Agenesier

Diagnos

Avsaknad av ett eller flera tandanlag.

Prevalens av agenesi i det permanenta bettet varierar mellan 3,2-7,7 % beroende på vilken tand som saknas. Det är vanligare hos flickor än hos pojkar. Den vanligaste tanden som saknas är 5:or i underkäken och därefter 2:or i överkäken följt av 5:or i överkäken.

Ett par procent av de patienter som har agenesi har multipla agenesier, d.v.s avsaknad av sex eller fler anlag (ej räknat visdomständer).

Det är mycket sällsynt att anlag för primära tänder saknas, men då primära tänder saknas är det ofta agenesi av den permanenta tanden.

Etiologin är ofta ärftlig, varför anamnes om hereditet är av vikt samt extra uppmärksamhet på syskon till patienter med agenesier rekommenderas. Agenesier kan även uppstå hos patienter som i tidig ålder behandlats med kemoterapi p.g.a cancer. Det är även vanligt hos patienter med läpp-käkgomspalt.

Hos patienter med agenesier är det vanligare med sen bettutveckling och/eller tapptänder/smala kronor.

• I fall med konstaterad agenesi av andra premolar, speciellt i under käken, vid 9-10 års ålder och med omfattande rotresorption, infraocklusion eller karies på den primära andra molaren, rekommenderas i litteraturen extraktion av denna.
• Sitter den primära andra molaren kvar vid 12-14 års ålder och med endast ringa eller måttlig rotresorption eller infraocklusion har det visats att sådana primära molarer har bra prognos för att kunna sitta många år.
• För persisterande andra primära molarer med endast måttlig rotresorption eller infraocklusion vid 20 års ålder har visats att endast ett fåtal går förlorade under kommande 15–20 år.

Åtgärder vid agenesi av överkäkslateral

1. Diagnos ställs vid 6-8 års ålder.
   
2. Remiss till urvalsortodontist skickas i god tid innehållande information om vilken tand/tänder som saknas, röntgendokumentation (apikalröntgen), samt fotografier för att visa bettförhållanden. Ibland är det lämpligt med extraktion av primära tänder i överkäksfronten för att styra 13 och 23 till en mera mesial position, för det behöver man ta hänsyn till bettyp, hörntandsanlagets lutning och tandbredder.

Åtgärder vid agenesi av andra premolar

1. Diagnos ställs vid 9-12 års ålder, ju förr desto bättre. Vid ca 9 års ålder ska röntgen tas för att se anlag – bite-wingröntgen och/eller panoramaröntgen.
   
2. Remiss till urvalsortodontist som får ta ställning till om interceptiva åtgärder är aktuella.
   
3. Ett observandum vid grava agenesifall är då det samtidigt föreligger en djup vertikal relation alternativt att bettet djupnar över tid. Dessa patienter remitteras till urvalsortodontist. Den djupa relationen kan behöva behandlas interceptivt för att underlätta för framtida protetiska ersättningar.

Kommentar till kunskapsunderlaget

Studier som utvärderat behandlingsstrategier rörande agenesifall saknar homogenitet så kunskapsunderlaget håller en låg evidens. I väntan på prospektiva studier med liknande design och utfallsvariabler baseras våra rekommendationer på refererade studier nedan samt konsensusbeslut i arbetsgruppen. Problemet med prospektiva studier för värdering av primära molarers ”överlevnad” är att de bör sträcka sig över åtminstone 30 år vilket förklarar att det inte finns så många studier att tillgå.

Sökord i PubMed: “orthodontic hypodontia management”; ”congenitally missing lateral incisor”; ”congenitally missing lateral premolar”