Normal luftväg - trakeostomi - laryngostomi

Trakeotomi innebär att man genom ett kirurgiskt ingrepp skapar en öppning (stoma) på halsen in till trakea, (se Figur 1).

Indikation för trakeotomi utgörs främst av högt andningshinder eller ett långvarigt respiratorbehov. I trakeostomat anläggs en trakealkanyl som kan vara med eller utan kuff. Kuffad kanyl används exempelvis hos respiratorvårdad patient, vid blödningsrisk eller aspirationsrisk. Trakealkanylen ska alltid ha en innerkanyl som rengörs regelbundet för att undvika kanylstopp. En patient med en trakealkanyl har potentiellt två luftvägar. Förutom att patienten kan ventileras via kanylen kan man, i avsaknad av uttalat högt andningshinder och om kanylen är okuffad, ventilera patienten via munnen.

Vissa patienter med avancerad larynxcancer genomgår en så kallad laryngektomi vilket innebär att hela larynx (struphuvudet) avlägsnas och luftstrupen istället får mynna ut i en öppning på halsen, se Figur 2. Denna öppning kallas laryngostoma. Stomat skyddas vanligen av ett plåster med en ventil. I och med att luftstrupen hos en laryngektomerad patient inte har någon kommunikation med de övre luftvägarna kan man ej mask-ventilera en laryngektomerad patient eller ge syrgas via mun/näsa! Vid behov av ventilering anläggs en endotrachealtub i laryngostomat. Syrgas och inhalationer administreras via laryngostomat.