Ventrikelsond (V-sond)
Uppdaterat
Bakgrund
Används för avlastning, dränering (dubbellumen), nutrition (enkellumen), diagnostik (blod?) och/eller för att kunna ge läkemedel. Många patienter tolererar detta, men de kan över tid upplevas obehagliga och konfusoriska patienter tenderar att dra ut dem. Visst obehag kan upplevas i samband med sättning och en del patienter kan även bli vagala och få svimningskänsla.
Obs! Försiktighet med V-sond på traumapatienter med ansiktsfrakturer, vid misstänkt esofagusperforation (ex pneumomediastinum) och på patienter som nyligen opererat ansikte, näsa och/eller hals.
Utrustning
V-sond med dubbellumen av storlek Charrière (Ch) 14, 16 eller 18 (anger omkretsen i millimeter). Ju grövre ventrikelsond, desto effektivare avlastning. Rondskål, sondspruta, stetoskop, kateterpåse, lokalbedövningsgel, tejp och blöja.
Utförande
- Patienten bör halvsitta. Bedöm hur långt sonden ska föras in genom att mäta avståndet mellan patientens nästipp via örsnibben ner till spetsen av bröstbenet. Oftast rör det sig om 45–60 cm.
- Kontrollera vilken näsborre som är lämpligast genom luftgenomblås.
- Lokalbedövningsgel kan ges via näsborre några minuter innan införandet, eller på sonden. Varna patienten för det kommande obehaget.
- Blöt spetsen på sonden i varmt vatten så att den blir lite mjukare.
- För in sonden med horisontell riktning i näsborren, när den når bakre svalgväggen känns ett litet motstånd som snabbt ger med sig.
- Låt patienten ta en klunk vatten i munnen och be vederbörande svälja när sonden nått 15–20 cm från näsborren. Patienten bör böja huvudet något framåt. Vid sväljning, gärna upprepade gånger, matas V-sonden ner.
Vid kraftig hostattack eller då andningsljud hörs ur sonden måste man misstänka att den kommit ner i luftvägarna och den ska då dras ut för ett nytt försök. Mata annars ned sonden till markeringen. Kontrollera med inblåsning av luft via V-sonden och med stetoskop över ventrikeln under vänster arcus att luftinblåsningen hörs med ett kluckande ljud. Aspirera med sondspruta och se att du får retur av maginnehåll. Fixera med tejp vid adekvat läge.
Viktiga aspekter
Vid kraftig blödning eller retention av fast föda kan grövre sonder (Ch 20–36) som förs ned genom munnen vara ett temporärt alternativ.
Som grundregel ska V-sonden vara öppen för att avlasta ventrikeln. Om den används för att ge per oral kontrast inför till exempel passageröntgen ska V-sonden först manuellt aspireras till torrhet för att tömma ut så mycket tarminnehåll som möjligt. Efter att kontrasten givits ska V-sonden stängas. Notera att den manuella aspirationen ger kontrasten mer tid att rinna igenom tarmkanalen innan patienten kräks eller blir så illamående att V-sonden måste öppnas igen. Detta är ett vanligt V-sondsproblem.
Vid hiatushernia, esofagusstriktur eller missbildning kan det ibland vara svårt att sätta V-sond. Detta kan då göras peroperativt under narkos.