Svampinfektion under graviditet

Uppdaterat

Symtom

Vid akuta skov ses typiska symtom som klåda, vitfärgad kesoliknande flytning och rodnade slemhinnor. Vid recidiverande infektioner minskar vaginitbilden och vulvasymtom med bland annat sveda, torra slemhinnor och smärta dominerar.

Diagnostik

Diagnosen kan oftast ställas utifrån den kliniska bilden. Differentialdiagnoser bör övervägas, som till exempel bakteriell vaginos eller STI. Vid oklara eller svårbehandlade fall rekommenderas läkarkontakt för bedömning och vidare diagnostik (wet smear, svampodling). Bra mikroskop krävs vid bedömning av wet smear och diagnostiken underlättas om man tillför en droppe kaliumhydroxid på glaset några minuter före mikroskopi. Svampodling tas endast om pågående besvär och tidigast 2–3 veckor efter eventuell tidigare svampbehandling.

Behandling

Allmänna råd

  • Informera patienten att inte använd tvål och vatten i underlivet eftersom det är uttorkande och kan förvärra besvären.
  • Rekommendera olja, till exempel intimolja eller barnolja, vid underlivshygien. Det minskar klådan och förebygger torrhet och sprickbildning.
  • Mjukgörande, till exempel Locobase eller Vaselin 1–2 gånger dagligen vid sprickbildning.

Behandling rekommenderas vid symtomgivande vulvovaginal svampinfektion. Svampinfektion hos gravida är ofta mer svårbehandlad än hos icke-gravida varför förlängt behandlingsschema rekommenderas, se nedan. Vid recidiverande besvär kan viss återhållsamhet vara motiverad och behandling avstås vid lindriga symtom.

Gravida med cerclage eller kvarvarande spiral ska vid tecken på svampinfektion (vid spekulumundersökning och/eller fynd i vaginalodling) behandlas även om de inte har symtom. Det är inte fastställt om övriga gravida som är asymtomatiska behöver behandlas eller inte (bifynd vid undersökning av andra skäl).

Lokalbehandling (vaginal)

  • I första hand rekommenderas Vaginaltablett Clitrimazol (Canesten, receptfri) 200 mg varannan dag i upp till 14 dagar. Kan vid behov kombineras med Canestenkräm 10mg/g som smörjes tunt 2–3 ggr dagligen i vulva i upp till 14 dagar.
  • Alternativt kan Vagitorium Econazol (Pevaryl, receptfri) 150 mg användas och vid behov kombineras med Pevarylkräm 1% i upp till 14 dagar.
  • Långvarig behandling med lokala svampmedel i vulva som till exempel Canestenkräm, Pevarylkräm och Dactacortkräm ska undvikas. Det kan på sikt ge upphov till sveda, klåda och smärta.
  • Borsyra lokalt ska inte användas under graviditet.

Peroral behandling

  • Peroral behandling med Fluconazol ska inte användas under graviditet på grund av ökad risk för hjärtmissbildning och missfall (första och andra trimestern).
  • I svårbehandlade fall kan enstaka engångsdos med Fluconazol 150 mg (receptfbelagd) övervägas i tredje trimestern. Obs! Flukonazol ska ej kombineras med läkemedel som innehåller Citalopram eller Escitalopram på grund av risk för förlängd QT-tid.

Hänvisning till läkare på BMM

  • Vid svampinfektion hos gravida med cerclage eller kvarvarande spiral.
  • Vid recidiverande svampinfektioner efter behandling med receptfria läkemedel i adekvat dosering enligt ovan.

Bakgrund

Svampinfektioner orsakas av olika candida-arter, framförallt candida albicans. Candida är en del av normalfloran i vagina. Under graviditet ökar koloniseringen och även antalet genitala svampinfektioner på grund av ökade östrogennivåer och ökad glykogenproduktion i slemhinnan. Cirka 30% av alla gravida drabbas av svampinfektion och det är ofta mer svårbehandlat än hos icke gravida. De flesta episoder med symtomatisk svampinfektion inträffar under andra och tredje trimestern. Gravida med genital svampinfektion kan i mycket sällsynta fall drabbas av uppåtstigande infektion resulterande i chorioamnionit eller prematur vattenavgång. Risken för överföring av candida till fostret och det nyfödda barnet är väldigt liten.