Traumatisk förlossningsupplevelse

Cirka 3–4 % av alla som fött barn utvecklar posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) efter förlossningen. Betydligt fler har symtom utan att fullt ut uppfylla diagnoskriterier vilka också kan påverka psykiskt mående, vardagsfunktion och relationen till barnet.

Efter en traumatisk förlossning är en övergående stressreaktion med exempelvis ångest, sömnsvårigheter och starka känslor vanlig. Symtomen klingar oftast av inom fyra veckor. PTSD är däremot ett tillstånd av långvarig psykisk ohälsa, diagnos kan ställas tidigast fyra veckor efter förlossningen.

Obehandlat förlossningstrauma kan påverka relationen till barnet och partnern, den psykiska hälsan, amningen samt framtida reproduktiva beslut. Tidig identifiering möjliggör stöd och behandling vid behov.

Om en förlossning upplevs som traumatisk avgörs av den födandes subjektiva upplevelse. Även en medicinskt okomplicerad förlossning kan upplevas som traumatisk. Faktorer som ökar risken för traumatisk förlossningsupplevelse är upplevd fara, kontrollförlust, bristande stöd, otillräcklig information eller samtycke, komplikationer, instrumentella ingrepp, separation från barnet eller rädsla för att barnet eller den födande ska skadas eller dö.

Handläggning

Initial telefonkontakt - inom 2 veckor efter förlossning

Efterfråga förlossningsupplevelsen men undvik detaljerad genomgång av förlossningsförloppet i detta skede. Om tecken på traumatisk förlossningsupplevelse framkommer, handläggning enligt nedan.

• Om patienten spontant börjar berätta, utgå då från hennes behov och besvara eventuella frågor. Förmedla att det är vanligt att vilja förstå och prata om det som hänt, men att en detaljerad genomgång ofta är mer hjälpsam vid ett senare uppföljande besök.
• Bekräfta och normalisera starka känsloreaktioner efter en svår förlossningsupplevelse. Förmedla att starka och överväldigande känslor i det tidiga postpartumskedet är vanliga och för många avtar successivt under de första veckorna. Ge information enligt psykologisk första hjälpen och relevanta egenvårdsråd nedan.
• Boka eftervårdsbesök om det inte är bokat sedan tidigare. Tidigarelägg besöket vid behov och överväg längre besökstid. Förmedla att fortsatt uppföljning och stöd finns och att patienten inte kommer lämnas utan kontakt.

Tidigt eftervårdsbesök - upp till 4 veckor efter förlossning

Tidig postpartumperiod efter en traumatisk förlossningsupplevelse kan präglas av akut stressreaktion då den som fött har svårt att slappna av och fortfarande är starkt påverkad av det som hänt. Symtom kan fortfarande klinga av med adekvat stöd. Fokus ska vara stabilisering snarare än bearbetning av förlossningsförloppet.

• Detaljerad genomgång av förlossningsförloppet (debriefing) ska undvikas i det tidiga skedet då det kan förstärka stressreaktionerna. Vid omvälvande upplevelser är det dock lätt att vilja återberätta förloppet. Det är då i första hand viktigt att lyssna, spegla och bekräfta utan att ställa fördjupande frågor om det inte är medicinskt motiverat.
• Ge information enligt psykologisk första hjälpen och relevanta egenvårdsråd nedan.
• Uppmuntra familjen till att nyttja de 60 dubbeldagar som finns eller överväg sjukskrivning för att möjliggöra återhämtning och socialt stöd samt minska belastning.
• Erbjud remiss till förlossningsklinik för genomgång av förlossning. Boka in ytterligare eftervårdsbesök för uppföljning, ofta kan flera eftervårdsbesök behövas.
• Vid tidigare eller aktuell psykisk ohälsa bör man vara särskilt uppmärksam på tecken på försämring. Extra stöd kan behövas, inventera patientens sociala nätverk och hänvisa till andra instanser vid behov. Se riktlinje Psykiatrisk problematik under graviditet och postpartum. Länk till annan webbplats.

