Malnutrition
Definition
- Ofrivillig viktförlust – oavsett tidsförlopp och omfattning.
- Ätsvårigheter – Se orsaker nedan.
- Undervikt – Body mass index (BMI, vikt i kg/(längd i m)2) under 20 vid ål-der under 70, eller under 22 vid ålder över 70.
Beräknad metabolism | kcal/kg/dygn |
---|---|
BMR (basalmetabolism) | 20 |
BMR + 25 procent (sängbundna) | 25 |
BMR + 50 procent (ej sängbundna) | 30 |
BMR + 75–100 procent (återuppbyggnadskost) | 35–40 |
Dessa värden korrigeras erfarenhetsmässigt om patienten är:
- mager (+10 procent)
- 18–30 år (+10 procent)
- 70 år (-10 procent)
- För varje grads temperaturförhöjning (+10 procent).
- Vid övervikt (BMI >25) kan den kroppsvikt som motsvarar BMI= 25 an-vändas, med tillägg av 25 procent för den överskjutande vikten.
Proteinbehov
- Proteinbehovet för friska beräknas till 0,75–0,8 gram per kilo kroppsvikt och dygn.
- Patienter har ofta ett proteinbehov på 1,0–1,2 g per kg kroppsvikt och dygn.
Vid svår sjukdom, t ex svåra infektioner, kan kroppen inte omsätta ett ökat eller normalt energibehov. Normalt nutrierad person behöver därför inte full näringstillförsel första 3-5 dygnen. Vid initial undernäring tidigare.
Orsaker
Svåra kroniska sjukdomar. Malabsorption. Bariatriska ingrepp. Postoperativa tillstånd. Depression. Anorexi. Alkoholism/levercirrhos. Dålig tuggfunktion, dåligt tandstatus. Dysfagi. Medicinbiverkan, t ex illamående/förstoppning.
Klinisk bild
Avsaknad av fettdepåer. Muskelsvaghet/atrofi. Ödem sekundärt till hypo-albuminemi. Trötthet, apati. Kakexi.
Utredning
Längd, vikt och BMI. Temperatur. Kontrollera tandstatus + sväljfunktion.
Blodprover: Blod-, lever- och elektrolytstatus, urea, calcium, fosfat, zink. Glukos. CRP. Överväg TSH och kortisol.
U-Status/testremsa inklusive ketoner.
Behandling
Vid grav undernäring (anorexi) telemetri. Patienterna har som regel bradykardi, en stigande puls är en varningssignal.
Patienter med långvarig malnutrition ska ges kalorier och övriga näringsäm-nen i långsamt ökande takt. Vid akut sjukdom ger man begränsad kaloritill-försel under första dygnen och helst oralt.
Ge inj vitamin-B1 50 mg/ml, 2 ml x 2 i 1-2 dagar före glukostillförsel.
Kosttillägg per os i första hand.
Enteral nutrition tillförs via nasogastrisk slang när oral näringsbehandling inte räcker/ är möjlig (om tarmen kan användas). Oftast start med 25-50 ml/h. Dietistkontakt tidigt!
Parenteral nutrition ges som total eller komplementär nutrition om ovanstående inte fungerar. Bör ges under 18-24 timmar per dygn. Se tabell ovan för energibehov men börja försiktigt vid undernäring. Vid långvarig undernäring reduceras kaloritillförseln med 25–50 % första veckan för att undvika ”refeedingsyndrom” med intracellulär shift av kalium, magnesium, fosfat mm och risk för hjärtkomplikationer. Kontakta dietist vb.
Standardiserade lösningar tillgodoser behovet väl.
- Aminosyreinnehållet bör initialt reduceras vid trauma, sepsis, lever- och njursvikt. Glukostillförseln ökas då tillfälligt.
- Elektrolytbehovet tillgodoses i de flesta standardlösningarna. Vid bristtillstånd eller ökade förluster måste elektrolyter tillsättas.
- Vid TPN tillsättes koncentrat av vattenlösliga vitaminer (Soluvit), spårelement (Tracel, Addaven) och fettlösliga vitaminer (Vitalipid).
- Följ vikt intermittent framför allt vid TPN och kontrollera blodprover: Glukos, Na, K, Mg, fosfat och triglycerider.
ICD: E63.9, E43.9, E46.9 (se närmare detaljer under respektive ICD kod)