Svampinfektion (ej gravid)
Uppdaterat
Symtom
Vid akuta enstaka skov ses typiska symtom som klåda, vitfärgad kesoliknande flytning och rodnade slemhinnor. Vid recidiverande infektioner domineras symtombilden av vulvit, med bland annat sveda, torra slemhinnor och smärta. Sprickbildning mellan inre och yttre labia och i perineum kan förekomma. Det är vanligt att symtomen uppkommer eller förvärras sista veckan innan menstruation. Kvinnor i åldrarna 25–34 år löper högst risk för återkommande infektioner.
Diagnostik
Diagnosen kan ofta ställas utifrån klinisk bild. Differentialdiagnoser bör övervägas, som till exempel bakteriell vaginos, STI, lichen sclerosus/planus, eksem eller vulvodyni. Det är inte ovanligt att svampinfektion samexisterar med dessa tillstånd.
Vid oklara eller svårbehandlade fall rekommenderas läkarkontakt för vidare diagnostik (wet smear, svampodling). Wet smear kräver bra mikroskop. En droppe kaliumhydroxid på glaset några minuter före mikroskopi kan underlätta diagnostiken. Svampodling med resistensbestämning bör tas vid recidiverande svårbehandlade fall.
Behandling
Allmänna råd
- Informera patienten att inte använd tvål och vatten i underlivet eftersom det är uttorkande och kan förvärra besvären.
- Rekommendera olja, till exempel intimolja eller barnolja, vid underlivshygien. Det minskar klådan och förebygger sprickbildning.
- Mjukgörande, till exempel Locobase eller Vaselin kan rekommenderas 1–2 ggr dagligen vid sprickbildning.
Läkemedel
- Vaginaltablett clotrimazol (Canesten, receptfri) eller vagitorium econazol (Pevaryl Depot eller Pevaryl, receptfri) endags- eller tredagarsbehandling.
- Tablett fluconazol (Diflucan) 150 mg per os som engångsdos (receptbelagd).
Obs! Fluconazol ska ej ges till kvinnor som medicinerar med Escitalopram eller Citalopram på grund av risken för förlängd QT-tid.
- Långvarig behandling med lokala svampmedel i vulva, som till exempel Pevarylkräm och Dactacortkräm ska undvikas. Det kan på sikt ge upphov till sveda, klåda och smärta.
Hänvisning till läkare (gynmottagning eller vårdcentral)
- Efter egenbehandling med receptfria svampmedel för vaginalt bruk mer än två gånger/sex månader. Bedömning rekommenderas för att utesluta differentialdiagnoser.
- Vid misstanke om recidiverande vulvovaginal candidainfektion (minst 3–4 skov/år).
- Vid behov av peroral behandling (fluconazol).
- Vid oklara eller svårbehandlade fall.
Bakgrund
Vulvovaginala svampinfektioner är vanligt förekommande och oftast lättbehandlade. De orsakas av olika candidaarter, framförallt candida albicans. Candida är en del av normalfloran i vagina. Pågående eller nyligen avslutad antibiotikabehandling ökar risken för symtomgivande svampinfektion. Det är ovanligt med svampinfektion före menarche och bland postmenopausala kvinnor som inte använder lokalt östrogen eller systemisk MHT. Det saknas vetenskaplig evidens för att kolhydratfattig kost minskar besvär med svampinfektion. Det finns inte heller evidens för att behandla symtomfri partner till kvinnor med recidiverande svampinfektioner.