Postinfarktsyndrom (PMI) och postkardiotomisyndrom
Definition
Troligen immunologisk reaktion med inflammation och exudat i perikardiet och/eller pleura. Debuterar 2-10 v efter hjärtinfarkt eller hjärtoperation hos några procent. Prognosen är i regel god.
Klinisk bild
- Trötthet, lätt feber. Konditionsnedsättning relaterad till mängden exudat.
- Andnings- och rörelserelaterade bröstsmärtor av ”perikardittyp”.
- Takykardi, ökad andningsfrekvens och pulsus paradoxus i uttalade fall.
- Gnidningsljud vid hjärtauskultation är ovanligt.
- Nedsatt andningsljud och dämpning vid pleuraexudat.
Utredning
- Blodprover: Blodstatus, CRP, SR.
- EKG kan visa tillstånd efter hjärtinfarkt. Generella lätta ST-höjningar stöder diagnosen.
- Ekokardiografi visar perikardvätska. Mindre mängder vätska är vanligt första veckorna efter infarkt eller thoraxoperation och är inte diagnostiskt.
- Hjärt-lungröntgen visar hjärtförstoring relaterad till vätskemängden. Ofta även pleuravätska. Lunginfiltrat förekommer.
- DT thorax visar perikardvätska och i regel även pleuravätska.
Behandling
- Vid takykardi, blodtrycksfall och stor mängd vätska i perikardiet (högerkammarkollabering) rekommenderas perikardpunktion och dränering av vätskan. Ingreppet behöver sällan utföras akut under jourtid.
- Smärtbehandling: Tabl paracetamol (Alvedon) 0,5-1 g x 3-4.
- Antiinflammatorisk behandling. NSAID i första hand. I svårare fall eller vid recidiv ges steroider (startdos 30 mg x 1) eller kolchicin.
- Antikoagulantia utsättes några veckor om möjligt.
ICD-koder: Postinfarktsyndrom I24.1; Postkardiotomisyndrom I97.0