Leverencefalopati
Bakgrund
Leverencefalopati är ett reversibelt neuropsykiatriskt tillstånd med störningar i beteende, vakenhet och motorik (flapping tremor). Multifaktoriell orsak med nedsatt clearance av blodburna toxiner (ammoniumjoner). Ofta utlöst av infektion, dehydrering, ökat alkoholintag eller förstoppning. Omvärdera diagnosen vid normal ammoniumkoncentration.
Klinsk bild
Gradering av leverencefalopati enligt ”West Haven” kriterier. Initialt kan patienten ha obetydliga symtom som kan vara svåra att upptäcka.
Grad I. Kognitiv- eller beteendestörning uppmärksammad av personen själv, närstående eller undersökare.
Grad II. Uppenbar personlighetsförändring, nedsatt uppmärksamhet, desorientering gällande tid, dyspraxi.
Grad III. Somnolens, uppenbar desorientering, bisarrt beteende.
Grad IV. Koma.
Behandling
Vid leverencefalopati finns nästan alltid en utlösande faktor och korrigering av denna leder till snabb förbättring.
Laktulos: Dosera för 2-3 avföringar per dygn. Vid förstoppning ges mixt Laktulos 670 mg/ml, initialt 30 ml varannan timme till tarm-tömning. Därefter snabb dosreduktion för att undvika dehydrering. Underhållsdosen är vanligen 10-90 ml dygn. Vid nedsatt vakenhet kan laktulos ges via ventrikelslang eller som lavemang (300 ml laktulos blandat i 700 ml vatten).
Undvik sedativa, antidepressiva och centralt verkande analgetika. Kontrollera FASS. Vid agitation i 1:a hand haloperidol, vid sömnstörning hydroxyzin.
Profylax
Leverencefalopati recidiver ofta och patienterna bör erhålla profylax. I första hand laktulos enligt ovan. Patienterna ska instrueras till dosjustering vid diarré eller utebliven tarmtömning. Tillägg av tabl rifaximin (Xifaxan) 550 mg x 2 om otillräcklig effekt. Bedöm lämpligheten av körkortsinnehav. Risk för malnutrition och proteinrestriktion kan vara skadligt (dietistkontakt).
ICD-koder: Leversvikt utlöst av alkohol K70.4; Leversvikt ospecificerad K72.9