Hyperkalcemi
Definition
Joniserat calcium >1,33 mmol/l (kan skilja något beroende på metod). Joniserat calcium stiger vid acidos och minskar vid alkalos. Albuminhalten i plasma har ingen direkt påverkan på nivån.
Ofta används total-calcium i plasma vid screening (hypercalcemi >2,5 mmol/l). Total-calcium minskar vid hypoalbuminemi men påverkas inte av syrabasförändringar.
Vid hyperfosfatemi binds mer calcium till fosfat, joniserat calcium sjunker men inte total-calcium.
Direktbestämning av joniserat calcium rekommenderas framför bestämning av albuminkorrigerat calcium med olika "korrektionsformler" vid avvikelser av albuminhalten och ger relevant information vid syrabasrubbningar.
Orsaker
PTH-beroende (högt S-PTH): Primär hyperparatyreoidism, litiumbehandling, njursvikt, PTH-producerande tumör, se figur nedan, eller oberoende av PTH (lågt S-PTH): Malignitet, immobilisering, sarkoidos, tyreotoxikos, familjär hypokalciurisk hyperkalcemi (FHH), Addisons sjukdom, akut njursvikt, läkemedelsbehandling, bl a D-vitamin.
Klinisk bild
Uttalade besvär ses vid joniserat calcium >1,55 mmol/l (total-calcium >3,2 mmol/l).
Symtomens svårighetsgrad är inte direkt korrelerade till calciumnivån. Hastigheten med vilken hyperkalcemin utvecklats spelar roll för symtomens svårighetsgrad.
Symtom vid måttlig hyperkalcemi: Törst, polyuri, illamående, förstoppning, trötthet, muskelsvaghet och nedstämdhet.
Vid uttalad hyperkalcemi tillkommer huvudvärk, kräkningar, förvirring, intorkning, och i grava fall hjärtpåverkan med hypertoni, arytmi, koma, njursvikt och död. QT-tiden förkortas.
Joniserat calcium >1,7 mmol/l eller P-Calcium >3,4 mmol/l kallas hyperkalcemisk kris och motiverar ökad övervakning.
Blodprover: Blod-, elektrolyt-, leverstatus. B-Celler, ALP, joniserat calcium, calcium, albumin, magnesium, fosfat, urea, SR, glukos. Blodgaser. P-PTH.
EKG.
Dryck- och urinmätning. Vikt dagligen.
Kompletterande utredning vid särskild misstanke
Myelom: S-Elfores och U-Elfores. Prostata-cancer: P-PSA. ALP-stegring: ALP-isoenzymer eller benspecifikt ALP. Sarkoidos: P-ACE, lungröntgen eller DT thorax.
Inledande behandling
Patienter med mer uttalad hyperkalcemi är som regel dehydrerade. Rehydrering med infusion NaCl 9 mg/ml 3000-6000 ml (70 kg) första dygnet. Lämplig volym beror på grad av intorkning, ålder, kroppstorlek. P-Calcium minskar med ca 0,5 mmol/l av rehydrering enbart.
Tilläggsbehandlingar
Bisfosfonater: Vid malignitet. Kan prövas vid behandlingsrefraktär hyperkalcemi eller grav hyperkalcemi (korrigerat P-Ca >3,4 mmol/l, joniserat >1,7 mmol/l) av oklar genes. Effekt inträder inom 2-3 dygn, duration några veckor. Ge pamidronat 30-60(-90) mg iv (Se FASS; läs även ”Observera”). Rehydrering ska vara adekvat inledd innan pamidronat ges. Om pamidronat inte kan användas på grund av njursvikt kan man ge zoledronsyra.
Calcitonin: Vid grav hyperkalcemi (korrigerat P-Ca >3,4 mmol/l, joniserat Ca >1,7 mmol/l). Effekt ses inom 3-6 timmar efter insatt behandling. Blanda 5 ml Miacalcic 100 E/ml i 500 ml NaCl 9 mg/ml vilket ger 1 E/ml. Infundera 1 ml av denna lösning/kg kroppsvikt/timme de första 12 timmarna; dosering därefter beroende på svar. Behandlingen avslutas vid uppnådd normo-kalcemi. Behandlingslängd maximalt 3 dygn.
Kortison: Har effekt vid sarkoidos, myelom, bröstcancer, lymfom, leukemi, D-vitaminintoxikation. Ge tabl Prednisolon, initialdos 50 mg på morgonen. Maximal effekt inträder efter ca 4-5 dygns behandling.
Dialys: Kan övervägas vid grav hyperkalcemi och starkt nedsatt njurfunktion.
Grav hyperkalcemi vid primär hyperparatyreoidism: Hyperkalcemi-behandling enligt ovan + kirurgi.
ICD-koder: Primär hyperparatyreoidism E21.0; Rubbning i calcium-omsättningen E83.5; Kod efter grundsjukdom.