Gå till startsidan

Munbottenflegmone

Bakgrund

Infektioner i munbotten utgår ofta från en tandinfektion eller en spottkörtel-inflammation, vanligen submandibulariskörteln (se särskilt avsnitt). När munbotten i mjukdelarna svullnar (medialt om och nedanför underkäksbenet) pressas tungan uppåt och ju hårdare vävnaden blir desto svårare blir det för patienten att öppna munnen (trismus). Om svullnaden sprider sig till mjukdelarna i tungbasen och nedre delen av svalget kan luftvägen hotas. Patogener vid tandinfektioner är av blandflora men anaeroba bakterier dominerar.

Anamnes

Efterfråga nyligen genomgången tandbehandling eller födorelaterad smärta och svullnad (som vid spottsten). Observera dock att subjektiv tandvärk kan saknas trots dental infektionsgenes. Dålig tandstatus och nedsatt immunförsvar är tydliga riskfaktorer.

Undersökning och utredning

Klinisk bild

Subakut insjuknande (1–2 dagar) med smärta i munbotten och submandibulärt. Feber, sjukdomskänsla och dehydrering. Tilltagande rodnad och svullnad submandibulärt. Påtagliga sväljningsbesvär ses ofta. I uttalade fall även andningsbesvär.

Status

Trismus. Tandstatus (karies, ömhet vid knackning, palpömhet eller spontan var-tömning kring någon tand?). Submandibularisstatus: palpabel sten vid utförsgången eller var som kan masseras fram. Bedöm svalget avseende tonsiller, gombågar, uvula (asymmetri?), svullnad, rodnad eller beläggningar. Munbotten bedöms genom bimanuell palpation och varierande fynd ses, från eftergivlig mjuk till stenhård munbotten. Rita ut ev rodnad på halsen. Bedömning av luftvägen tillsammans med ÖNH-jour eller anestesiolog. Värdera dehydreringsgrad.

Lab, röntgen etc

LPK, CRP styr inte behandling, men kan utvärderas för att följa behandlingseffekten. Ofta indicerat med DT (med kontrast) för att kartlägga ev. abscess-utbredning och påvisa ev. genes (tandinfektion, sialoadenit). Odla från ev. pus kring tand, spottkörtelutförsgång, svalg eller blod.

Differentialdiagnoser

Sialoadenit i submandibulariskörteln. Infekterad ranula. Begynnande halsfasciit, se Allvarliga mjukdelsinfektioner. Allergisk reaktion. Hereditärt angioödem.

Handläggning

I regel inläggning för övervakning av luftvägen, rehydrering, i.v. antibiotika, smärt-lindring och radiologisk utredning. Fastande patient. Övervakning på IVA eller respiratorvård vid omfattande svullnad i hypofarynx eller larynx. Ställningstagande till kirurgisk tömning av abscess. Käkkirurg konsulteras vid dental genes. I lindriga fall där luftväg är säkrad och ev. abscesstömning gjorts på akuten kan per oral antibiotikabehandling övervägas i samråd med ÖNH eller käkkirurg.

Antibiotika (vuxna):

  • Per oralt: fenoximetylpenicillin 1 g x 3 + metronidazol 400 mg x 3 i 7 dagar.
  • Intravenöst: bensylpenicillin 3 g x 3 + metronidazol 500 mg x 3.
  • PC-allergi. Peroralt: klindamycin 300 mg x 3. Intravenöst: klindamycin 600 mg x 3.

Avsvällande behandling (vuxna):

  • Kortison: hydrokortison (Solu-cortef) 100 mg i.v. initialt, upprepas vb
  • Adrenalininhalation:
    Vuxna: Använd adrenalin injektionslösning 1 mg/ml
 

Adrenalin injektionslösning vuxna

1 ml (1 mg)

Späd med 2–4 ml Natriumklorid 9 mg/ml (beroende på aktuell inhalationsutrustning).

Inhalationen kan upprepas efter ca 15–20 min beroende på effekt och ev. biverkningar.