Lokal och regional anestesi på akutmottagningen
Lokal och regional anestesi på akutmottagningen
Tips för mindre smärtsam anestesi: Berätta alltid för patienten vad du tänker göra på ett lugnt och förklarande sätt. Använd vid behov topikal bedövningsberedning, till exempel EMLA, innan infiltration. Använd en lång och smal nål. Infiltrera från lucker subkutan till stramare intrakutan vävnad. Använd nervblockad om möjligt. Infiltrera i sårkanterna.
Fråga om allergier mot lokalbedövningsmedel innan du börjar!
Lokalanestesi
Av tradition har lokalbedövningsmedel med adrenalin ej rekommenderats vid lokalanestesi i områden som är försörjda av ändartär, till exempel fingrar och tår. Dessa rekommendationer saknar evidens. Det kan dock finnas andra relativa kontraindika-tioner mot adrenalin så som dålig perifer cirkulation eller Raynauds fenomen.
Den praktiska betydelsen av adrenalin vid lokalanestesi på akutmottagningen är sannolikt liten. Fördelarna är att adrenalin förlänger bedövningsdurationen (från c:a 5–10 timmar vid en fingerblockad) och möjliggör att högre doser kan injiceras. Nackdelarna är att adrenalin måste förvaras i kyl och möjligen kan påverka cirkulationen i flikiga tunna sårkanter.
Infiltrera sårkanterna om såret inte är synligt kontaminerat. Lokalanestesi har sämre verkan i inflammerad vävnad än i frisk. Vid abscess, infiltrera subkutis i frisk vävnad runt abscessen. Lägg ev. en kvaddel intradermalt vid det tänkta incisionsstället när den första bedövningen tagit. Inflammerad hud kräver högre doser. Till barn kan buffrad lokalanestesi användas (9 ml 1% lidokain eller mepivakain med/utan adrenalin blandat med 1 ml natriumbikarbonat 50 mg/ml). Buffrade lösningen appliceras först i kompress på såret, följt av långsam infiltration med tunn (ljusgrå) nål.
Maxdos för vuxna
Lidokain (Xylokain) 4 mg/kg utan adrenalin, 7 mg/kg med adrenalin.
Fingerblockad
Kraftig smärta kan signalera intraneural injektion och kan leda till nervischemi. Fingret innerveras av fyra nerver. Nålen bör föras in från handens dorsalsida eftersom detta gör mindre ont. Stick i ”simhuden” distalt om MCP-leden och injicera ca 1 ml lokalanestesi i varje kvadrant. Fingertoppen, distalt om DIP-leden på dig. 2–4, innerveras av de palmara grenarna. I vissa fall kan man alltså låta bli att bedöva alla fyra nerver.
Intravenös regional anestesi i arm
En säker metod som ger en långvarig anestesi, blodtomt fält och muskelrelaxation.
Bör inte användas när risk finns för extremitetsischemi. Användningen bör begränsas till ingrepp som tar under en timme.
- Använd 0,5% lidokain utan adrenalin (till exempel Xylocain utan adrenalin).
Starta med 1,5 mg/kg. Öka vid behov till max 3 mg/kg. - Sätt PVK bilateralt, så distalt som möjligt i den skadade armen.
- Placera en, helst dubbelkuffad, högtrycksmanschett proximalt om skadan och PVK. Blodtrycksmanschett ska undvikas på grund av luftläckage vid höga tryck. Fördelen med dubbelmanschett är att man kan avlasta patientens arm efter halva tiden genom att släppa ut luften ur den proximala kuffen som använts under första hälften av ingreppen, detta görs efter att den distala kuffen blåsts upp.
- Be patienten höja armen under minst 3 minuter för att tömma extremiteten på blod.
- Blås upp manschetten (proximala kuffen) till 250 mmHg och be därefter patienten sänka armen igen.
- Injicera lokalanestesi. Patienten bör ha en fullgod anestesi efter ca 15 minuter.
- Manschetten ska sitta kvar minst 30 minuter efter injektion.
- Efter avslutat ingrepp, släpp ut luften i 5 sekunder och återfyll den i 1–2 minuter. Upprepa denna procedur 3–4 gånger.
Behandling av biverkningar vid lokalanestesi
Allergier och toxiska symtom är ovanliga. Oftast är det frågan om en vasovagal reaktion om patienten reagerar med allmänpåverkan vid lokalanestesi. Vid symtom i samband med lokalanestesi:
- Avbryt injektion, höj benen på patienten, ge syrgas, sätt i.v.
- Överväg adrenalin vid påverkan på luftväg, andning eller
- Överväg antihistamin och steroider vid svullnad, erytem, utslag, klåda,
- Vid kramper ge
- Vid arytmi, chock eller hjärtstopp kan 100 ml lipidemulsion Intralipid 20%
(200 ml/ml enligt FASS) i.v. bolus ges (ev. i.v. bolus 1,5 ml/kg), max 3 bolus-doser. Under pågående HLR ges infusion 0,25 ml/kg/minut i 10 minuter (eller i.v. 100 ml bolus med fart 15 ml/kg/minut). Total maxdos är 840 ml Intralipid.
Dokumentera i patientens journal med varningsmarkering.
Om innehållet
Publicerad: November 2021
Författare: Daniel Schain och Henrik Lambert
Reviderad av: Gustaf Drevin