Artrit – kristallartriter

Utfällning av urat- eller calciumpyrofosfat i leden. Uratkristaller ska analyseras inom någon timme. (Se procedurer). Ledvätskeanalyser visar oftast medelhög-hög inflammatorisk aktivitet.

Primär gikt på grund av hereditär enzymdefekt är ovanlig.

Sekundär gikt kan orsakas av nedsatt njurfunktion, tiazider, acetylsalicylsyra, ACE-hämmare samt ARB med undantag för losartan, vissa cytostatika, obesitas eller hög alkoholkonsumtion. Även transplanterade patienter löper risk.

Akut debut oftast i stortåns MTP-led med uttalad smärta, periartikulär svullnad och rodnad. Även andra leder kan drabbas som fotled, armbåge mm. Generaliserad form med engagemang av många leder förekommer. Tofi, på ytteröra, vid armbåge eller på fingrar och tår, stödjer diagnosen. Hyperurikemi är inte specifikt och ca 20 % har normalt P-Urat vid attack. Ultraljudsundersökning visar kraftig inflammation med ledsvullnad, utgjutning och uratkristaller (”snöstorm”). Det kan vara svårt att skilja bilden från pyrofosfatartrit.

Säker diagnos efter punktion och analys av ledvätska.

Flera giktkalkylatorer för diagnosskattning utan ledpunktion har publicerats senaste åren, t ex Ann Reum Dis 2015;74:1789-1798.

Pyrofosfatartrit. Asymtomatisk kronisk variant finns som ger chondrocalcinos som ses på röntgen. Den akuta formen liknar gikt. Drabbar i 50 % av fallen knäled, andra vanliga leder är handled, skuldror, anklar, fötter och armbågar. Det finns flera olika orsaker till sjukdomen exempelvis hemochromatos, hyperparatyreoidism, gikt, hypomagnesemi, hypofosfatemi, trauma och genetiska faktorer. Vidare utredning av eventuell associerad sjukdom ska göras.

Behandling akut gikt eller pyrofosfatartrit

  • NSAID; tabl naproxen (250-)500 mg x 2 eller ibuprofen (400-)600 mg x 3 i 3–5 dagar.
  • Tabl prednisolon 30 mg x 1 i 3–5 d är ett likvärdigt alternativ och kan ges om NSAID är kontraindicerat. Kortison ska inte användas förrän infektion är uteslutet. Vid diabetes/hyperglykemi alternativt intrartikulär injektion, Depo-Medrol, 0,5 – 1 ml.
  • Tabl kolchicin är ett likvärdigt alternativ till punkt 1 och 2. Laddningsdos 1 mg, därefter 0,5 mg efter 1 tim, sedan 0,5 mg efter 12 tim och därefter 0,5 mg var 8:e timme till besvärsfrihet. Rekommenderad totaldos max 6 mg. Behandlingen kan förlängas i lägre dos i vissa fall och avbryts vid gastrointestinala biverkningar.
  • Injektion i led med kortisonpreparat, se ovan.
  • Interleukin-1-hämmare i speciella situationer.

Profylax vid gikt (förebyggande behandling vid pyrofosfatartrit saknas)

Förebyggande behandling vid gikt med allopurinol redan vid första anfallet övervägs vid något av följande: Ålder <40 år, P-Urat >480 µmol/l, förekomst av tofi eller uratnjursten, >2 giktattacker per år, njursvikt, kronisk ischemisk hjärtsjukdom, hypertoni, hjärtsvikt, fler drabbade leder. Kostrekommendationer i vissa fall.

Startdos Allopurinol 100 mg x 1, lägre vid njursvikt. Titrera upp dosen långsamt med 50–100 mg varje eller varannan vecka (ibland mer försiktigt) med målvärde för P-Urat <360 µmol/l (vid tofi eller uratnjursten <300). Under upptrappning av allopurinol bör patienten samtidigt ha lågdos NSAID (till exempel naproxen 250 mg x 1–2) eller kolchicin 0,25 mg x 1–3. Attacker kan öka första 3 månaderna efter insättning av allopurinol. Preparatet ska inte sättas ut vid giktattack. OBS. Patienter från Korea, Kina och Thailand har ökad risk för biverkningar av allopurinol.

Vid intolerans mot allopurinol rekommenderas febuxosat (Adenuric). Se FASS.

ICD-koder: Gikt M10.9; Pyrofosfatartrit M11.8