Peritonsillit
Bakgrund
Peritonsillit eller i dagligt tal ”halsböld”, uppstår oftast som en komplikation till en akut tonsillit. Bakterier som infekterat tonsillen angriper omkringliggande vävnad och bildar initialt ett diffust flegmone i det peritonsillära utrymmet. Efter någon till några dagar utvecklas en inkapslad abscess i den flegmonösa vävnaden. Förutom spridning av infektion från tonsill till peritonsillär vävnad tros också peritonsillit kunna uppkomma genom spridning av infektion från affekterade små spottkörtlar i mjuka gommen, Webers körtlar. Peritonsillit kan drabba patienter i alla åldrar men incidensen är högst vid 15–35-års ålder. Både patienter med kronisk tonsillitproblematik och tidigare halsfriska kan insjukna i peritonsillit. Mononukleos kan i ovanliga fall kompliceras av peritonsillit (även bilateral peritonsillit).
“Peri”-tonsillit = “kring” tonsillen. Abscessen är oftast belägen superiort/lateralt om själva tonsillen, se bild, men kan även utvecklas posteriort och inferiort om tonsillen. Vanligaste aeroba agens är Streptococcus pyogenes, framför allt grupp A strepto-kocker (grupp C och G streptokocker och staphylococcus aureus förekommer) och den vanligaste anaeroba bakterien är Fusobacterium necrophorum.
Undersökning och utredning
Anamnes, klinisk bild
Ofta några dagars tilltagande ensidig halssmärta som strålar upp mot örat på samma sida. Ofta allmänpåverkan, feber, sväljningssvårigheter, trismus och grötigt tal. Notera att uttalad trismus stärker misstanken om abscess! Nedsatt födo- och vätskeintag senaste dagarna på grund av sväljningssvårigheterna.
Status
Trismus (svårt att gapa). Ensidig rodnad, svullnad och induration peritonsillärt (peri=kring). MoS: asymmetri där mjuka gommen på ena sidan buktar ut och ofta förskjuter uvula över medellinjen åt motsatt sida, se Figur 3. Palpera om möjligt det peritonsillära området med en bomullspinne: mjukt = flegmone, spänt = abscess.
Vänstersidig peritonsillär abscess
Lab
Förhöjt LPK och CRP kan tyda på både peritonsillit och okomplicerad tonsillit. Den kliniska bilden och statusfynden väger därför tyngre för att ställa diagnosen.
Strep-A-test kan snabbt bekräfta att det rör sig om en infektion av grupp-A-streptokocker (Obs! ej C- och G-streptokocker). Vid eventuell inläggning odling från blod, NPH och svalg.
Differentialdiagnoser
Tonsillit. Epiglottit. Para-/retrofaryngeal abscess.
Handläggning
Icke allmänpåverkad patient som kan försörja sig per os och har statusfynd som vid flegmonös peritonsillit kan handläggas på närakut eller vårdcentral med per oral antibioitika (se nedan), analgetika och uppföljande klinisk kontroll inom några dagar.
Allmänpåverkad patient med misstänkt abscess är akut remissfall till ÖNH för bedömning och behandling. Konsultera ÖNH-jour vid behov. På ÖNH provpunkteras abscessen med intramuskulär kanyl. Vid fynd av pus vid punktion dräneras abscessen i lokalbedövning med skalpell och debridering med tång. Dräneringen upprepas dagligen eller varannan dag av ÖNH-doktor, tills pusbildningen upphört. De allra flesta vuxna patienter med peritonsillit kan skickas hem från akut-mottagningen efter tömning av abscess, adekvat smärtlindring och uppvätskning.
Barn med peritonsillit är alltid inläggningsfall för behandling med intravenösa antibiotika, analgetika och vid behov abscesstömning i narkos). Om barnet väl sövs så görs även tonsillektomi bilateralt.
Antibiotika
Peroral behandling | |
|---|---|
Vuxna |
|
Barn |
|
Intravenös behandling | |
|---|---|
Vuxna och barn från 12 år |
|
Barn 1-12 år |
|
Analgetika vid peritonsillit
Paracetamol och NSAID i fulldos. För dosering till barn vg se Barnkirurgi Öppnas i nytt fönster..