Beroende av cannabis

I medicinsk-psykiatrisk diagnostik förekommer begreppen skadligt bruk enligt ICD-10 och substansbrukssyndrom enligt DSM IV. Diagnosen cannabisberoende respektive skadligt bruk sätts då man gjort det sannolikt att användandet upprepat har haft tydliga negativa effekter för brukaren, till exempel inom jobbet, relationer eller fritidssysselsättningar.

Vård och remiss

Primärvårdens roll

Primärvårdens roll är att fånga upp problematiken och därefter hänvisa till internetbaserad behandling alternativt till öppenvård inom beroendevården.

Symtom och kriterier

Skadligt bruk

I medicinsk-psykiatrisk diagnostik förekommer begreppen skadligt bruk enligt ICD-10. Diagnosen skadligt bruk sätts då man gjort det sannolikt att användandet upprepat har haft tydliga negativa effekter för brukaren, till exempel inom jobbet, relationer eller fritidssysselsättningar.

Beroende

Cannabisberoende har ofta tagit en längre tid att etablera. Beroende på de kognitiva funktionsnedsättningarna kan det vara svårt för patienten att se hur användandet har blivit ett beroende med påverkan på hela livssituationen. För att uppfylla beroendekriterierna skall minst tre av sju delsymtom föreligga.

Diagnoskriterier för cannabisbrukssyndrom enligt ICD-10 och DSM-IV

Beroende enligt ICD-10

  1. Stark längtan efter cannabis
  2. Svårighet att kontrollera intaget
  3. Fortsatt användning trots skadliga effekter
  4. Prioritering av cannabisanvändning högre än andra aktiviteter och förpliktelser
  5. Ökad tolerans
  6. Ibland fysiska abstinenssymtom.

Cannabisbrukssyndrom/enligt DSM-IV

  • Ett problematiskt mönster av cannabisbruk som leder till kliniskt signifikant funktionsnedsättning eller lidande, vilket visar sig i minst två av följande under
    en 12-månadersperiod
  1. Använder ofta cannabis i större mängd eller under en längre period än vad som avsågs.
  2. Det finns en varaktig önskan om eller misslyckade försök att begränsa eller kontrollera cannabisbruket
  3. Mycket tid ägnas åt att anskaffa cannabis, använda cannabis eller återhämta sig efter att ha använt cannabis
  4. Cannabissug, eller en stark önskan eller längtan efter att använda cannabis
  5. Upprepat cannabisbruk vilket leder till att personen misslyckas med att fullgöra sina åligganden på arbetet, i skolan eller i hemmet
  6. Fortsatt cannabisbruk trots ständiga eller återkommande problem av social eller mellanmänsklig natur orsakade eller förvärrade av effekterna av cannabis
  7. Viktiga sociala aktiviteter, yrkes- eller fritidsaktiviteter överges eller minskas på grund av cannabisbruket
  8. Upprepat cannabisbruk i situationer där det medför betydande risker för fysisk skada
  9. Cannabisbruket fortgår trots vetskap om bestående eller återkommande fysiska eller psykiska besvär som sannolikt orsakats eller förvärrats av cannabis
  10. Tolerans, definierat som endera av följande:
    • Behov av påtagligt ökad mängd cannabis för att uppnå berusning eller annan ökad effekt.
    • Påtagligt minskad effekt vid fortsatt intag av oförändrad mängd cannabis.
  11. Abstinens, vilket visar sig i endera av följande:
    • Abstinenssyndrom typiskt för cannabis.
    • Cannabis eller en liknande substans som används i syfte att lindra eller undvika abstinenssymtom.

Specificera om: I tidig remission (minst 3 månader), i varaktig remission (minst 12 månader), i kontrollerad miljö (om patienten befinner sig i miljö där tillgången är begränsad).

Specificera: Svårighetsgrad: lindrigt (2-3 symtom), medelsvårt (4-5 symtom),
svårt (6+ symtom).

Cannabisintoxikation

En akut intoxikation vars effekter klingar av när ruset försvinner. Notera att många av effekterna erhålls vid sedvanligt rus och för att diagnos skall komma ifråga måste effekterna vara tydliga och kliniskt signifikanta.

