Kortisolsvikt – iatrogen

Orsaker

Kan utvecklas vid utsättning av kortison redan efter 3 veckors behandling med potenta steroider, oavsett administrationssätt. Är vanligt och underdiagnosticerat då många patienter behandlas med kortisonkurer på grund av kroniska sjukdomar.
Ökat kortisonbehov (t ex infektion, trauma, operativt ingrepp) hos patient med steroidutlöst kortisolsvikt och låg underhållsbehandling. Anamnes med tidigare eller pågående och långvarig kortisonbehandling.
Alltför snabb uttrappning av högre doser, framför allt när dosen prednisolon trappats ner under 7,5 mg dagligen. En sekundär svikt kan kvarstå lång tid efter avslutad behandling (år).

Klinisk bild

Symtomen är ospecifika såsom trötthet, ökat sömnbehov, matleda, illamående, muskelvärk, ledvärk, lågt blodsocker och ortostatism. Blodtrycket är ofta lågt. Hyponatremi kan förekomma.

Utredning

I uppenbara fall krävs ingen särskild utredning. Om morgonkortisol >350 nmol/l och patienten inte är utsatt för svår stress är diagnosen osannolik. Synachten-test är indicerad vid oklarheter, se nedan. ACTH behöver sällan mätas men om det kontrolleras så är det lågt.

Behandling

Kortisonbehandling påbörjas snarast vid misstänkt kortisolsvikt, invänta inte definitiv diagnos. Basalbehovet hydrokortison är 20-30 mg/dygn. Vid lättare akuta tillstånd ökas dosen 3 gånger i 3 dygn (3x3 regeln). Alternativt: vid feber >38 grader dubblas dosen kortison och vid feber >39 grader tredubblas dosen. Vid kraftig stress, t ex svår infektion, ges upp till 400 mg Solu-Cortef iv per dygn uppdelat på 4 doser eller som infusion. Efter ett par dygn kan man ofta övergå till tabl Hydrokortison 10 mg 2 x 3 som nedtrappas till underhållsdos på 20-(30) mg dagligen fördelat på 2-3 dostillfällen.

ICD-kod: Läkemedelsutlöst binjurebarkinsufficiens E27.3