Lagstiftning

Nödrätt/Nödvärn

24 kap § 1-6 Brottsbalken Länk till annan webbplats.

Av 24 kap § 1-6 Brottsbalken (BrB), Om allmänna grunder för ansvarsfrihet, framgår att man i nödsituationer av olika slag har rätt att begå handlingar som i normala fall är olagliga. Med nödrätt avses att man kan ha rätt att tillgripa våld för att hindra en person från att skada sig själv, exempelvis tillfälligt hålla fast en suicidal patient som är på väg att lämna en mottagning eller vårdavdelning tills hjälp har tillkallats. Man kan också vid behov hålla fast en patient för att möjliggöra bedömning enligt LPT. Observera att nödrätt endast är tillämplig för att avvärja en akut situation. Vid behov av mer långvarigt bruk av tvång erfordras vård enligt LPT.

Nödrätt gäller i krislägen också för att bryta sekretess. Särskilt är detta tillämpligt beträffande ungdomar över 18 år, där vården bedömer det nödvändigt att lämna information till närstående. Beträffande att bryta sekretess för ungdomar under 18 år: se nedan under Offentlighets- och sekretesslagen. Då åtgärder vidtagits med hänvisning till nödrätten ska detta noteras och motiveras i patientens journal. Då beslut tagits att avstå från att använda nödrätten i en situation, där detta kunde ha varit aktuellt, ska även detta dokumenteras och motiveras.

Med nödvärn avses att avbryta en farlig situation, till exempel ett överhängande eller påbörjat angrepp på en person eller egendom. Här rör det sig om att avbryta en hotande eller pågående brottslig handling, till exempel då en patient angriper en annan patient, familjemedlem eller personal.

Lex Maria

Vårdgivare ska utreda och anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Denna regel kallas Lex Maria. (Kap 3. 5§ Patientsäkerhetslagen Länk till annan webbplats.).

Fram till 1 september 2017 var det obligatoriskt att göra en anmälan enligt Lex Maria efter fullbordat suicid. Detta krav är borttaget efter att Socialstyrelsen har bedömt att bestämmelsen saknade lagstöd och nu gäller att varje fall bedöms individuellt om det finns anledning att göra en anmälan. Beslut om anmälan enligt Lex Maria fattas av chefsläkare.

Offentlighets och sekretesslagen

Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) Länk till annan webbplats.

Inom hälso- och sjukvård gäller sekretess beträffande enskilda personers hälsotillstånd och andra personliga förhållanden (Kap 25, 1§). Beträffande barn och ungdomar (under 18 år) gäller detta även i förhållande till föräldrar/vårdnadshavare "men inte i den utsträckning denne enligt föräldrabalken 6 kap. 11§ har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den underåriges personliga angelägenheter" (Kap 25. 3§). I praktiken betyder detta att i kontakterna med suicidnära barn och ungdomar gäller som regel inte sekretess i förhållande till vårdnadshavaren beträffande de aspekter som har att göra med riskbedömning, säkerhet och vårdplanering. Dock kan sekretess gälla i frågor som inte berör suicidaliteten.

Föräldrabalken

Föräldrabalk (1949:381) Länk till annan webbplats.

Enligt Föräldrabalken har vårdnadshavaren "ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov (---) blir tillgodosedda" (Kap 6, §2).

Vidare ska vårdnadshavaren svara för "att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter". Hänsyn ska tas "till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad" (Kap 6, §2).

Vårdnadshavaren har (Kap 6, §11) rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, men med barnets stigande ålder och ökade mognad ska allt större hänsyn tas till barnets synpunkter och önskemål (Kap 6, §11). I normalfallet betyder dessa bestämmelser att föräldern/vårdnadshavaren har full insyn i och beslutanderätt över frågor som rör behandling av barn och ungdomar. Se vidare ovan under Offentlighets- och sekretesslagen.

Se Meddelandeblad nr 7/2010 från Socialstyrelsen "Barn under 18 år som söker hälso- och sjukvård (pdf). Här definieras barns rättsliga ställning i vården, bland annat barns beslutskompetens kontra föräldrarnas ansvar, sekretessfrågor med mera. Texten sammanfattar: "Vid de flesta hälso- och sjukvårdsåtgärder är dock en individuell mognadsbedömning, kombinerad med en bedömning av beslutets art, komplexitet och konsekvenser, det som avgör vem som får bestämma."

Socialtjänstelagen

Socialtjänstlag (2001:453) Länk till annan webbplats.

Socialtjänstlagen reglerar socialtjänstens verksamhet. Enligt SoL har kommunerna genom socialtjänsten det yttersta ansvaret för att människor får det stöd och den hjälp som de behöver. Alla insatser enligt SoL är frivilliga. Barn- och ungdomspsykiatrins vårdformer behöver ofta förstärkas genom bistånd enligt SoL eller vård enligt Lagen om Vård av unga (LVU), när insatsen ej går att genomföra på frivillig grund.

I SoL stadgas den skyldighet som gäller för myndigheter "vars verksamhet berör barn och ungdomar samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården (---) att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd" (Kap 14, §1). Observera att anmälan enligt lagen ska ske genast och med utgångspunkt från det som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa. Det ankommer inte på vården att utreda frågan – det är socialtjänstens uppgift. Anmälningsskyldigheten preciseras i Socialstyrelsens skrift Till dig som är skyldig att anmäla oro för barn (pdf) (2013).

Lag med särkilda bestämmeler om vård av unga, LVU

Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga Länk till annan webbplats.

LVU reglerar tvångsomhändertagande av barn och unga upp till 18 år (i vissa fall upp till 20). Grunderna kan vara brister i hemförhållanden eller den unges beteende. Lagen ska användas när den unge har ett vård- eller skyddsbehov som inte bedöms kunna tillgodoses med frivilliga lösningar enligt SoL, samt om det föreligger en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling i annat fall skadas. Grunderna för omhändertagande kan vara ungdomens eget beteende eller brister i föräldrarnas omsorg.

Omhändertagande enligt LVU beslutas av Förvaltningsrätten efter begäran av Socialnämnden. I brådskande fall kan beslut fattas av Socialnämndens ordförande.

Beträffande förhållandet mellan LPT och LVU bör följande påpekas: Barn och ungdomar som omhändertagits enligt LVU och som är i behov av insatser från hälso- och sjukvården vårdas normalt enligt HSL. Enbart om patientens tillstånd motiverar vård med tvång sker insatser utifrån bestämmelserna i LPT.

Lag om Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter

Lag (2018:1197) om Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter Länk till annan webbplats.

Denna lag går under namnet Barnkonventionen och blev svensk lag 1 januari 2020. Den bärande principen i konventionen är begreppet ”barnets bästa”, vilket innebär att alla beslut som berör barns livsomständigheter ska ha detta i beaktande. Alla beslut som fattas inom ramen för ovanstående lagstiftningar måste även ta hänsyn till Barnkonventionen. Då det är en ny lag saknas rättspraxis som på ett mer direkt sätt berör vården av suicidnära barn och ungdomar.