Hypotyreos
Definition
Ett kliniskt syndrom som följd av brist på tyreoideahormoner, vilket leder till en generell nedreglering av kroppens metabola processer.
Orsaker
Vanligast är primär hypotyreos/autoimmun tyreoidit. Hashimoto är en variant av autoimmun tyreoidit. Övrigt: Tidigare tyreoideaoperation eller radiojodbehandling, postpartum tyreoidit, tyreostatika eller patient med tidigare okänd tyreoidearubbning. Mediciner: Amiodaron, litium och alfa-interferon. Immunhämmare kan bidra till bifasisk sjukdom med initial hypertyreos som spontant går över till hypotyreos. Jodbrist är ovanligt i Sverige. Hypofys- eller hypotalamussjukdom är sällsynt.
Klinisk bild
Kvot ♀:♂ är 5-8:1. Ospecifika symtom såsom trötthet, nedsatt kondition, myalgi, depres-sion, koncentrationssvårigheter, frusenhet, lätt viktökning, förstoppning och menstrua-tionsrubbningar.
Fynd vid mer uttalad hypotyreos
- Kall, grov och torr hud. Svullnad i ansikte framför allt ögonlock men även händer och fötter. Svullen tunga. Håravfall kan uppträda fram för allt i axiller och pubis.
- Tyreoidea kan vara atrofierad – normal - förstorad.
- Hes och grov röst.
- Förlångsammade reflexer/försenad relaxation av senreflexer.
- EKG kan visa bradykardi och low voltage. Diastolisk hypertoni.
- Pleura-, perikard-, och ascitesvätska förekommer.
- Stegrat P-Kreatinin och leverprover. Hyperkolesterolemi. Makrocytär anemi är vanligt, sällsynt är pancytopeni. Hyponatremi i svåra fall.
Utredning
- TSH och fritt T4. Vid primär hypotyreos – förhöjt TSH och sänkt T4, vid subklinisk hypotyreos endast stegrat TSH och normalt T4. Vid hypofysär hypotyreos är fritt T4 lågt och TSH normalt eller lågt. Vid annan kronisk eller akut sjukdom kan TSH och fritt T4 vara rubbade sekundärt till grundsjukdomen (”non-thyroid illness”).
- Leta efter läkemedelsutlöst hypotyreos.
- Vid konstaterad primär hypotyreos tas antikroppar mot tyroidea-peroxidas (TPO-antikroppar) polikliniskt eller akut vid inläggning som sällan är indicerat om patienten inte har uttalade symtom.
- Särskild provtagning vid klinisk misstanke om kortisolsvikt.
Behandling
Yngre friska startar med tyroxin (Levaxin) 50 µg x 1; >60 år 25 µg x 1. Hos gravida fulldos direkt vid klar hypotyreos (ca 1,7 µg/kg). Vid subklinisk variant dosering enligt SFOG vårdprogram beroende av TSH nivå. Vid hjärtsvikt eller angina pectoris startar man med 12,5-25 µg x 1 avhängigt svårighetsgraden. Dosen ökas efter 4-6 v med ledning av TSH, fritt T4 och klinik. Normal underhållsdos är 1,5-1,8 µg/kg/dag. Finjustera dosen var 6-8:e vecka med 12,5-25 µg/dag. Efter ett år behöver dosen ibland justeras med 12,5-25-50 µg per vecka. De flesta mår bra då TSH ligger i nedre hälften av det normala intervallet (primär hypotyreos). Primär hypotyreos kontrolleras via primärvård; hypotyreos av annan orsak kontrolleras via endokrinologisk mottagning.
Subklinisk hypotyreos. TSH 4-7 mU/l, ny provtagning, + fritt T4 inom 2-3 mån. TSH= 7-10, individuellt ställningstagande. Påvisbara TPO-antikroppar indikerar autoimmun tyroidit med risk för progress, ökad indikation för tyroxin. TSH >10 i regel substitution hos personer <70 års ålder.
ICD-koder: Hypotyreos, ospec E03.9; Hashimotos tyreodit E06.3