Cannabisintoxikation enligt DSM- V

  • Personen har nyligen intagit cannabis.
  • Kliniskt signifikanta och problematiska psykologiska förändringar eller beteendeförändringar (t.ex. försämrad koordination, eufori, ångest, upplevelse av att tiden går långsammare än normalt, försämrat omdöme, social avskärmning) som utvecklats under eller kort efter cannabisintaget.
  • Minst två av följande tecken har utvecklats inom två timmar efter cannabisintaget:
    • rödögdhet
    • ökad aptit
    • muntorrhet
    • takykardi.
  • Tecknen eller symtomen beror inte på somatisk sjukdom/skada och förklaras inte bättre med någon annan psykisk ohälsa inkluderat intoxikation med någon annan substans.

Cannabispsykos

Begynnande eller pågående cannabispsykos måste alltid uteslutas vid klinisk bedömning varför de diagnostiska kriterierna skall gås igenom (se nedan). Då diagnos föreligger sker inläggning (vid behov med tvång) för vidare behandling och övervakning. Förslag till medicinering lämnas nedan. Cannabisintoxikationer med psykotiska symtom är ovanliga men potentiellt farliga för patienten då denna kan utveckla mycket bisarra vanföreställningar och/eller hallucinationer. Stor risk för destruktiva impulsgenombrott.

Enligt DSM- V kriterierna har patienten psykotiska symtom i form av vanföreställningar och hallucinationer som förekommer i samband med substansanvändning och som är svårare än vid intoxikation eller abstinens och går tillbaka inom en månad när missbruket eller abstinensen upphört.

Epidemiologi

Cannabisdebut sker vanligen mellan 16-21 år [3]. Cannabis är den vanligast använda illegala narkotiska drogen. THC binds till fettväv, vilket ger en lång utsöndringstid, upp till 6-10 veckor vid frekvent användande. Förekomsten av THC i kroppen är kopplad till kognitiva försämringar.

I kontakten med vården ses cannabisberoende vanligen i ett kluster av problem - medicinska, sociala och psykologiska.

Riskfaktorer

Riskfaktorer för utveckling av cannabisberoende

Det finns ett flertal riskfaktorer för att en person ska utveckla ett cannabisberoende. De vanligast förekommande är:

  • Hereditet: skadlig bruk och beroende hos förstagradssläktingar
  • Miljöpåverkan: riskfaktorer i familjen, i kamratgruppen, i skolan, i närmiljön och i Sverige som nation. Det är viktigt att understryka att dessa områden också kan utgöra skyddsfaktorer
  • Tidig debut: nikotin-, alkohol- och narkotikadebut vid ung ålder ökar risken för att utveckla ett skadligt bruk och beroende även av cannabis
  • Psykisk sjukdom: psykisk ohälsa ökar risken för skadlig bruk och beroende. Exempel: PTSD, ADHD, ångestsyndrom, depression, personlighetsstörning, schizofreni, bipolär sjukdom

Differentialdiagnos

Det finns ett antal möjliga direkta psykiska effekter av cannabisrus som måste vägas in vid diagnossättning. Vanligast är:

  • Ångestupplevelser
  • Olustkänslor
  • Panikkänslor.

Dessa upplevelser rapporteras av cirka 20 procent av alla cannabisanvändare och är dosrelaterade, det vill säga att ju mer cannabis man intagit ju påtagligare blir symtomen hos de som får dem.

Andra förekommande tillstånd är olika psykossymtom som:

  • Förföljelsemani
  • Upplevelse av personlighetsupplösning
  • Hörselhallucinos.

Studier har påvisat att psykotiska symtom kan förekomma hos cirka 15 procent av de som röker cannabis [6-7]. Andra orsaker till patientens besvär bör beaktas. Exempelvis: Generellt ångestsyndrom, affektiv sjukdom, schizofrena psykoser, autistiska syndrom.

Samsjuklighet

Psykiatrisk och somatisk samsjuklighet

Många av patienterna har samtidig psykiatrisk sjuklighet som i många fall både förstärker och vidmakthåller användandet av cannabis och andra substanser.

Cannabis saknar känd akut kroppsskadande effekt men högfrekvent användande har visats vara kopplat till en ökad risk för psykosutveckling [2]. Andra effekter är märkbara kognitiva störningar under och efter cannabisrus samt kognitiva långtidseffekter [4]. Cannabisrök kan även skada lungor och kärl.

