Sinustrombos
Sällsynt tillstånd, incidens ca 5/milj. Drabbar främst personer <50 år. Orsaken kan vara en genetisk eller förvärvad koagulationsdefekt med trombosrisk i kombination med annan riskfaktor som p-piller, graviditet/postpartum, malignitet, grav dehydrering, infektioner i huvudregionen eller huvudskador.
Klinisk bild
Stor variation i kliniska symtom. Svår och ofta missad diagnos.
Ökat intrakraniellt tryck: Akut eller gradvis insjuknande över dagar till veckor med svår huvudvärk av varierande grad. Staspapiller, medvetandepåverkan och krampanfall.
Ischemiska skador: Fokala neurologiska bortfallssymtom, atypiska infarkter och blödningar på DT hjärna.
Utredning
Blodprover: Blod-, elektrolytstatus, PK(INR), APT-tid, CRP. Blododla vid sepsismisstanke. D-dimer ger tveksam vägledning. Koagulationsutredning hos yngre.
Lumbalpunktion med tryckmätning: Tryckökning ses hos ca 80 %.
DT hjärna utan kontrast ger diagnosen eller misstanke i 30 % och kan även påvisa hemorragisk eller icke-hemorragisk stasinfarkt, uni- eller bilateralt.
DT venografi sinustrombos eller MR-angiografi kan konfirmera diagnosen.
Kontakta neurolog och koagulationskonsult.
Behandling
God övervakning i akutskedet. Patienten kan snabbt försämras.
Sinustrombos hos patient utan medvetandepåverkan: Fulldos LMH. Infarkt med hemorragiskt inslag utgör normalt ej kontraindikation men kan motivera heparininfusion.
Sinustrombos hos medvetandesänkt patient: Kontakta neurokirurg. Ofta motiverat anlägga ventrikeldränage. Indikation för heparin med mål APT-tid 50–90 s kan föreligga vid fokala symtom och/eller synnedsättning. Individuell bedömning vid symtomprogress trots heparinbehandling.
Efter akutskedet (minst 5 dagar med LMH/heparin. Vid klinisk och radiologisk stabilitet) kan warfarin eller dabigatran insättas om ej blödning. I regel 6–12 mån behandling.
ICD-kod: I67.6