Malnutrition

Definition

  • Ofrivillig viktförlust – oavsett tidsförlopp och omfattning.
  • Ätsvårigheter – Se orsaker nedan.
  • Undervikt – Body mass index (BMI, vikt i kg/(längd i m)2) under 20 vid ål-der under 70, eller under 22 vid ålder över 70.
Genomsnittligt energibehov per kilo aktuell kroppsvikt och dygn

Beräknad metabolism

kcal/kg/dygn

BMR (basalmetabolism)

20

BMR + 25 procent (sängbundna)

25

BMR + 50 procent (ej sängbundna)

30

BMR + 75–100 procent (återuppbyggnadskost)

35–40

Dessa värden korrigeras erfarenhetsmässigt om patienten är:

  • mager (+10 procent)
  • 18–30 år (+10 procent)
  • 70 år (-10 procent)
  • För varje grads temperaturförhöjning (+10 procent).
  • Vid övervikt (BMI >25) kan den kroppsvikt som motsvarar BMI= 25 an-vändas, med tillägg av 25 procent för den överskjutande vikten.

Proteinbehov

    • Proteinbehovet för friska beräknas till 0,75–0,8 gram per kilo kroppsvikt och dygn.
    • Patienter har ofta ett proteinbehov på 1,0–1,2 g per kg kroppsvikt och dygn.

    Vid svår sjukdom, t ex svåra infektioner, kan kroppen inte omsätta ett ökat eller normalt energibehov. Normalt nutrierad person behöver därför inte full näringstillförsel första 3-5 dygnen. Vid initial undernäring tidigare.

    Orsaker

    Svåra kroniska sjukdomar. Malabsorption. Bariatriska ingrepp. Postoperativa tillstånd. Depression. Anorexi. Alkoholism/levercirrhos. Dålig tuggfunktion, dåligt tandstatus. Dysfagi. Medicinbiverkan, t ex illamående/förstoppning.

    Klinisk bild

    Avsaknad av fettdepåer. Muskelsvaghet/atrofi. Ödem sekundärt till hypo-albuminemi. Trötthet, apati. Kakexi.

    Utredning

    Längd, vikt och BMI. Temperatur. Kontrollera tandstatus + sväljfunktion.

    Blodprover: Blod-, lever- och elektrolytstatus, urea, calcium, fosfat, zink. Glukos. CRP. Överväg TSH och kortisol.

    U-Status/testremsa inklusive ketoner.

    Behandling

    Vid grav undernäring (anorexi) telemetri. Patienterna har som regel bradykardi, en stigande puls är en varningssignal.

    Patienter med långvarig malnutrition ska ges kalorier och övriga näringsäm-nen i långsamt ökande takt. Vid akut sjukdom ger man begränsad kaloritill-försel under första dygnen och helst oralt.

    Ge inj vitamin-B1 50 mg/ml, 2 ml x 2 i 1-2 dagar före glukostillförsel.

    Kosttillägg per os i första hand.

    Enteral nutrition tillförs via nasogastrisk slang när oral näringsbehandling inte räcker/ är möjlig (om tarmen kan användas). Oftast start med 25-50 ml/h. Dietistkontakt tidigt!

    Parenteral nutrition ges som total eller komplementär nutrition om ovanstående inte fungerar. Bör ges under 18-24 timmar per dygn. Se tabell ovan för energibehov men börja försiktigt vid undernäring. Vid långvarig undernäring reduceras kaloritillförseln med 25–50 % första veckan för att undvika ”refeedingsyndrom” med intracellulär shift av kalium, magnesium, fosfat mm och risk för hjärtkomplikationer. Kontakta dietist vb.

    Standardiserade lösningar tillgodoser behovet väl.

    1. Aminosyreinnehållet bör initialt reduceras vid trauma, sepsis, lever- och njursvikt. Glukostillförseln ökas då tillfälligt.
    2. Elektrolytbehovet tillgodoses i de flesta standardlösningarna. Vid bristtillstånd eller ökade förluster måste elektrolyter tillsättas.
    3. Vid TPN tillsättes koncentrat av vattenlösliga vitaminer (Soluvit), spårelement (Tracel, Addaven) och fettlösliga vitaminer (Vitalipid).
    4. Följ vikt intermittent framför allt vid TPN och kontrollera blodprover: Glukos, Na, K, Mg, fosfat och triglycerider.

    ICD: E63.9, E43.9, E46.9 (se närmare detaljer under respektive ICD kod)