Cannabisberoende personer kan också bruka andra substanser och/eller vara beroende av dessa. Vanligaste substansen är då alkohol. Vidare har många av de som utvecklat ett beroende diagnostiserbara psykiatriska tillstånd som i de flesta av fallen föregått debuten i cannabis eller annan drog [1].

Vanligaste tillstånden är:

  • Depression
  • Ångesttillstånd
  • Personlighetsstörningar (framför allt uppförandestörning och antisocial personlighetsstörning)
  • Begynnande psykoser, särskilt de symtomfattiga kan ha förstadier med personlighetsförändringar liknande dem vid cannabisanvändning [6].

Vaneanvändande av cannabis ger framförallt försämringar i den kognitiva förmågan – här är de mest framträdande [4,8]:

  • Den språkliga förmågan försämras där det blir svårare att hitta orden och förstå vad andra menar
  • Förmågan att dra korrekta slutsatser försämras. Misstag upprepas oftare och orsaken kan inte kopplas till cannabisrökning
  • Flexibiliteten och uppmärksamheten försämras. Förmågan och viljan att lyssna på andra minskar
  • Olika minnesfunktioner försämras
  • Förmågan att sätta samman en helhet av delar blir sämre
  • Förmågan att kunna orientera sig i rummet och planera försämras

Ovan nämnda kognitiva kvaliteterna är inte oberoende av varandra utan är olika aspekter av vad som kan kallas kognitiv kontroll. Kognitiv kontroll är en nödvändig förmåga för att klara av att planera och leva ett normalt vardagsliv. Den som använder cannabis kontinuerligt erhåller en generell försämring i denna förmåga vilket gör det allt svårare att kognitivt fungera i vardagen.

  • De kognitiva försämringarna klingar av efter cannabisruset
  • I de fall THC har ansamlats i vävnaden i större mängder(frekvent användande) utsöndras detta gradvis under längre tid och en kognitiv förbättring sker parallellt med detta
  • Korttidseffekterna vid cannabisanvändande liknar i allt väsentligt långtidseffekterna men försvinner då ruset klingar av.
  • Vid debut i vuxen ålder är långtidseffekterna av frekvent cannabisanvändande avseende förmågan till kognitiv kontroll i allt väsentligt okända.
  • För personer som börjat med frekvent cannabisanvändande i ungdomsåren och fortsatt med det i vuxen ålder tycks kognitiva störningar utvecklas och kvarstå i vart fall till medelåldern jämfört med de som inte använt cannabis [9].

Många som är beroende av cannabis använder också andra substanser. Därför ska också frågeställningar om de vanliga drogrelaterade infektionssjukdomarna lyftas upp och diskuteras. Det gäller både hiv och hepatit B och C samt tbc.

Cannabis saknar så vitt man vet kroppsskadande effekter. Påverkan på spermiebildning och immunförsvaret har dock diskuterats och cannabisrök kan skada lungor och kärl.

Utredning

I praktiken görs ofta en första bedömning som fördjupas under den fortsatta kontakten och har som syfte att få en bild av användandet och patientens aktuella psykiska tillstånd och funktionsnivå.

Inled med att ta fasta på vad patient sagt om motiven till substansanvändandet och nysta vidare utifrån det.

  • Ringa in eventuell samsjuklighet
  • Ta reda på debut, frekvens och dos av olika berusningsmedel (alkohol, nikotin, cannabis, läkemedel, andra narkotiska substanser, dopningpreparat, lösningsmedel)
  • Suicidriskbedömning sker alltid och är av särskild vikt om patient nyligen förändrat sitt substansanvändande – vilket kan leda fram till förändringar i det psykiska tillståndet
  • Gör våldsriskbedömning. För strukturerad våldriskbedömning använd V-RISK-10.

Ställ en preliminär diagnos gällande missbruk, beroende, skadligt bruk respektive intoxikation.

I nästa steg görs en fördjupad bedömning med basutredning vid beroende och dopning om det inte gjorts tidigare.

Somatisk utredning

I utredningen av det somatiska tillståndet bör provtagning och övervägande om infektionsutredning ingå.

Behandling och insatser

Vård- och behandlingsplanering

En skriftlig individuell plan ska alltid upprättas och när andra vårdgivare är aktuella görs en gemensam samordnad individuell plan förankrad hos samtliga aktörer (SIP). Länk till annan webbplats. Det är viktigt att ta ett helhetsgrepp om patientens livssituation och identifiera de problemområden som har betydelse för behandlingsutfallet.

