Spottkörtelinflammation (sialoadenit)
Bakgrund
I akut påkomna fall är den dominerande orsaken till spottkörtelinflammation, sialoadenit, av infektiös genes. Bakteriella agens är vanligast och framför allt Staphylococcus aureus eller anaerober från munhålan. Virala agens kan vara paramyxovirus (Påssjuka), coxsackievirus A/B, echovirus, influensa A, cytomegalo-virus och Epstein-Barr-virus. Risken för spottkörtelinflammation ökar vid minskat salivflöde exempelvis pga spottsten (sialolithiasis) eller annat avflödeshinder i körtelns utförsgång eller vid muntorrhet (dehydrering, medicinering, Sjögrens syndrom, tidigare strålbehandling). Ökad risk ses även hos sköra äldre, dehydrerade patienter, samt patienter med nedsatt tandstatus eller immunosuppression.
Hos barn är spottkörtelinflammation ovanligt men kan förekomma hos nyfödda <2 månader och hos barn med juvenil kronisk recidiverande parotit (debut 3–6-års ålder).
Spottkörtelinflammation
Undersökning och utredning
Anamnes, klinisk bild
Hastigt påkommen svullnad och smärta över spottkörteln. Ofta feber, lokal hudrodnad och påverkat allmäntillstånd. Bakteriell infektion är i regel ensidig och mer uttalad, medan viral infektion oftare är bilateral. Om besvären föregåtts av intermittent måltidsrelaterad svullnad kan bakomliggande spottsten misstänkas.
Status
Fullständigt ÖNH-status inklusive bimanuell palpation av samtliga spottkörtlar. Notera huruvida det tömmer sig något (saliv/var) ur spottkörtelns utförsgång vid massage (parotis utförsgång återfinns i kinden i nivå med den andra molaren i överkäken och submandibularis utförsgångar ses i främre delen av munbotten på vardera sida om medellinjen), se Figur 5. Rita ev. ut hudrodnaden. Notera tandstatus och facialisfunktion. Bedöm ev dehydrering.
Lab
CRP, LPK. DT i akutskedet vid misstanke om sekundär abscess eller fasciit. Vid misstanke om viral parotit tas antikroppstest i serum för paramyxovirus. Test av luftvägsvirus via aspirat från NPH kan också vara av värde.
Differentialdiagnoser
Tandinfektion. Hudinfektion. Infekterad halscysta. Spottkörteltumör som orsakat avflödeshinder.
Handläggning
I lindriga fall räcker:
- Smärtlindring (ofta fulldos NSAID och paracetamol)
- Massage över spottkörteln (för att tömma ut pus, saliv)
- Salivstimulering, tex citron eller särskild tablett/tuggummi (finns receptfritt på
apotek)
Vid feber eller mer uttalade symtom ges p.o antibiotika. Odla från pus från affekterad utförsgång innan insättning.
De flesta äldre patienter, nyfödda och patienter med uttalad infektion eller påverkat allmäntillstånd behöver inneliggande vård med riklig rehydrering och i.v. antibiotika med täckning för stafylokocker, streptokocker och anaerob munhåleflora.
Vid misstänkt abscess i spottkörtelvävnaden tas kontakt med ÖNH för eventuellt dränage. Vid misstänkt spottsten som orsakat avflödeshinder och infektion rekommenderas i regel inte uppklippning av utförsgångens mynning pga risken för stenos, vilket riskerar ge ökade avflödesproblem senare (tidigare rekommenderades detta). Vid återkommande spottkörtelinflammation, misstanke om spottsten eller annan komplicerande faktor skickas remiss till ÖNH för poliklinisk utredning och behandling.
Antibiotika sialoadenit
Intravenös antibiotikka | |
|---|---|
Vuxna |
|
Barn |
|
Peroral antibiotika | |
|---|---|
Vuxna |
|
Barn |
|