Våld i nära relation

Fråga om våldsutsatthet

Våld i nära relationer inkluderar alla typer av våld mellan närstående där den utsatta ofta har en nära och känslomässig relation till förövaren. De flesta kvinnor är positiva till att få frågan men många gravida som lever med våld uppger att de aldrig blivit tillfrågade.

Fråga alla gravida om våldsutsatthet

Tillfråga alla gravida om erfarenhet av våld. Frågan ska ställas när den gravida är ensam och vid ett fysiskt besök. Vid behov ska professionell tolk användas, aldrig partner eller närstående. Utsatta identifierar sig sällan som just våldsutsatta och kan förringa våldet eller försvarar förövaren. Frågan bör därför ställas vid upprepade tillfällen.

Rekommenderad fråga: Att vara utsatt för våld kan påverka fysisk och psykisk hälsa under graviditeten och därför ställer vi frågor om våld till alla. Har du någon gång varit utsatt för våld av din partner eller någon annan närstående?

Om jakande svar – gå vidare med Frågeformulär om våld i nära relation pdf, 130.6 kB, öppnas i nytt fönster..

Fråga vid misstanke om våldsutsatthet

Vid symtom eller tecken på våldsutsatthet, ställ fråga om våld i enrum, även om det tidigare besvarats nekande. Utöver fysiska tecken på våld söker våldsutsatta ofta vård för symtom som smärta, sömnstörningar, ätstörningar, yrsel, magont, ångest och nedstämdhet. Eftersom våldsutsatthet sällan framkommer spontant behöver frågor ställas aktivt.

Förslag på frågor att ställa:

1. När jag lyssnar/undersöker/tittar på dig ser jag tecken som kan bero på våld. Är det så att någon har gjort dig illa?
2. Jag ser att du har ett blåmärke där – hur fick du det, har någon gjort dig illa?
   
3. Du berättar att du känner dig ledsen/trött/orolig – är du rädd för någon i din omgivning?
4. Du berättade att du och din partner bråkar mycket. Vad händer när ni bråkar?
   

Handlingsplan vid identifierad våldsutsatthet

Socialtjänsten är den viktigaste samverkansparten för hälso- och sjukvården vid våldsutsatthet. Socialtjänsten ansvarar för hot- och riskbedömningar, tar emot orosanmälningar, utreder föräldraförmågan, erbjuder skydd, ekonomiskt bistånd och stödinsatser.

Varje barnmorskemottagning ska ha en skriftlig rutin för omhändertagande av våldsutsatta och barn som bevittnat våld. Rutinen ska vara känd av alla medarbetare och innehålla aktuell kontaktlista till samverkanspartners.

Förslag på rutin:

Exempelrutin för upptäckt och handläggning av våld i nära relationer Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (Akademiskt primärvårdscentrum)

Resurslista vid handläggning av våld i nära relationer Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (Akademiskt primärvårdscentrum)

Dokumentation

Syftet med dokumentationen är att bidra till en god och säker vård av den gravida. Journalen ska även kunna användas vid eventuella rättsliga åtgärder. Skilj på objektiva iakttagelser och vad som är patientens berättelse. Om misstanke eller tecken på våldsutsatthet finns ska dokumentation göras, även utan samtycke. Det ska framgå i journalen att dokumentationen sker utan samtycke. Dokumentera i undantagna sökord.

Orosanmälan när det redan finns barn i familjen

Se Orosanmälan när ett barn riskerar att fara illa (Kunskapsstöd för vårdgivare).

Om det finns barn i familjen (0–18 år) och kännedom eller misstanke finns om att de lever med eller bevittnar våld ska en orosanmälan göras till Socialtjänsten enligt socialtjänstlagen (SFS 2025:400, 19kap 1§). Utgå från din egen oro och iakttagelse, det behövs inga bevis eller tydliga tecken.

Handläggning vid oro för ofött barn

Se stöddokument Oro för ofött barn pdf, 108.3 kB, öppnas i nytt fönster. (Kunskapsstöd för vårdgivare).

Om det inte finns tidigare barn i familjen tillåter offentlighets- och sekretesslagen (2009:400; 25 kap 12 §) att orosanmälan görs till socialtjänst och/eller informationsöverföring sker till barnhälsovård om det sker i syfte att skydda det väntade barnet. Med samtycke kan socialtjänsten ge stödinsatser redan under graviditeten. Om den gravida inte vill ta emot stöd kan Socialtjänsten inte vidta åtgärder för det ofödda barnet. Socialtjänsten startar inte en utredning för ett barn som ännu inte är fött, men kan informera och motivera föräldrarna samt förbereda insatser inför födseln.