I varje plan ska uppföljning planeras och även krisplaner upprättas för exempelvis återfall eller behandlingssammanbrott.

Den individuella planen måste utformas och fortlöpande anpassas efter patientens aktuella motivationsnivå. Det är vanligt att patientens motivation minskar efter en tids behandling. Patientens motivation till behandling undersöks kontinuerligt

  • Hur ser motivationen ut? Vilka förändringar är patienten beredd att genomföra?
  • Har patienten tidigare försökt bli drogfri och hur kan dessa erfarenheter påverka nuvarande situation?
  • Vidare skall man utreda hur och på vilket sätt patienten upplever att professionellt stöd kan hjälpa till att uppnå och vidmakthålla drogfrihet

Den individuella planen bör också innehålla en beskrivning av det planerade omvårdnadsarbetet, exempelvis hur man bygger upp och vidmakthåller allians med patienten.

Observera att många av patienterna kommer att behöva samtida insatser och behandling för sina psykiatriska besvär, både medicinska och psykosociala. Se till att bygga in detta i den individuella planen.

Följande behandlingar har vetenskapligt stöd

Kognitiv beteendeterapi – återfallsprevention
Kognitiv beteendeterapi hjälper patienten att upptäcka, hantera och undvika situationer där sannolikheten är störst att använda cannabis. Behandlingen ges oftast individuellt men gruppbehandling kan förekomma. Den vanligaste KBT-behandlingen är olika former av återfallsprevention. KBT-behandling är ofta relativt kort från några enstaka sessioner upp till 20 träffar.

Motiverande samtal (MI)
Motiverande samtal fokuserar på att hjälpa patienten att öka sin motivation och handlingsbenägenhet att förändra sitt droganvändande. MI används både som enskild behandling, oftare vid lättare tillstånd, och som förberedelse till annan behandling. Behandlingen är kortvarig, ofta 2-6 gånger.

CRA, CM och ACT
Sociala förstärkningsprogram syftar till att med hjälp av positiv förstärkning skapa förändring av patientens droganvändning. Interventionen bygger på KBT-metodik och tillämpas på patientens livssituation i lokalsamhället. Arbetet går ut på att systematiskt stärka de faktorer som kan hjälpa patienten att leva ett drogfritt liv. Interventionen kan ges som ensam intervention men ges oftast som tillägg till annan behandling och interventioner. Det finns flera metoder med liknande upplägg med vetenskapligt stöd och som förekommer i olika utsträckning i Stockholmsområdet. Dessa är: Community Reinforcement Approach (CRA), Contingency Management (CM) och Assertive Community Treatment (ACT).

Särskilda behandlingsalternativ för ungdomar
Samma typ av behandlingsprogram har i allt väsentligt visat sig effektiva för ungdomars cannabismissbruk/beroende.

För ungdomar finns även särskilda familjebaserade behandlingar, FFT och/eller ACRA, som bland annat inriktar sig på ungdomens skadliga bruk. Denna form av behandling ges till familjer med tonåringar som har beteendeproblem av utagerande slag, bland annat beroende. Dessa behandlingar ges oftast inom öppenvård, se vårdprogram Skadligt bruk och beroende bland ungdomar

HAP
Haschavvänjningsprogrammet (HAP) är ett svenskt KBT-baserat behandlingsprogram för cannabisberoende. Programmet är inte utvärderat avseende effektivitet men bygger på kända fungerande behandlingsprinciper. HAP är relativt kort och ges individuellt under cirka 6 veckor.

För mer informaton se droginfo.com Länk till annan webbplats.

NA
Många patienter blir hjälpta av att delta i NA-möten. Narcotics Anonymous (NA) är inspirerad av 12-stegsmodellen men innehåller ingen direkt behandling utan bygger på organiserat kamratstöd för att sluta använda droger och vidmakthåll drogfrihet. NA har verksamhet i Stockholmsområdet.

Läkemedelsbehandling
Någon substitutions- eller antagonistbehandling finns inte. Farmakologisk behandling är därför inriktad mot de psykiska symtom patienten har. Med tanke på att patienterna redan har ett utvecklat beroende bör stor restriktivitet gälla för beroendeframkallande psykofarmaka.

Övervakad urinscreening
Kan vara ett verktyg genom bedömnings- och behandlingsfas för att hjälpa patienten till avhållsamhet och kunna bevisa för sig själv och andra att han/hon klarar av att avstå från cannabis.

