Traumatisk trumhinneperforation

Bakgrund

Incidensen av traumatisk trumhinneperforation är högst hos unga män. Vanligaste skademekanismen är barotrauma, dvs trauma pga tryckförändring, som kan uppstå exempelvis vid slag mot örat med öppen handflata. Andra skademekanismer utgörs bl.a. av direkt penetrerande trauma och termisk skada. Associerad skada på mellan- eller inneröra, eller i mer sällsynta fall, n. facialis, kan föreligga. Perforationen kan också vara indirekt orsakad av en skallbasfraktur på grund av slitning i hörselgångsväggen. Vid isolerad trumhinneskada är prognosen god och majoriteten av dessa läker spontant.

Anamnes, klinisk bild

Typiska symtom: smärta i örat, hörselnedsättning och ev blödning från örat. Efterfråga skademekanism samt symtom som inger misstanke om skada på innerörat såsom tinnitus och yrsel. Ta ställning till om traumat är smutsigt (till exempel orsakat av pool/havs-vatten eller penetrerande smutsigt föremål). Vid klar sekretion från örat ska likvorläckage misstänkas.

Status

Bedömning av trumhinnan med otoskop eller öronmikroskop. Beskriv lokalisationen av perforationen och uppskatta dess storlek (till exempel 1/4 av trumhinnans storlek). Webers stämgaffeltest: vid isolerad trumhinneperforation lateraliseras tonen till det sjuka örat pga ledningshinder. Om tonen lateraliseras till det friska örat indikerar detta sensori-neural hörselnedsättning och skada på inneröra ska misstänkas. Kontrollera n. facialis funktion. Undersökning av nystagmus vid yrsel.

Handläggning

Patienter med traumatisk trumhinneperforation instrueras att noggrant skydda örat från vatten, ej peta i örat eller använda öronpropp/hörapparat/in-ear hörlur för att minska risken för infektion. Eventuellt ges profylaktiskt antibiotika lokalt (Terracortril med polymyxin B) och/eller systemiskt (Kåvepenin) vid större kontamination. I dessa fall bör örat även rengöras.

Vid isolerad trumhinneskada utan komplicerande faktor skrivs poliklinisk remiss till ÖNH för kontroll om 1 månad.