Extern otit

Bakgrund

Extern otit (EO) är en inflammation i yttre hörselgångens hud. Riskfaktorer är öronpetning, simning/bad, hörapparatanvändning och bakomliggande hudsjukdom såsom eksem. EO har ett infektiöst inslag, då traumatiserad hud lätt kan invaderas av bakterier. Pseudomonas aeruginosa och Stafylokockus aureus är två vanliga agens. Diabetiker är benägna att utveckla en allvarlig så kallad malign extern otit orsakad av Pseudomonas, denna riskerar spridas till temporalbenet och orsaka skallbasosteit.

Utredning och undersökning

Anamnes, klinisk bild

I lindriga fall endast klåda. I mer uttalade fall även sekretion och måttlig till kraftig smärta. Sällan feber. Hörselnedsättning förekommer om hörselgången är igentäppt av svullnad och detritus. Infektion i öronmusslan (erysipelas och perikondrit) kan uppträda tillsammans med EO. Hörselgångsfurunkel är en variant av EO där det uppstått en inflammation och varansamling i anslutning till en hårsäck i hörselgångens yttre del.

Malign extern otit ska skall misstänkas om uttalade besvär och stark smärta hos diabetiker som inte snabbt svarar på insatt behandling.

Status

Inspektera hörselgången och om möjligt trumhinnan. Hörselgången ses alltifrån lätt rodnad med fnasig hud till kraftigt rodnad och svullen med sekret och detritus. Ibland ses rodnad och svullnad av trumhinnan (myringit) eftersom denna är beklädd med ett tunt lager hudceller som liksom hörselgångshuden kan vara påverkade vid EO. Vid svårighet att skilja EO från mediaotit är undersökning med Siegles tratt /pneumatiskt otoskop viktigt: trumhinnerörligheten minskar vid vätska i mellanörat, men inte vid EO!

Lab

Sällan indicerat. Men vid misstanke om malign EO behövs CRP, blodstatus, SR och radiologisk utredning med DT temporalben.

Differentialdiagnoser

Perforerad akut mediaotit med sekundär EO. Mastoidit med taksänkning av hörselgången. Malign extern otit. Tumör i hörselgången (svårläkt sår). Främmande kropp i hörselgången.

Handläggning

Rengör hörselgången försiktigt med sug eller spolning med alsolsprit.

• I lindriga–måttliga fall, där hörselgången är tillräckligt avsvälld för droppbehandling, är förstahandsvalet örondroppar Terracortril med Polymyxin B (hydrokortison+oxitertacyklin), 3 droppar 3 gånger om dagen i 5–7 dagar.
• Vid riklig mängd sekret/detritus behövs i regel ett återbesök (vb hos ÖNH) för ny rengöring efter 1–2 dygn, då sekretet ofta fyller på sig och försvårar åtkomst för droppbehandlingen.
• Vid kraftigt svullen hörselgång anläggs, i avsvällande syfte, en gasvävstamponad (1 cm bred) indränkt med alsolsprit. Patienten själv fortsätter sedan att dränka tamponaden med alsolsprit med 2–3 timmars mellanrum dagtid tills tamponaden tas bort. Återbesök för ny rengöring och bedömning efter 1–2 dygn, ofta hos ÖNH.
• Hörselgångsfurunkel behandlas med alsolspritstamponad och i enstaka fall incision och dränage
• Akut remiss till ÖNH vid misstanke om malign extern otit.

Antibiotika

Peroral antibiotika har ingen plats vid okomplicerad EO. Vid spridning av infektionen till ytterörats hud ges, förutom örondroppar, tablett flukloxacillin 1g x 3 i 7–10 dagar samt alsolspritsomslag på ytterörat. Vid PC-allergi ges klindamycin 150–300 mg x 3 i 7–10 dagar.

Allmänpåverkad patient är inläggningsfall för behandling med intravenöst antibiotika.

Uppföljning

Informera patienten om att ej peta i örat, ej täppa igen hörselgången (till exempel hörapparat) och skydda örat från vatten.

Se till att patienten är adekvat smärtlindrad (räcker oftast med maxdos paracetamol och NSAID). Om trumhinnan ej har kunnat bedömas ordentligt bör patienten remitteras för poliklinisk kontroll på VC eller hos ÖNH för att utesluta bakomliggande mellanörepatologi.