Disseminerad intravasal koagulation (DIC)
Definition
Patologiskt intravaskulär aktivering av koagulationssystemet. Konsumtion av koagulationsfaktorer och trombocyter med fibrinutfällning i mikrocirkulationen. Sekundär aktivering av fibrinolysen. Ovanligt tillstånd.
Orsaker
Ofta samband med septikemi, trauma, stor kirurgi, malignitet, obstetriska komplikationer mm.
Klinisk bild
Varierande klinisk bild från enbart laboratoriefynd till multipel organsvikt. Blödningsbenägenhet med blåmärken. Generell blödningsbenägenhet i svåra fall. Ökad trombosbenägenhet. Njursvikt, leverpåverkan, ARDS, multiorgansvikt. Oftast IVA-vård.
Utredning
D-dimer, PK(INR) och APT-tid är förhöjda. TPK, fibrinogen och antitrombin är sänkta.
Lindrig DIC/Risk för svår DIC: PK(INR) 1,3–1,7 och TPK 50–100.
Svår DIC: PK(INR) >1,7 och TPK <50.
Behandling
Åtgärda den bakomliggande orsaken om möjligt. Lindrig DIC bör i regel inte behandlas. Följ prover och klinik. Vid svår DIC och blödning ges plasma 10–20 ml/kg. Trombocytkoncentrat ges vid blödning om TPK är <20. Överväg tillförsel av fibrinogenkoncentrat vid P-Fibrinogen <1,0 g/l. Andra koagulationsfaktorer kan ges i svåra fall. Diskutera med koagulationskonsult vb.
ICD-koder: D65.0