Vårdhygienska aspekter

Basala hygienrutiner

• Ringar, armband och armbandsur ska inte användas i samband med vårdarbete.
• Alla ska använda kortärmad arbetsdräkt i det patientnära vårdarbetet. Den ska bytas dagligen och vid nedsmutsning.
• Desinfektera händerna före och efter patientkontakt och före rent arbete, även om du ska använda handskar.
• Desinfektera händerna efter patientkontakt och efter handskanvändning, eftersom det är svårt att undvika att händerna förorenas när handskarna tas av.
• Använd riktigt med alkoholbaserat handdesinfektionsmedel (s.k. handsprit).
• Tvätta händerna med flytande tvål då de är så smutsiga att det syns, känns eller efter kontakt med patienter med gastroenterit/magsjuka och torka ordentligt torrt med pappershandduk/torkpapper. Desinfektera sedan händerna.
• Använd alltid handskar vid risk för kontakt med blod, sekret, urin och avföring.
• Plastförkläde eller skyddsrock och handskar ska användas vid direktkontakt med patienten eller patientens säng samt vid hantering av smutsiga föremål.
• Använd visir, alternativt skyddsglasögon och munskydd, som stänkskydd vid arbete som medför risk för stänk.

Andra viktiga hygienregler

• Långt hår och skägg ska fästas upp då du arbetar i vården.
• Rapportera till arbetsledaren om du har ett infekterat sår, nagelbandsinfektion eller liknande, om du det senaste halvåret har arbetat eller sökt vård utanför Sverige, eller i annan sjukvård där multiresistenta bakterier förekommer, eller vid diarré eller andra tecken på mag-tarminfektion.

Tvättning av sårskador, incidering av abcesser

Vid allt sjukvårdsarbete ska basala hygienrutiner tillämpas. Ur vårdhygienisk synpunkt ska tvättning av sårskador och incidering av abscesser normalt utföras enligt ren rutin. Innan incision av abscess görs ska huden desinfekteras med klorhexidinsprit
(5 mg/ml). Sår som står i förbindelse med en led eller med annan djupare normalt
steril vävnad ska omhändertas enligt steril rutin.

Ren rutin

Kranvatten kan användas för rengöring. Plastförkläde och skyddshandskar ska användas, de behöver inte vara sterila. Alltid handdesinfektion efter handskanvändning.

Steril rutin

Steril koksaltlösning används för sårrengöring. Sterila handskar används. Plastförkläde ska användas.

Behandling av akuta sår

• Ren rutin rekommenderas, utom vid sår som står i förbindelse med en led eller annan djupare, normalt steril vävnad. Då gäller steril rutin.
• Vid ren rutin spola rikligt med färsktappat, kroppstempererat kranvatten. Gör rent såret och omgivande hud noggrant. Avlägsna alla främmande kroppar, till exempel grus, stickor, splitter och asfalt som kan ge bestående missfärgning. Kirurgisk revision av sårkanterna och suturering görs av läkare.
• Informera patienten om att det är viktigt att uppmärksamma tecken på infektion, till exempel rodnad runt eller svullnad av sårområdet, smärta, värmeökning och feber. Om patienten får sådana symtom ska vederbörande veta vart man vänder sig för omedelbar kontakt.

Antibiotikaresistenta bakterier

• Gramnegativa stavar med extended spectrum betalactamase (ESBL)
  • specialfall: SBLcarba.
• Methicillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA).
• Vankomycinresistenta enterokocker (VRE).

Oavsett typ av antibiotikaresistent bakterie är det mycket viktigt att informera mottagande vårdgivare då en patient har detta eller om prov har tagits för att påvisa antibiotikaresistenta bakterier.

ESBL

Extended spectrum betalactamase (ESBL) är en resistensmekanism som kan förekomma hos gramnegativa tarmbakterier som till exempel E. coli eller Klebsiella pneumoniae. Den medför resistens mot alla cefalosporiner och penicilliner. Det är vanligt med multiresistens hos dessa stammar och i många fall kan endast parenterala antibiotika användas. Det gör att en patient med en nedre urinvägsinfektion ibland måste sjukhusvårdas. Bakterier med ESBL orsakar framförallt urinvägsinfektioner, postoperativa infektioner och sepsis. Bärarskap är mycket vanligare än klinisk infektion.

• I kliniska prov hittas ESBL oftast i urinprov. Vid screening är det bäst att ta ett avföringsprov. Ett pinnprov med samma provtagningsmaterial som för sårodling tas.
• ESBL är inte anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen, däremot rapporterar de mikrobiologiska laboratorierna fynd till smittskyddsläkaren.
• Diagnoskoder för ESBL ska skrivas i journalen.

