Bradyarytmier
Akut behandling
- Atropin iv
- Isoprenalinfusion
- Pacemakerbehandling - extern/temporär/permanent
- Utsätt läkemedel som kan ge bradykardi: betablockerare, digitalis, icke kärlselektiva kalciumblockerare samt antiarytmika
Sjuk sinusknuta
Sinusbradykardi/sinusarrest/sjuk sinusknuta
Sinusrytm med frekvens <50/min (vaken tid) och/eller sinusarrest (asystoli utan P-vågor) >2.0 sek är vanligtvis patologiskt i frånvaro av låg ålder/vältränad person. Övergående sinusbradykardi är vanligt vid inferioposterior infarkt eller kan vara utlöst av vissa hjärtläkemedel.
Ett tecken till rubbning i sinusknutans funktion är kronotrop insufficiens. Hjärtfrekvens vid fysisk ansträngning <85% av predikterad maxfrekvens är misstänkt för kronotrop insufficiens. Cirka 50% av patienter med sjuk sinusknuta har associerade förmaksarytmier, framförallt förmaksflimmer (så kallat taky-brady-syndrom).
Akut behandling: Se ovan (dock ej temporär pacemaker).
Behandling: Behov av pacemakerbehandling styrs av symtomgrad. Patienter med svimning eller yrsel orsakade av sinusknutesjukdom behandlas med permanent pacemaker, om inte utlösande faktor är övergående eller iatrogen och t.ex. läkemedel kan seponeras.
Obs! Var försiktig med negativt kronotropa läkemedel till patienter med sjuk sinusknuta utan pacemakerbehandling. Samtliga antiarytmika är kontraindicerade.
AV-block
AV-block I
PQ-tid >0.22 sekunder.
Kan ses som effekt av medicinering som påverkar AV-noden, exempelvis betablockerare, digoxin och icke kärlselektiva kalciumblockerare. Kan ge ofördelaktig hemodynamik om extremt lång PQ-tid, >0.30 sekunder.
Behandling: Ingen specifik.
AV-block II typ I (Mobitz 1, Wenckebach)
Successiv förlängning av överledningen med bortfall av QRS-komplex, oförändrat PP-intervall.
Behandling: Akut behandling ej nödvändigt. Kan vara normalt hos yngre vältränade i vila, då ingen åtgärd. Överväg telemetriövervakning vid kardiell synkope. Hos medelålders eller äldre tas ställning till pacemaker, vid kroniskt AV-block II typ I även vid frånvaro av symtom. Pacemakerbehandling är dock kontroversiellt på denna indikation.
AV-block II typ II (Mobitz 2)
Bortfall av QRS-komplex utan föregående förlängning av överledningen, oförändrat PP-intervall.
Behandling: För akut behandling, se ovan. Patienten ska telemetriövervakas vid symtom. Indikation för pacemakerbehandling (DDD), även vid frånvaro av symtom.
Vid inferoposterior hjärtinfarkt kan AV II–III uppträda i akutskedet och är nästan alltid reversibelt, om reperfusion av höger kranskärl. Behandling med permanent pacemaker är ej indicerat dessa fall.
2:1 AV-block
Innebär att varannan P-våg ej överleds. På grund av detta går det inte att avgöra om det rör sig om Mobitz 1 eller 2. Symtom, patientprofil, eventuell grenblock samt övrig telemetribild avgör pacemakerbehov. Leta efter episoder med 1:1-överledning för att avgöra om Mobitz typ 1 eller 2. Exempel nedan visar 2:1 AV-block av Wencheback-typ. Pacemakerbehandling om symtomgivande. Överväg profylaktisk pacemaker om asymtomatiskt.
AV-block III (totalblock)
Bradykardi med dissociation mellan förmaks- och kammarrytm.
Behandling: För akut behandling, se ovan. Patienten ska telemetriövervakas. Pacemakerbehandling (DDD).
Läkemedel såsom digitalis, betablockerare och icke kärlselektiva kalciumblockerare kan ge störningar i AV överledningen som ofta är reversibel men indikerar en permanent nedsättning av AV-överledningen, varför behandling med pacemaker bör övervägas.
Vid inferoposterior hjärtinfarkt kan AV II–III uppträda i akutskedet och är nästan alltid reversibelt, behandling med permanent pacemaker är sällan indicerat i dessa fall.
Grenblock (LBBB/RBBB)
Behandling: Asymtomatisk - ej indikation för pacemaker, förutom vid alternerande skänkelblock (omväxlande vänster/höger). Om kombinerat med kardiell synkope - telemetriövervakning och ställningstagande till looprecorder/pacemakerbehandling/invasiv elfys.
Oregelbunden rytm
SVES (oftast smala extraslag): Förekommer hos alla. Ingen specifik behandling.
VES (breda extraslag): Förekommer hos alla. Patologiskt vid >10 VES/timme.
Gradering: Lindrigt <5000/dygn, måttligt 5-10.000 och kraftigt ökat vid >10.000/dygn.
Betraktas ofta som godartat om antalet minskar vid fysisk ansträngning och vilo-EKG är normalt. Om antalet ökar vid ansträngning kan det vara uttryck för underliggande hjärtsjukdom, till exempel ischemi eller hjärtsvikt. Överväg koronarutredning och ekokardiografi.
Farmakologisk reduktion av VES, med exempelvis betablockad/kalciumblockad, kan vara motiverad vid uttalade symtom men ger ej säkert förbättrad prognos.
Ablationsbehandling kan också vara motiverad, om utebliven effekt av farmakologisk behandling, i vissa fall vid kraftigt ökat antal VES och nedsatt vänsterkammarfunktion.