Hepatit, virusorsakad – A, B, C, D, E

Smittsamhet/inkubationstid

Hepatit A: Huvudsakligen oral smitta från kontaminerade livsmedel och vatten. Fekal/oral kontaktsmitta förekommer, framför allt från barn. Virusutsöndring i feces från 2 veckor före ikterus till ca 1 vecka därefter. Inkubationstid 2–6 veckor. Livslång immunitet efter genomgången infektion. Hepatit A blir aldrig kronisk. Vaccin finns.

Hepatit B: Vertikal smitta mor-barn och horisontell kontaktsmitta mellan barn förekommer. Sexuellt överförbar, nålsmitta även vid extremt små mängder blod. Inkubationstid 2–6 månader. Vaccin finns.

Hepatit C: Smitta framför allt via blodkontakt, mera sällan vid sexuell kontakt. Inkubationstid upp till 4–5 månader (majoriteten får inte akuta symtom). Inget vaccin finns men effektiv behandling kan ges!

Hepatit D: Hepatit D är en superinfektion som förutsätter samtidig akut eller kronisk hepatit B. Smitta sker via blod eller kroppsvätska.

Hepatit E: Smittar som hepatit A.

Klinisk bild

Akut hepatit

Gemensam sjukdomsbild för alla akuta symtomatiska hepatiter. Allmän sjukdomskänsla, aptitlöshet, illamående. Efter hand ikterus och mörk urin. Vid akut hepatit B kan ledbesvär och utslag förekomma. Utläkning vid akut hepatit kan ta veckor–månader. Svår leversvikt i akutfasen är ovanligt.

Akut symtomatisk hepatit C är ovanligt.

Differentialdiagnoser vid akut hepatit: Andra virusinfektioner som CMV och EBV. Nydebuterad autoimmun hepatit. Läkemedelsorsakad hepatit.

Kronisk hepatit

Hepatit B: Kvarstående viremi med periodvis förhöjda transaminaser som tecken på pågående leverskada. På lång sikt risk för utveckling av levercirrhos och levercancer hos vissa individer

Hepatit C: Kronisk hepatit utvecklas hos 50–70 % av infekterade personer. Periodvis förhöjda transaminaser. På sikt risk för levercirrhos/leversvikt och hos en mindre andel utvecklas levercancer.

Differentialdiagnoser vid kronisk hepatit: Autoimmun hepatit, hemokromatos, Wilsons sjukdom med flera.

Utredning

Blodprover: ASAT, ALAT, gamma-GT, ALP, bilirubin, PK-INR och albumin. Vid kronisk hepatit är TPK en känslig markör för portahypertension och levercirrhos.

Virologisk diagnostik vid akut infektion

Vid oklar akut hepatit tas hepatit diagnostik akut för A, B och C (D och E i utvalda fall).

Ta HIV-serologi på vida indikationer, eftersom smittvägar för hepatit och HIV ofta är gemensamma.

Behandling

Vid akut virushepatit: Följ PK-INR. Understödjande behandling vid hotande leversvikt. Intensivvård vid manifest leversvikt. Levertransplantation i enstaka fulminanta fall.

Kronisk hepatit B: Antiviral suppressiv behandling i utvalda fall.

Kronisk hepatit C: Ska konfirmeras med HCV-RNA och remiss till infektions-klinik. Alltid ställningstagande till antiviral behandling via infektionsspecialist! Levertransplantation i enstaka fall av svår kronisk virushepatit.

Prevention/Vaccination

Hepatit A: Vaccinering av alla som reser till område med endemisk hepatit A. Primärvaccination (Havrix): Skyddande antikroppar ca 10 dagar efter en dos. Boosterdos efter 6–12 månader ger effektivt långtidsskydd.

Noggrann handhygien för att förhindra sekundärfall runt patient med akut hepatit A. Vaccination ska helst ges inom 2 veckor som post expositionsprofylax. Personer med kronisk leversjukdom, nedsatt immunförsvar eller över 60 år erbjuds vaccin samt immunglobulin.

Hepatit B: Mestadels gott skydd efter vaccination (Engerix) 0, 1 och 6 månader. Vid accidentell blodexposition, i sjukvården eller i samhället, minskas risken för smittöverföring betydligt med snabbvaccinationsschema (till tidigare ovaccinerad) 0, 2 och 6 veckor, samt booster efter 6 månader. Om smittkällan har känd hög smittsamhet kan specifikt immunglobulin mot hepatit B övervägas.

ICD-koder:

B15.0; B15.9; B16.0-17.8 (akuta); B18.0-18.9 (kroniska).