Artrit – kristallartriter
Utfällning av urat- eller calciumpyrofosfat i leden. Uratkristaller ska analyseras inom någon timme. (Se procedurer). Ledvätskeanalyser visar oftast medelhög-hög inflammatorisk aktivitet.
Primär gikt på grund av hereditär enzymdefekt är ovanlig.
Sekundär gikt orsakas oftast av nedsatt njurfunktion, tiazider, cytostatika, maligna blodsjukdomar eller hög alkoholkonsumtion.
Akut debut nattetid av monoartrit oftast i stortåns MTP-led med uttalad smärta, periartikulär svullnad och rodnad. Även andra leder kan drabbas som fotled, armbåge mm. Generaliserad form med engagemang av många leder förekommer. Tofi, på ytteröra, vid armbåge eller på fingrar och tår, stödjer diagnosen. Hyperurikemi är ej specifikt och ca 20 % har normalt P-Urat vid attack. Ultraljuds- undersökning visar ledsvullnad, utgjutning och uratkristaller (”snöstorm”). Det kan vara dock svårt att skilja bilden från pyrofosfatartrit.
Dual energy DT (DECT) används i vissa fall när diagnosen är osäker.
Flera giktkalkylatorer för diagnosskattning utan ledpunktion har publicerats senaste åren, t ex Ann Reum Dis 2015;74:1789-1798.
Pyrofosfatartrit. Hos män vanligen idiopatiskt, hos kvinnor ofta associerat till gikt, hyperparatyreoidism eller hemokromatos. Infektion, nyligen genomgången operation eller lindrigare trauma kan utlösa attack. Vanligaste lokalisationen är knäled hos män och handled hos kvinnor. Vid oligoartrit är engagemanget oftast symmetriskt. Periartikulär svullnad och rodnad av engagerade leder är vanligt. Drabbar vanligen äldre personer.
Patienten ska utredas avseende associerad sjukdom.
Behandling – akut giktanfall
- NSAID; tabl Naproxen (250-)500 mg x 2 eller Ibuprofen (400-)600 mg x 3–4 i hög dos i 3-5 dagar.
- Tabl Prednisolon 30 mg x 1 i 3-5 dagar är ett likvärdigt alternativ och kan ges om NSAID är kontraindicerat, Prednisolon är kontraindicerat vid infektion. Vid diabetes/hyperglykemi är intrartikulär injektion ett alternativ, Depo-Medrol, 0,5–1 ml.
- Tabl Kolchicin är ett likvärdigt alternativ till punkt 1 och 2. Laddningsdos 1 mg, därefter 0,5 mg efter 1 tim, sedan 0,5 mg efter 12 tim och därefter 0,5 mg var 8:e timme till besvärsfrihet. Rekommenderad totaldos max 6 mg. Behandlingen kan förlängas i lägre dos i vissa fall och avbryts vid gastrointestinala biverkningar.
- Interleukin-1-hämmare i speciella situationer.
Profylax
Förebyggande behandling med allopurinol redan vid första anfallet rekommenderas vid något av följande: 1. Ålder <40 år 2. P-Urat >480 µmol/l; 3. Förekomst av tofi eller uratnjursten; 4. >2 giktattacker per år. 5. Njursvikt. 6. Hjärtsjukdom (hypertoni, hjärtsvikt, koronarsjukdom).
Startdos Allopurinol 100 mg x 1, lägre vid njursvikt. Titrera upp dosen långsamt (3-6 mån) med målvärde för P-Urat <360 µmol/l (vid tofi eller uratnjursten <300). Under upptrappning av allopurinol bör patienten samtidigt ha lågdos NSAID (t ex Naproxen 250 mg x 2) eller Kolchicin 0,25 mg x 2. Attacker kan öka första 3 månaderna efter insättning av allopurinol. Preparatet ska inte sättas ut vid giktattack. OBS. Patienter från Korea, Kina och Thailand har ökad risk för biverkningar av allopurinol.
Vid intolerans mot allopurinol rekommenderas febuxosat (Adenuric). Se FASS.
ICD-koder: Gikt M10.9; Pyrofosfatartrit M11.8