Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) – akut exacerbation

KOL är en kroniskt obstruktiv lungsjukdom på grund av inflammation i små luftvägar. Detta leder till nedbrytning och förträngning av distala luftvägar med varierande påverkan på alveolerna (emfysem). Ofta finns en reversibel komponent som kan påverkas med farmaka. Akut exacerbation orsakas i regel av infektion med virus, Haemophilus, pneumokocker eller Moraxella.

Klinisk bild

Klinisk bild

Lindrig-medelsvår försämring

Svår försämring

Livshotande försämring

Allmänpåverkan

Obetydlig-lindrig

Påverkad, cyanos, ödem, eventuellt feber

Konfusion-koma

Dyspné

Obetydlig till besvärande andnöd

Andnöd i vila

Kraftig andnöd i vila (behöver inte föreligga)

Andnings­frekvens

<25/min


>25/min

Varierande

Hjärtfrekvens

<110/min

>110/min

Varierande

Saturation (luft)

≥90 %

<90 %

<90 %

Blodgas vid luftandning

Behöver ej mätas om saturation >92 %

PaO2 6,5–7,9 kPa
PaCO2 6,5–8,9 kPa

PaO2 <6,5 kPa
PaCO2 ≥9,0 kPa
pH <7,30

Utredning

  • Rökvanor. Daglig fysisk aktivitet. Plötslig eller gradvis försämring. Infektionstecken. Andningskorrelerade smärtor. Behand­lingsbar orsak till försämring eller KOL i terminal fas. Oxygen­behandling i hemmet.
  • Tecken på dehydrering. Cyanos, halsvenstas, ödem, leverförstoring. Andningsljud och eventuell sidoskillnad.
  • Blodprover: Blod-, elektrolytstatus, CRP, glukos. NT-proBNP vid hjärtsviktmisstanke.
  • Odlingar: Sputumodling vid infektionstecken. Blododling vid miss­tanke på pneumoni. NPH-odling är ofta inte representativ för nedre luftvägar.
  • Andningsfrekvens.
  • EKG.
  • Peak Expiratory Flow (PEF). Initialt ofta låga värden (<150 l/min) vid sjukhusvård.
  • Pulsoximetri: Överväg blodgaser om SaO2 vid luftandning <92 %. Venös blodgas kan användas som screening. Man får då uppfattning om pH, laktat samt arteriellt PCO2, vilket ligger ca 1 kPa lägre än venöst värde.
  • Lungröntgen eller DT torax vid misstanke på pneumoni, vänstersvikt eller pneumothorax. Det senare ska misstänkas om emfysempatient plötsligt blir sämre utan annan klar anledning. Även små pneumothoraxspalter vara “symtomatiska/livshotande” och kräva akut dränagebehandling. Alltid inläggningsfall.
  • Spirometri, eventuellt med diffusionskapacitetsmätning, bör utföras i lugnt skede eller före utskrivning för att följa förloppet och stadieindelning av KOL.

Behandling

Oxygentillförsel: Vid saturation <88 % och kan övervägas även vid lindrigare hypoxi. Tillförs kontinuerligt. Försiktighet vid koldioxidretention. Ge 0,5–2 liter/min via näsgrimma. Blodgaskontroll efter 30 min. Eftersträva SaO2 88–92 %. Rädsla för hyperkapni får aldrig leda till att hypoxi ej behandlas.

Nebulisator: Inhalation via nebulisator: Salbutamol (Ventoline) 2 mg/ml, 2 ml + ipratropiumbromid (Atrovent) 0,25 mg/ml, 2 ml. Kan upprepas. På vårdavdelning ofta inh Ipramol/Combivent 2,5 ml x 4 blandat med 2,5 ml NaCl 9 mg/ml. Vid problem med inhalation inj terbutalin (Bricanyl) 0,5 mg/ml, 0,5–1 ml sc.

Steroider: Tabl betametason (Betapred) 0,5 mg, 6 x 1 eller tabl Prednisolon 5 mg, 6 x 1. Injektionsbehandling kan övervägas. Behandlingstid 5 dagar.

Vätska: Inf Ringer-Acetat 1000 ml om kliniska dehydreringstecken och/eller cirkulatorisk instabilitet.

Diuretika: Inj Furosemid 10 mg/ml, 2–4 ml iv vid tecken på högersvikt/ödem (vätskeretention vanligt).

Antibiotika: Oavsett temperatur, LPK och CRP är antibiotika indicerat vid missfärgade upphostningar tillsammans med ökad mängd upphostningar och ökad dyspné. Tabl amoxicillin 750 mg, 1 x 3 eller tabl doxycyklin 100 mg, 2 x 1 dag 1–3 därefter 1 x 1 eller tabl trimetoprim-sulfa 160/800 mg x 2. Behandlingstid 5–7 dagar. Andrahandsval tabl amoxicillin-klavulansyra 500 mg x 3 eller inj cefotaxim 1 g x 3 iv.

Hos svårt sjuk patient med behov av bred täckning från början, överväg inj piperacillin-tazobactam (Tazocin) 4 g x 3 iv.

Svårt eller livshotande anfall trots ovannämnda åtgärder. Kontakta IVA-läkare. Assistera ventilationen med mask och blåsa vb. Inj terbutalin (Bricanyl) 0,5 mg/ml, 0,5–1 ml sc. Kan upprepas. Övervaka andning, puls, blodtryck och EKG. Transportera till IVA.

Allvarlig försämring av KOL. Vid ”svår KOL” med PaCO2 >6,5 kPa, pH <7,35 och andningsfrekvens >25 andetag/minut trots maximal medicinsk behandling ska man överväga non-invasiv ventilator-behandling. Patienten inläggs på avdelning med vana att övervaka patienter med respiratorisk insufficiens. Vid livshotande försämring med artär-pH <7,30 ska man starta non-invasiv ventilation (ej CPAP) eller respirator-behandling såvida det inte finns kontraindikationer mot aktiv behandling. Andningsunderstöd kräver inläggning på specialavdelning eller IVA.

KOL - hemskriving från akuten eller avdelning

  • Ett stort antal inhalationpreparat har introducerats senaste åren. Följ lokala råd. Exempel på preparat finns på ”Kloka Listan Länk till annan webbplats.”. Instruktionsfilmer finns på medicininstruktioner.se Länk till annan webbplats.. I första hand väljs pulverinhalator och vid svårigheter att hantera sådan i stället spray med med spacer.
  • I lätta fall kortverkande betastimulerare alternativt kortverkande antikolinergikum.
  • Därefter långverkande antikolinergikum, ”LAMA” som monoterapi eller i kombination med långverkande beta-2-stimulerare, ”LABA”.
  • Vid frekventa exacerbationer eller exacerbation som krävt sjukhusvård tillägg inhalationssteroid.
  • Överväg kort steroidkur, se ovan.
  • Antibiotika (se ovan).
  • Om patienten efter avslutad behandling har respiratorisk insufficiens med PaO2 <7,4 kPa på luftandning eller 7,4–7,9 kPa plus polycytemi, perifera ödem eller pulmonell hypertension finns indikation för oxygenbehandling i hemmet. Remiss till lungklinik.

ICD-koder: KOL med akut nedre luftvägsinfektion J44.0; med akut exacer­bation ospecificerad J44.1