Cannabispsykos

Medicinering vid psykotiska symtom med psykomotorisk agitation då samtidig sömnbrist vanligen föreligger:

  • Injektion eller oral lösning haloperidol eller olanzapin 5-10 mg samt bensodiazepiner( tablett diazepam eller oxascand 20 mg- 30 mg) ges.
  • Vid svår ångest med agitation kan tablett haloperidol eller diazepam 10-20 mg ges. Kan behöva upprepas.
  • Kvarstående psykotiska symtom behandlas med låg dos haloperidol 0,5-1 mg 1 tablett 1-2 ggr per dygn.

Abstinens

Klinisk erfarenhet visar att då patienter slutar använda cannabis efter lång tids daglig användning (månader till år) förekommer initialt ofta somatiska symtom som:

  • svettningar (framförallt nattetid)
  • snuva
  • muskelvärk
  • huvudvärk
  • magbesvär

Vanligt är också psykiska besvär

  • mardrömmar
  • sömnsvårigheter
  • ökad ångestbenägenhet
  • depressiva symtom

Förlopp: Efter 6-10 veckor har abstinenssymtomen vanligen klingat av men ofta kvarstår dysfori. Det är av vikt att vara uppmärksam på och vid behov behandla depression, dysfori, ångest och sömnstörning för att minska risk för återfall. Det är också viktigt att uppmärksamma kvarstående kognitiva störningar och om möjligt erbjuda kognitiv träning.

Cannabisabstinens behandlas vanligen i öppen vård. Analys av cannabis i urin bör göras regelbundet, varje eller varannan vecka under behandlingstiden. Provet verifieras och THC/kreatinin-kvot beräknas för att se att koncentrationen sjunker. Man kan förvänta sig att THC-koncentrationen är nära nollgränsen vid normalt urinkreatinin efter 8 veckors drogfrihet i flertalet fall.

Ordinationsförslag

  • Sömnstörning behandlas med tablett Propavan 25 mg 2 tn i 2-3 veckor
  • Ångest behandlas med tablett Atarax 25 mg 1-2 vb 3 ggr dagligen i 2-3 veckor
  • Dysfori och depression kan behandlas med SSRI alternativt Mirtazapin.

Barn som närstående till patienter inom beroendevården

  • Minderåriga barn i en familj där substansrelaterade problem förekommer behöver uppmärksammas om det finns en misstanke eller kännedom om att barnet far illa eller riskerar att fara illa. En anmälan ska då göras till socialnämnden/socialtjänsten enligt Socialtjänstlagen 14 kap. 1§ (SoL Länk till annan webbplats.).
  • Hälso- och sjukvården har skyldighet att beakta patienters närstående inklusive minderåriga barns behov av information, råd eller stöd avseende patientens sjukdom (HSL, Länk till annan webbplats. PSL Länk till annan webbplats.).
  • Med minderåriga avses barn under 18 år.
  • Med barn som närstående avses patienters biologiska barn, oavsett om patienten lever tillsammans med barnet eller inte. I gruppen minderåriga närstående ingår också minderåriga barn till en person som patienten varaktigt sammanbor med, liksom minderåriga syskon till en patient som fortfarande bor kvar i föräldrahemmet.

Anmälan om misstanke att ett barn far illa (enligt SoL 14 kap 1§)

Vid behandlarens oro för barnet eller misstanke om problem ska socialtjänsten alltid genast informeras.

Man är skyldig att anmäla även under en pågående utredning om man får kännedom om eller misstänker att förhållandena för barnet förändras.

Öppen vård

Vuxna patienter med substansrelaterade problem som möts i öppen vård tillfrågas om de har minderåriga biologiska barn eller varaktigt sammanbor med annans minderåriga barn. Lokala rutiner bör finnas för tillvägagångssätt och metoder för att göra en bedömning samt om barnets situation behöver meddelas socialtjänsten.

Heldygnsvård

Om närstående minderåriga barn finns i hemmet när en patient vårdas inom heldygnsvård ska socialtjänsten alltid genast informeras.

Behandling/insatser för minderåriga barn till patienter med substansrelaterade problem

Behandling ska inte ges på samma enhet som där den vuxne vårdas. Vid behov av utredning eller behandling ska familjen hänvisas till hälso- och sjukvården för barn och unga eller till socialtjänsten eller idéburna organisationer.

