Omvårdnad vid posttraumatisk stresssyndrom - PTSD

Omvårdnad vid PTSD har framförallt en framträdande roll inom heldygnsvården. Heldygnsvård kan vara aktuellt vid hög suicidrisk, svåra dissociativa symtom eller vid kortare inläggningar i samband med psykoterapi.

Vårdavdelningar kan riskera att aktivera traumatiska minnen, exempelvis på grund av utagerande medpatienter, visitering, larm och låsta dörrar. Stimuli som triggar traumatiska minnen bör kartläggas, dokumenteras i journal och minimeras i avdelningsmiljö.

En individualiserad omvårdnadsplan bör upprättas i samråd med patient och närstående. För patient med PTSD är det särskilt viktigt med gemensamt beslutsfattande för att minska upplevelsen av maktlöshet. För att etablera tillit är det viktigt att följa överenskommelsen noga. Planen kan innehålla:

• Vilket stöd patienten önskar vid hög symtomnivå. Om risk finns för utagerande farligt beteende, fastslå lämpliga interventioner om tvångsåtgärder blir aktuellt.
  
• Erbjudande om dagliga stödsamtal.
  
• Hur omvårdnadspersonal kan hjälpa patienten att undvika isoleringstendenser.
  
• Hur information anpassas till patientens kognitiva nedsättning och att tolk används vid behov (96).
  
• En överenskommelse om att patienten i samband med invasiva åtgärder, som vid provtagning och injektion, ges val exempelvis av tidpunkt och stickställe (95).
  

Samverkan med eventuella öppenvårdskontakter krävs för att behandlingsinterventioner ska få stöd i heldygnsvård (97).

Patienten bör inte fråntas möjligheten till funktionellt distraherande insomningsaktiviteter. Betona att patienten kan ta kontakt med personal dygnet runt för stöd. Informera om nattrondens rutiner och justera för att undvika triggers, exempelvis kan användandet av ficklampa väcka minnen av att vara förföljd.

• Barn och unga med PTSD kan ha svårigheter med att skydda sin kroppsliga integritet. Vårdpersonal bör arbeta för att stärka patientens förmåga till gränssättning samt vara noga med att i förväg berätta hur och varför barnet eller ungdomens kropp kommer beröras.
  
• Vårdnadshavare med låg emotionell stress kan med fördel inkluderas i behandlingen av traumarelaterade symtom hos barn. Involverade omsorgspersoner ger bättre förutsättningar för ett positivt behandlingsresultat (63).
  
• Traumamedveten omsorg har visat att trygghet, relation och coping har en central roll när det gäller vuxnas omsorg av utsatta barn och ungdomar (98).
  
• Psykosociala insatser, exempelvis samverkan med socialtjänst och elevhälsa, kan skapa stabilitet och trygghet runt patienten.