Leverencefalopati
Leverencefalopati ses hos patienter med akut/kronisk leversvikt. Det är ett reversibelt neuropsykiatriskt tillstånd med störningar i beteende, vakenhet och motorik (flapping tremor). Multifaktoriell orsak med nedsatt clearance av blodburna toxiner (ammoniumjoner). Ofta utlöst av GI-blödning, infektion, dehydrering, ökat alkoholintag eller förstoppning. Omvärdera diagnosen vid normal ammoniumkoncentration.
Klinsk bild
Gradering av leverencefalopati enligt ”West Haven” kriterier. Initialt kan patienten ha obetydliga symtom som kan vara svåra att upptäcka.
Grad I. Kognitiv- eller beteendestörning uppmärksammad av personen själv, närstående eller undersökare.
Grad II. Uppenbar personlighetsförändring, nedsatt uppmärksamhet, desorientering gällande tid, dyspraxi.
Grad III. Somnolens, desorientering, bisarrt beteende.
Grad IV. Koma.
Behandling
Vid leverencefalopati finns nästan alltid en utlösande faktor och korrigering av denna leder till snabb förbättring.
Laktulos: Dosera för 2-3 avföringar per dygn. Vid förstoppning ges mixt Laktulos 670 mg/ml, initialt 30 ml varannan timme till tarmtömning. Därefter snabb dosreduktion för att undvika dehydrering. Underhållsdosen är vanligen 10-90 ml dygn. Vid nedsatt vakenhet kan laktulos ges via ventrikelslang eller som lavemang (300 ml laktulos blandat i 700 ml vatten).
Undvik sedativa, antidepressiva och centralt verkande analgetika. Kontrollera FASS. Vid agitation i 1:a hand haloperidol, vid sömnstörning hydroxyzin.
Profylax
Leverencefalopati recidiverar ofta och patienterna bör erhålla profylax. I första hand laktulos enligt ovan. Patienterna ska instrueras till dosjustering vid diarré eller utebliven tarmtömning. Tillägg av tabl rifaximin (Xifaxan) 550 mg x 2 om otillräcklig effekt och efter att eventuella utlösande faktorer har åtgärdats. Bedöm lämpligheten av körkortsinnehav. Risk för malnutrition och proteinrestriktion kan vara skadligt (dietistkontakt).
ICD-koder: Ospec K72.9; Alkoholutlöst K70.4