Övriga slangar och drän

Bakgrund

Dränage har två huvudfunktioner: dräneringskanal för debris (bakterier, var, blod) och som ”skvallerdrän” för att påvisa postoperativ blödning eller galläckage.

Bukdrän

Drän in i bukhålan läggs ibland om det varit lättblödande eller kontaminerat under operation. Man lägger också drän om man ser en ökad risk för läckage av galla vid galloperation eller i anslutning till en anastomos i speciella fall. Dränanvändningen har minskat genom åren.

Ronda drän

Vid rondning av patient med bukdrän görs följande bedömningar:

• Vilken volym har kommit det senaste dygnet (av- eller tilltagande)?
  • Bestäm gärna en gräns för när dränet ska dras
• Patientens bukstatus och GI symtom?
  
• Färg på vätskan i påsen och i slangen?
  
  • Tecken till galla – låg viskositet, gulaktigt, sprider sig lätt över påsens innervägg.
    
  • Färskt eller gammalt blod, tecken till att det hemolyserar och blir seröst. Bedöm färg och utseende i slangen eftersom det är det senaste som runnit ut. Ibland kan det vara svårt att avgöra om det är gammalt blod som hemolyserar eller om det är galla.
    
• Vanliga dränanalyser (”X-analyser”):
  
  • X-bilirubin vid galläckage och X-pankreasamylas vid pankreasläckage. Stegrade X-värden kan även ses vid ulcus och tarmperforation.
    
  • X-kreatinin vid urinvägsläckage.

När det kommer en liten mängd i dränet kan man i allmänhet dra detta. Kommer det inget i dränaget kan man i vissa fall spola i det för att se om det kommer ytterligare vätska. Provtagning från dränet kan vara vägledande och påvisa ett läckage. Man lossar eventuell sutur och för pigtaildrän låsningsmekanismen (!) och drar ut dränaget. Dränhålet tejpas.

I specialfall bör drän sitta längre

• Efter pankreaskirurgi om pankreasläckage föreligger.
• Galläckage som dränbehandlas.

Blakedrän

Läggs vanligen vid operationer. Det innehåller öppna kanaler/skåror närmast dränspetsen för att sedan gå över till ett slutet lumen.

Abscessdränage (pigtaildrän)

Dränage in i djupa (abdominella) abscesser läggs vanligen ultraljudslett och ofta är det låsbara pigtaildrän som läggs. Bra om det finns möjlighet att odla i samband med dränläggning. Abscessdränage behöver oftast spolas (tex 10–20 ml x 2-3) beroende på situation. Ofta kan man spola in, men det är inte alltid säkert att motsvarande mängd kan aspireras i retur. Detta är inget alarmerande. Ofta räcker någon/några dagars dränbehandling i kombination med antibiotika för behandling av abscesser. LPK är en bra parameter vid abscessbehandling. Glöm inte att låsa upp pigtaildränets låsning innan borttag för att undvika parenkymatösa slitskador!

Penrosedrän

Penrosedrän läggs via incisionen in i en ytlig abscesshåla (perianalabscess, subkutan abscess, tandabcess). Detta dränerar infekterad vätska och förhindrar att sårkanterna läker ihop för snabbt (recidivrisk). Penrosedrän kan tillverkas av att man klipper ett handskfinger och öppnar detta längs med sidan. Det finns även färdiga produkter. Man räknar med att de sitter kvar ett dygn och att de dras ut vid tex dush dagen därpå.

En liknande variant är Kofferdamdrän, ett platt gummiblad som förs in i incisionen och kan sutureras fast med enstaka Ethilon-sutur eller lämnas packat i sårhålan.

Galldrän

PTC-drän

PTC-drän (Percutaneous Transhepatic Cholangiografi) läggs in för att avlasta dilaterade gallvägar som man inte av tekniska skäl kunnat avlasta med hjälp av ERCP eller vid misstänkt galläckage. Ett PTC-drän anläggs in i gallgångarna via levervävnaden (transhepatiskt). Standard är ett internt-extern drän som läggs förbi hindret ned i tarmen, med fenestrerad slang längs gallgången och en övre spets ut genom huden.

Olika typer av PTC-drän:

• Ett internt-externt PTC-drän har en övre spets ut genom huden, med flera dränerande sidohål (fenestrering) längs slangen i gallgången (ovanför hindret) och en nedre spets ut i duodenum. Galla töms alltså både utåt och in i tarmen.
• Ett externt PTC-drän placeras med sin övre spets ut genom huden och nedre spets ovanför hindret och dränerar galla ut genom dränet. Används om dränet inte kan anläggas förbi gallhindret.
• Ett internt PTC-drän (”stent) placeras med sin övre spets i gallgången ovanför hindret och nedre spets ut i duodenum. Galla bypassas ned i tarm.

Ofta är en påse kopplad till dränet med perkutan slang (internt-externt och externt PTC-drän). Fungerar den inre delen av dränet kan man testa att ”proppa” dränet och ta bort den yttre påsen, dränet spolas sedan med jämna mellanrum. På så vis kan gallresorptionens grundfysiologi till viss grad återställas. Om patienten skulle få ont eller feber får dränaget öppnas igen. I röntgenutlåtandet bör dränageskötsel framgå.

Internt-externt drän kan också ”internaliseras” när behovet av att dränera galla ut från kroppen bedöms överflödigt eller gallförlusten för stor. Det innebär att dränets yttre spets helt förs in i gallgången och med detta konverteras det internt-externa dränet till ett internt drän (gallstent) där galla töms i tarmen (och kan resorberas).

T-drän

Läggs ibland vid öppen koledokotomi vilket numera är ovanligt. T-röret har en skänkel i form av ett ”T”. Det är oftast tillklippt i den tvärställda skänkeln för att den ska vara lätt att dra ut. Man bedömer färgen (ofta galla) av det som kommer och har en möjlighet att göra en ”sekundär cholangiografi” för att bedöma kontrastpassagen till duodenum och eventuell ”kvarsten”. Tidpunkten för när ett T-drän ska dras bör vara ett beslut som tas ev äldre kollega (kirurgspecialist eller motsvarande).