikabehandling. Styrs beroende på patient och förloppet på insjuknandet.
- Avsvällande behandling för luftväg:
- Kortison
- Vuxna ges hydrokortison (Solu-cortef) 100 mg i.v. initialt, upprepas vb.
- Barn avgörs dosering i samråd med barnläkare (minsta dos 25 mg).
- Adrenalininhalationer
- Vuxna: Använd adrenalin injektionslösning 1 mg/ml
- Barn: Använd adrenalin injektionslösning 1 mg/ml
- Vuxna: Använd adrenalin injektionslösning 1 mg/ml
- Kortison
Injektionslösning vuxna | |
|---|---|
1 ml (1 mg)
| Späd med 2–4 ml Natriumklorid 9 mg/ml (beroende på aktuell inhalationsutrustning). |
Inhalationen kan upprepas efter ca 15–20 min beroende på effekt och ev. biverkningar. | |
Injektionslösning barn | |
|---|---|
Nebulisator (Maxin): | 2 ml lösning. Inhalation via mask 1 min alternativt flödas på mask i 2 min |
Nebulisator (Ailos): | <2 år: 1 ml (1 mg) späds med Natriumklorid 9 mg/ml till minst 2 ml |
>2 år: 2 ml (2 mg) späds med Natriumklorid 9 mg/ml till minst 2 ml | |
Inhalationen kan upprepas efter ca 15–20 min beroende på effekt och ev. biverkningar. | |