Mycoplasma genitalium

Bakgrund

Bakterien upptäcktes första gången 1981. Den är mycket svårodlad men kan diagnosticeras med Nukleinsyraamplifieringstest (till exempel med PCR). Mycoplasma genitalium (Mg) uppskattas vara i stort sett lika vanlig som klamydia bland patienter som uppsöker en STI-mottagning. Inkubationstiden kan vara längre än vid klamydia då bakterien växer extremt långsamt.

Mycoplasma genitalium överförs genom sexuell kontakt och kan ge uretrit och cervicit. Den har påvisats vid uppåtstigande infektioner som endometrit, salpingit och bitestikelinflammation men fler studier behövs för att till exempel kunna bedöma sambandet med infertilitet. Mg har också påvisats i prover från konjunktiva och från rektal slemhinna.

Provtagningsindikation

Nuvarande kunskaper om prevalens och komplikationer motiverar inte screeningprogram som vid klamydia. Provtagning för Mycoplasma genitalium rekommenderas enligt nedan men är för enskild mottagning beroende på vilka möjligheter/resurser som finns.

Rutinmässig provtagning rekommenderas vid:

• kliniska tecken på uretrit/cervicit eller
  vid kliniska tecken på uretrit/cervicit hos klamydianegativ patient som inte svarat på standardbehandling med doxycyklin och där Mg-prov inte tagits primärt
• recidiverande uretriter/cerviciter
• tecken på endometrit, salpingit, epididymit och prostatit

Erbjud provtagning av aktuell partner och behandla vid positivt provsvar.

Överväg provtagning vid blödningsrubbning hos kvinnor, vid upprepad "UVI" när urinodling är negativ, vid recidiverande bakteriella vaginoser samt vid reaktiva artriter och vid konjunktivit som inte svarat på lokalbehandling. Provtagning kan även övervägas inför invasiva ingrepp, exempelvis spiralinsättning.

Diagnostik

Provtagning med NAAT-metodik enligt lokalt laboratoriums anvisningar.

Kvinnor: Självtaget prov, eller provtagning i samband med gynekologisk undersökning, från slidan (vaginalsekret) i transportmedium eller i första portionen urin.

Män: Första portionen urin.

Prov kan också tas från rektum och från konjunktiva.

Symtom

Mycoplasma genitalium ger liknande symtom som Chlamydia trachomatis och kan också bäras helt symtomfritt.

Kvinnor: Vaginal flytning, cervicittecken (mucopurulent flytning), dysuri, låga buksmärtor, blödningsrubbning (mellanblödning).

Män: Flytning från uretra, dysuri, uretraklåda.

Komplikationer

Det finns studier som visar att Mg kan orsaka endometrit och PID (pelvic inflammatory disease) men risken för uppåtstigande infektion verkar vara lägre än vid klamydiainfektion. Fler studier behövs. Mg har också rapporterats vid epididymit, prostatit, reaktiv artrit och konjunktivit men studier saknas.

Behandling och uppföljning

Det finns en ökande resistens för azitromycin och för moxifloxacin som är mycket oroande (ge därför aldrig azitromycin 1 g som engångsdos). Läkemedelsverket och European Medicines Agency rekommenderar försiktighet vid behandling med fluorokinoloner t.ex. moxifloxacin och ciprofloxacin p.g.a. risk för allvarliga biverkningar.

Avvakta provsvar med resistensbestämning innan behandling ges. Om behandling ändå måste ges innan resistensbestämning är klar föreslås doxycyklin (100 mg 1 x 2 i 7 dagar) för att trycka ner bakterienivån för att sedan ge riktad behandling.

Om provsvar visar makrolidkänslighet så ges i första hand azitromycin 0,5 g dag 1, därefter 0,25 g dag 2-5 (denna behandling botar också en samtidig klamydiainfektion).

Resistensdiagnostik (för makrolider) utförs numera alltid vid positivt prov.

Vid resistens mot makrolider/behandlingssvikt med azitromycin kan moxifloxacin 400 mg x 1 i 7 dagar ges. Preparatet ska inte ges till barn/ungdomar som fortfarande växer.

FASS Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.