ESBLcarba är ett specialfall av ESBL. Stammarna är resistenta mot karbapenemer (till exempel imipenem och meropenem), cefalosporiner och penicilliner. Multiresistens förekommer frekvent. ESBLcarba är vanligt i Grekland och Italien och har orsakat allvarliga problem med spridning på sjukhus. Stammarna utgör en särskild risk dels genom att de är så antibiotikaresistenta, dels genom att de har hög benägenhet att spridas på sjukhus. Därför bör patienter som har ESBLcarba alltid vårdas på enkelrum och helst med avdelad personal på samma sätt som rekommenderas för patienter med MRSA. Vid vård av patienter med ESBLcarba bör vårdhygien kontaktas för diskussion av rutiner och eventuella screeningodlingar.

Handlingsprogram finns på www.smittskyddstockholm.se Länk till annan webbplats.

MRSA

Handlingsprogram finns på www.smittskyddstockholm.se Länk till annan webbplats.

Methicillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) har spridits i mycket stor utsträckning inom sjukvården i vissa länder. Exempelvis i Storbritannien var tidigare cirka hälften av alla sepsisfall med S. aureus orsakade av MRSA. Liksom för andra S. aureus är den vanligaste infektionstypen hud- och mjukdels-infektioner. Bärarskap är mycket vanligare än klinisk infektion.

• Patient med vätskande sår bör snarast tas in på behandlingsrum.
• Screening görs dels på patienter med riskfaktorer som läggs in, dels på patienter som varit i kontakt med sjuk- eller tandvård utomlands de senaste sex månaderna. I kliniska prov hittas MRSA oftast i sårodling.
• Vid misstänkt stafylokockinfektion ska alltid både MRSA-odling och allmän odling tas.
• Patienten har informationsskyldighet, d v s ska meddela vårdgivare om att han/hon har MRSA.
• Personal med sår eller eksem bör inte vårda patient med MRSA eftersom de har en ökad risk att smittas.
• MRSA ska anmälas enligt smittskyddslagen.
  

Åtgärder vid nyupptäckt MRSA

Behandlande läkare ansvarar för att:

• Kompletterande MRSA-odlingar tas enligt vårdprogram,
• Remiss till MRSA-teamet på infektionskliniken,
• Smittspårning genomförs,
• Patienten och ev. anhörig får information om MRSA,
• Patienten får förhållningsregler enligt smittskyddsläkarens smittskyddssblad,
• Anmälan görs enligt smittskyddslagen i SmiNet,
• MRSA-diagnosen markeras i patientens journal,
• Mottagande enhet informeras,
• MRSA-teamets läkare eller infektionsbakjour kontaktas inför ev. antibiotikabehandling,
• Ta reda på om det finns personal inom hemsjukvård eller hemtjänst som kan utsättas för smittrisk och därför med patientens samtycke ska vara i behov av information om MRSA.
  

VRE

Handlingsprogram finns på www.smittskyddstockholm.se Länk till annan webbplats.

VRE sprids framför allt mellan patienter på sjukhus. Behandling med anti-biotika är en viktig riskfaktor för att smittas. Stora utbrott av vankomycin-resistenta entero-kocker (VRE) har förekommit på sjukhus i flera landsting under senare år. I Frankrike och i andra länder har också omfattande spridningar på flera sjukhus rapporterats. I USA är det ett mycket stort problem.

Enterokocker orsakar framförallt infektioner hos patienter med annan allvarlig sjukdom. Urinvägsinfektioner, postoperativa infektioner och sepsis är de vanligaste. Bärarskap är mycket vanligare än klinisk infektion.

• I kliniska prov hittas VRE vanligast i sår- eller urinprov. Vid screening är det bäst att ta ett avföringsprov. Ett pinnprov med samma provtagningsmaterial som för sårodling tas.
• Patienter som vårdats utomlands de senaste sex månaderna screenas och vårdas på enkelrum i väntan på svar.
• VRE är anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen.
  

Åtgärder vid nyupptäckt VRE

Behandlande läkare ansvarar för att:

• Smittspårning genomförs.
• Patienten och i vissa fall anhörig får information om VRE.
• Patienten får förhållningsregler enligt smittskyddsläkarens smittskyddssblad.
• Anmälan görs enligt smittskyddslagen i SmiNet.
• Diagnoskoder för VRE skrivs i journalen enligt handlingsprogram.
• Mottagande enhet informeras.
• Infektionskonsult kontaktas inför ev. antibiotikabehandling.