Sent eftervårdsbesök – mer än 4 veckor postpartum

För de flesta ses en gradvis förbättring av akuta stressreaktioner när det gått mer än fyra veckor efter förlossning. I de fall stabilisering skett kan patienten fortsatt hållas inom BMM. Boka ett uppföljande eftervårdsbesök för att säkerställa fortsatt förbättring.

Vid utebliven förbättring eller vid försämring bör bedömning göras av hur den nyblivna föräldern klarar av omsorgen om sig själv och barnet samt bedöma behov av vidare insatser. Möjliga tecken på traumareaktion efter förlossning kan vara svårigheter att slappna av och tecken på hög stress, nedstämdhet, irritabilitet, oro, ångest eller känslomässig avstängdhet, sömnstörning utöver det som kan förväntas under spädbarnstiden, svårigheter i omvårdnaden av barnet och/eller amningssvårigheter, överdriven oro för barnet eller svårighet med den känslomässiga anknytningen eller stark tanke- och känslomässig upptagenhet av förlossningen.

• Remiss görs i samråd med den som fött barn, till verksamhet med psykologisk/psykiatrisk kompetens. EPDS kan användas som kompletterande bedömningsunderlag. Se rubrik Hänvisning för kontaktuppgifter.
• Vid tidigare eller aktuell psykisk ohälsa bör man vara särskilt uppmärksam på tecken på försämring. Extra stöd kan behövas, inventera patientens sociala nätverk och hänvisa till andra instanser vid behov, se riktlinje Psykiatrisk problematik under graviditet och postpartum Länk till annan webbplats..
• Om remiss till klinik för genomgång av förlossning inte redan skickats bör det göras.
• Avsätt tillräckligt med tid för samtal om förlossningsförlopp och förlossningsupplevelse, ett extra besök kan med fördel bokas för detta. Boka gärna ett extra eftervårdsbesök längre fram för uppföljning.

Psykologisk första hjälpen

Psykologisk första hjälpen är en stödinsats som syftar till att minska stress och främja återhämtning efter en svår händelse. Insatsen består av ett lugnande och validerande bemötande i kombination med egenvård. Psykologisk första hjälpen ska ges efter en traumatisk förlossningsupplevelse i den tidiga postpartumperioden.

• Bekräfta och validera förlossningsupplevelsen utan att ifrågasätta eller omtolka den. Undvika att förklara, försvara eller bagatellisera vårdens agerande.
• Normalisera akuta stressreaktioner efter en svår händelse.
• Förmedla lugn och inge hopp om att de starka negativa känsloreaktionerna ofta mildras med tiden.
• Fokusera på aktuellt mående och behov snarare än detaljer i förlossningsförloppet. Genomgång av förlossningsförloppet (debriefing) ska undvikas i det tidiga skedet då det kan öka emotionell aktivering och förstärka stressreaktionerna.
• Stärka tilltron till patientens egna återhämtnings- och föräldraförmåga.
• Ge råd om egenvård och inventera patientens sociala nätverk.
• Säkerställa att tydlig plan finns för fortsatt uppföljning och stöd.

Råd om egenvård

• Prioritera sömn, vila och återhämtning så långt det är möjligt.
• Äta regelbundet och tillgodose grundläggande behov.
• Om möjligt sänka kraven tillfälligt och låta återhämtning ta tid.
• Ta hjälp och stöd av partner och närstående.
• Försöka bibehålla vardagliga rutiner och aktiviteter i den utsträckning som känns möjlig.
• Fokusera på aktiviteter som ger lugn och återhämtning.
• Lätt fysisk aktivitet utifrån egen förmåga.
• Undvika alkohol och andra substanser som strategi för att hantera svåra känslor.
• Skriv ner de råd som är relevanta för patienten då minnet kan vara påverkat vid kris.

Hänvisning

Vid behov av ytterligare stöd, utredning eller behandling utöver det som kan erbjudas inom barnmorskemottagning eller kvinnoklinik ska hänvisning ske till lämplig vårdinstans. För information om hänvisningsvägar, se riktlinje Psykiatrisk problematik under graviditet och postpartum Länk till annan webbplats..

Referenser/för mer information

Socialstyrelsen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.