LVM (lagen om vård av missbrukare i vissa fall)
Bakgrund
Vård enligt LVM är tillämplig när generalindikationen samt någon av specialindikationerna i 4§ LVM är uppfyllda. Lagen är endast tillämplig för vuxna missbrukare. För åldrarna 15–20 år tillämpas som regel Lagen om vård av unga (LVU).
Generalindikation: Missbrukaren måste, till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, vara i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet kan inte tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på annat sätt.
Specialindikation: Missbrukaren omfattas av någon av följande till följd av sitt missbruk:
- Hälsoindikationen: Utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara.
- Sociala indikationen: Löper uppenbar risk att förstöra sitt liv.
- Våldsindikationen: Kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Definitioner - Typ av missbruk
Alkohol: Enligt alkohollagen definieras alkoholdryck som >2,25 volymsprocent alkohol. Med alkoholmissbruk avses en konsumtion som leder till allvarliga följder för den enskilde i form av medicinska och sociala problem. Fortgående missbruk av alkohol innebär att det inte är tillfälligt utan varaktigt.
Narkotika: Enligt narkotikastrafflagen innebär läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper samt preparat som med lätthet kan omvandlas till sådana varor. På Läkemedelsverkets hemsida finns förteckning över narkotikaklassade preparat. Med missbruk av narkotika avses allt icke ordinerat bruk av narkotika.
Flyktiga lösningsmedel: Avser preparat som inandas (”sniffas”) i berusningssyfte, exempelvis toluen (thinner), trikloretylen, xylen och bensen.
Vanemässigt bruk av flyktiga lösningsmedel betraktas som ett fortgående missbruk. Missbruk av lustgas faller idag inte under LVM.
Läkares anmälningsplikt
En läkare som i sin verksamhet kommer i kontakt med en missbrukare som kan antas vara i behov av vård eller omedelbart omhändertagande enligt LVM ska anmäla detta till socialtjänsten. Anmälningsplikten gäller för läkare både i privat och i offentlig tjänst och inte om missbrukaren kan erbjudas tillfredsställande vård inom hälso- och sjukvården (till exempel frivillig avgiftning).
Omedelbart omhändertagande: Om läkaren bedömer att det föreligger ett behov av snabbt omhändertagande ("akut LVM"), till exempel då missbruket är omedelbart livshotande, kontaktar man jourhavande tjänsteman på socialnämnden. Vid behov kan denne ordna med polishandräckning.
Om patienten vårdas på grund av somatisk åkomma och har ett samtidigt LVM-beslut och vill avvika, ska man snarast kontakta jourhavande socialtjänsteman. Verksamhetschefen är skyldig att kvarhålla patienter som har LVM och befinner sig på sjukhus för vård kopplat till detta.
Vårdbehov
En förutsättning för vård enligt LVM är att möjligheterna att tillgodose missbrukarens behov av vård i frivillig form är uttömda eller har befunnits otillräckliga. Socialnämnden gör denna bedömning.
Orosanmälan
Om man misstänker att barn (eller vuxna) far illa på grund av sjukdom hos vårdnads-havare eller annan person finns en anmälningsplikt enligt socialtjänstlagen. Anmälan kan göras till socialtjänsten eller polisen där patienten/barnet är bosatt.