Exempelvis Al-Anon Länk till annan webbplats.

Ersta vändpunkten Länk till annan webbplats.

Frälsningsarmén Länk till annan webbplats.

Maskrosbarn Länk till annan webbplats.

Stiftelsen Trygga Barnen Länk till annan webbplats.

Stadsmissionen Länk till annan webbplats.

Uppföljning

  • Relativt långa uppföljningsperioder rekommenderas (12 månader eller längre)
  • Fortsatta urinanalyser rekommenderas
  • Var uppmärksam på samsjuklighet exempelvis ångest och nedstämdhet som kan accentueras efter en tids drogfrihet
  • De kognitiva besvären kan kvarstå under längre tid vilket kan ha betydelse för arbetsfunktion och vardag

Kvalitetsindikatorer

Se vård och insatsprogram Missbruk och beroende Länk till annan webbplats.

Sjukskrivning

Kognitiva, kvarstående psykiatriska skador upp till 6 månader

Se Försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen Länk till annan webbplats.

  1. Armstrong TD, Costello EJ: Community studies on adolescent substance use, abuse, or dependence and psychiatric omorbidity. J Consult Clin Psychol, 2002; 70: 1224-39. PubMed
  2. Andreasson S. Engström A., Allebeck P: Cannabis and Schizophrenia. A Longitudinal Study of Swedish Conscripts. Lancet 1987; 330, 1483-86. PubMed
  3. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Skolelevers drogvanor. CAN rapport 2011:129
  4. Crean RD, Crane NA, Mason BJ: An Evidence Based Review of Acute and Long-Term Effects of Cannabis Use on Executive Cognitive Functions. Journal Addict Med 2011; 5: 1-8. PubMed
  5. Crippa JA, Zuardi JW, Martín-Santos M, Bhattacharyy, S, Atakan Z, McGuire P, Fusar-Poli P: Cannabis and anxiety: a critical review of the evidence. Hum Psychopharmacol: Clinical and Experimental, 2009: 24: 515-23. PubMed
  6. Couwenbergh C, van den Brink W, Zwart K, Vreugdenhil C, van Wijngaarden-Cremers P, van der Gaag RJ: Comorbid psychopathology in adolescents and young adults treated for substance use disorders. European Child & Adolescent Psychiatry 2006; 15, 319-28. PubMed
  7. Hawkins J. D, Catalano R F, Miller JY: Risk and protective factors for alcohol and other drug problems in adolescence and early adulthood: implications for substance abuse prevention. Psychol Bull 1992; 112, 64-105. PubMed
  8. Lundqvist T: Imaging cognitive deficits in drug abuse. Curr Top Behav Neurosci 2010; 3: 247-75. PubMed
  9. Meier MH, Caspi A, Ambler A, Harrington, H, Houts R, Keefe RSE, McDonald K, Ward A, Poulton R., Moffit T: Persistent cannabis users show neuropsychological decline from childhood to midlife. Proc Nati Acad Sci USA 2012; 40, 2657-64. PubMed
  10. National Research Council and Institute of Medicine. (2009). Preventing mental, emotional, and behavioral disorders among young people: Progress and possibilities - Risk and Protective Factors for Mental, Emotional, and Behavioral Disorders Across the Life Cycle. SAMHSA
  11. Youth Justice Board for England and Wales. (2005). Role of Risk and Protective Factors. Rapport. Youth Justice Board

Om innehållet

Uppdaterad: September 2022

Författare: Anders Tengström, docent, leg. psykolog, Karolinska Institutet. Barn som närstående författad av Christina Scheffel Birath, med. dr, leg. psykolog, Beroendecentrum Stockholm.

Reviderad av: Victor Lindfors, överläkare, Beroendecentrum, SLSO. Mikael Olszowy, specialistläkare, Beroendecentrum, SLSO. Johanna Fredholm, enhetschef, Maria Ungdom akut- och heldygnsvård, S:t Görans sjukhus. Mikael Sandell, överläkare, PRIMA Maria. Gabriela Vleja, specialistläkare, PRIMA Maria.

Granskad av: Johan Franck, verksamhetschef, professor, Beroendecentrum Stockholm, Stockholm-Gotlands medicinska råd och sakkunniga i Regionalt programområde Psykisk hälsa, Region Stockholm.

Publicerad: Februari 2014

Till toppen