Diabetesläkemedel – översikt
Nedanstående medel i monoterapi ger inte hypoglykemi. De sänker HbA1c 5-10 mmol/mol. De kan kombineras ”valfritt” med liten risk för hypoglykemi. De prioriteras före sulfonylurea, repaglinid, akarbos och pioglitazon. Vid mycket allvarlig sjukdom överväg utsättning av orala antidiabetika (även GLP-1 agonister) och övergå till enbart insulinbehandling.
Metformin: Basbehandling vid diabetes mellitus och aterosklerotisk sjukdom. Sätts ut vid eGFR <30 ml/min/1,73m2 eller tillfälligt vid akut sjukdom.
SGLT2-hämmare (dapagliflozin, empagliflozin, kanagliflozin): Preparat enligt lokal rutin. Standarddos po. Minskar hjärtkärlrisk och mortalitet hos riskpatient. Njurskyddande effekt. Minskad risk för sjukhuskrävande hjärtsvikt. Dålig blodsockersänkande effekt vid eGFR <45. Observera att dessa läkemedel (som biverkan) kan ge normoglykemisk ketoacidos. Ovanligt vid diabetes typ 2 men vanligt vid diabetes typ 1 (rekommenderas ej till typ 1).
GLP-1 agonist (dulaglutide, exenatid, liraglutide, lixisenatide, semaglutid). Använd preparat enligt lokal rutin. Dosberoende effekt på glukos och HbA1c. Ges subkutant i låg dos som ökas vb. Minskar risk vid aterosklerotisk sjukdom. Rekommenderas vid övervikt. GI-biverkningar är relativt vanliga. Lira-, dula- och semaglutid kan ges vid svår njursvikt (eGFR 15-30).
Dipeptidylpeptidas-4-hämmare (gliptiner): Minskar inte hjärt-kärlrisk. Bra till (sköra) äldre patienter. Se FASS för dosereducering vid njursvikt. Sätts ut vid leversvikt eller pankreatit.