Perikardit

Orsaker

Vanligaste orsaken till akut peri(myo)kardit hos yngre personer är en virusinfek-tion. Ca 25 % av patienterna får recidiv.

Andra orsaker är perikardretning några dagar efter akut hjärtinfarkt, autoimmun process efter hjärtkirurgi (post torakotomisyndrom) eller sent efter hjärtinfarkt (PMI= post myokardinfarktsyndrom), akut bakterieinfektion, rheumatiska sjukdomar, njurinsufficiens eller tumörer i eller intill hjärtsäcken (vid stora mängder perikardvätska).

Akut tamponad förekommer som sällsynt komplikation till PCI eller andra kateteringrepp. Perikardit/hemoperikard uppträder även efter toraxtrauma som kan vara lindrigt vid antikoagulantiabehandling.

Differentialdiagnoser: Pleurit, pneumoni, lungemboli, pneumothorax, högerkammarinfarkt och sepsis.

Klinisk bild

Andningskorrelerad bröstsmärta, central eller vänstersidig med plötslig debut, ofta förvärrad i liggande med lindring i sittande. Ofta utstrålning mot nacke, armar eller vänster skuldra.

Gnidningsljud. Hörs hos en majoritet någon gång under förloppet - bäst längs vänster sternalrand under framåtlutning. Lyssna vid upprepade tillfällen.

Generell ST-höjning i EKG, 1–2 mm, är vanlig.

Perikardvätska. Påvisas bäst med ekokardiografi eller DT torax.

Tamponadtecken. Takykardi, ortopné, lågt pulstryck, pulsus paradoxus (systolisk blodtrycksvariation mellan in- och utandning på mer än 10 mmHg) och jugularisstas (fyllda halsvener med patienten i halvsittande).

Troponinökning ses hos 35–50 %. Troponin normaliseras vanligen inom 1–2 veckor. Kvarstående troponinstegring efter 2 v talar för myokard-engagemang och försämrad prognos.

Ekokardiografi kan visa sänkt EF. Detta talar för myokarditinslag.

Konstriktiv perikardit uppträder sällsynt vid kroniskt förlopp.

Utredning

Blod-, elektrolytstatus, CRP, troponin, eventuellt SR.

EKG och ekokardiografi.

Överväg DT torax eller lungröntgen.

Virusserologi eller DNA-test är sällan indicerade vid enkel virusperikardit. Blododling vid sepsismisstanke. Provtagning riktad mot sannolik etiologi. Cytologi på exudat vid tumörmisstanke.

Behandling och handläggning

Vårdnivå: I regel inläggning för fastställande av orsak, smärtbehandling samt arytmiövervakning (första dygnet). Vid tamponadrisk bör patienten vårdas på HIA. Opåverkad, feber- och smärtfri patient med normal EF fordrar ej sjukhusvård.

Läkemedel:

1. Ibuprofen 400–600 mg x 3 i 1–2 veckor; minska dosen successivt vid tecken på upphävd inflammation. Försiktighet med NSAID vid myokarditinslag. PPI-profylax bör ges samtidigt.
2. ASA 0,5 g x 4 är ett alternativ till NSAID. PPI-profylax.
3. Paracetamol kan kombineras med NSAID eller ASA.
4. Morfin som smärtbehandling under akutskedet i svårare fall.
5. Kolchicin ges vid autoimmun eller recidiverande perikardit i dosen 0,5 mg x 2 i 3–6 månader. Reducerad dos (0,5 mg x 1) vid sänkt njurfunktion, ålder >70 år, vikt <60 kg eller intolerans mot högre dosen.
6. Steroider anses öka risken för recidiverande virusperikardit. Steroider och/eller immunosuppressiv behandling ges i samråd med reumatolog vid inflammatoriska systemsjukdomar men kan övervägas vid kontraindikation mot eller dålig effekt av kolchicin. Vid posttorakotomisyndrom (Dressler) svarar flertalet på steroider, Prednisolon 10 mg, 3 x 1 initialt.
7. Hotande tamponad: Akut perikardiocentes (röntgen- eller ultraljudsledd). Parenteral vätska kan ges i blodtryckhöjande syfte. Undvik diuretika.
   

Uppföljning: Återbesök med föregående ekokardiografi och arbetsprov efter 4–5 veckor. Sjukskrivning 1–2 veckor i okomplicerade fall. Patienten bör undvika kraftigare fysisk ansträngning närmaste månaden. Vid myokardit särskild uppföljning, se kapitel.

ICD-kod: Akut idiopatisk perikardit I30.0; Infektiös perikardit I30.1