Dykolyckor
Definition
Alla symtom som uppkommer hos en dykare inom ett dygn efter avslutad dykning betraktas primärt som utlösta av dykningen. I många fall är dykare väl pålästa i dykmedicin och deras synpunkter bör tas på allvar. Vid tveksamhet konsulteras tryckkammarjouren i Stockholm via Karolinska Solnas växel. Nedanstående berör huvudsakligen dykare som har med sig förråd med andningsgas – ”apparatdykare” eller ”SCUBA-divers”.
Klinisk bild
Dykare kan drabbas av yttre trauma, nedkylning och drunkningstillbud. Dykning kan därutöver orsaka typiska symtom som delas in i barotrauma och dekompressionssjuka (”dykarsjuka”). Det senare orsakas av inert andningsgas (vanligen kväve) som under dykning lösts i kroppens vävnader. Vid övermättnad och snabb tryckminskning, som ej medger gasavgivning i kontrollerad takt, kan gasen inte vara kvar enbart i löst form utan bildar små bubblor.
Symtom och fynd
Barotrauma förekommer i anslutning till innesluten gas i bl a mellanöron, bihålor, lagade tänder, tarmar och lungor. De flesta barotrauman ger lokala symtom. Mellanöretrauma kan ge hörsel- och balanspåverkan. Observera att ÖNH-symtom också kan vara tecken på neurologisk skada utan barotrauma. Lungbristning kan leda till gasembolisering i centrala nervsystemet.
Dekompressionssjuka kan ge lokala symtom: ”dykarloppor” med klåda eller marmoreringar (blå-violetta/vita strimmiga fläckar) i huden, ledsmärtor (”bends”) eller lymfstas (arm eller ben). Allvarligast är neurologiska symtom.
Behandling
Kontakt med tryckkammarjouren på vid indikation för ställningstagande till tryckkammarbehandling. Vid allvarliga symtom eller misstanke om CNS-skada är snabb behandling nödvändig.
Starta så snart som möjligt oxygen 15 l/min på mask.
Inf Ringer-Acetat 1000 ml första timmen i rehydreringssyfte, därefter styrs infusionstakten av patientens tillstånd.